Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gildemeister, Johannes - Gildeskål - Gilead - Giles, Herbert Allen - Giles land - Gilgal - Gilgamesj-eposet - Gilbert, Jean Emanuel - Giljaker - Giljotin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILJOTIN
skript. Bland G:s övriga arbeten märkes
”Scriptorum arabum de rebus indicis loci et
opuscula inedita” (1838). G.O-r.
Gildeskål, hd i Nordlands fylke, Norge, på
s. sidan av Saltfjordens mynning; 663,08 kvkm.;
4,355 inv. (1930). S.
Gi’lead betecknar i G. T. 1) stundom hela
Ostjordanlandet (2 Kon. 10:33 m.fl.), 2) i
inskränkt mening bergområdet s. om Jabbok,
3) oftast även området n. om Jabbok till
Jar-muk (5 Mos. 3:10 m.fl); G. i sistn. betydelse är
bergigt och rikt på skog; det var berömt för
betesmarker (Mika 7:14 m.fl.), balsam (Jer.
8:22 m.fl.), rökelse m.m. (1 Mos. 37:25). G.Bsm.
Giles [jailz], Herbert Allen, engelsk
sinolog (f. 1845), urspr. brittisk konsul i Kina,
1897 prof, i kinesiska i Cambridge. G. har förf,
en rad utmärkta och viktiga handböcker,
främst ”A Chinese-English dictionary” (1892,
2 ed. 1912) och ”A Chinese biographical
dictionary” (1898). B.K.
Giles land [jailz länd], se Vitön.
Gi’lgal, namn på flera orter i G.T.; mest
känt är G. mellan Jeriko och Jordan. Namnet
förklaras folketymologiskt i Jos. 5:9 men
betyder i själva verket ”stenkrets”. G. var tidigt
en förnämlig kultplats och säte för en
profetskola (2 Kon. 2:1, 4:38 ff.). Ännu i romersk
tid omtalas kult i G. av Palestinas infödda.
G.Bsm.
Gi’lgamesj-eposet är namnet på
babylonier-nas största och bäst bevarade diktalster. I sin
nuv. gestalt stammar det från Assurbanipals
(se denne) bibi., men flera fragment äro
kända från gammalbabylonisk tid (o. 2000 f. Kr.).
Dikten var känd långt över Babyloniens
gränser, vilket bl.a. framgår därav att fragment
ha påträffats i ruinerna av det gamla
hetiter-rikets huvudstad, det nuv. Boghasköj (se d.o.)
i Kappadokien. Den i G. inflätade
syndaflods-berättelsen har ävenledes legat till grund för
den bibliska och har förmedlats till israeliterna
genom kananeerna. — Texten är fördelad på
12 tavlor, vilka skildra Gilgamesjs liv och
äventyr. Konung i Uruk, befäste och
utvidgade han denna stad. Jämte sin vän Engidu drar
han ut på äventyr för att göra sitt namn
ryktbart och ärat. Så dör Engidu, och nu börjar
Gilgamesjs hopplösa kamp att finna ett liv,
som icke skövlas av döden. Han uppsöker sin
ättefader, Utnapisjtim, bibelns Noak, som
berättar för honom om den stora syndaflod, som
gudarna sände för att utplåna
människosläktet och som han ensam och hans familj
undkom. Utnapisjtim anvisar honom, var han
skall finna ”livsörten”, men så snart han
funnit den, frånryckes den honom åter av en orm.
— G. är en storslagen skildring av människans
Gilgamesj med ett lejon. Relief från Sargons
palats. Louvren.
hopplösa kamp att undgå döden och är ett
gripande vittnesbörd om den antika
människans ångest inför den. — Litt.: E. Briem,
”Babyloniska myter och sagor” (1927). Efr.B
Gilibert [zilibä’r], Jean Emanuel, fransk
botanist (1741—1814), prof, i Vilna, levde
senare i Lyon, utgav ”Flora lithuanica inchoata”
(2 bd, 1781—82), ”Histoire des plantes
d’Euro-pe” (2 bd, 1798), där han bl.a. behandlat
floran kring Lyon, samt ”Exercitia phytologica”
(1792). De av botanisten Belleval i Montpellier
(1558—1630) tecknade planscherna till
Frankrikes flora utgåvos genom G. O.Gz.
Gilja’ker, folkstam vid nedre Amur och på
n.v. Sachalin, o. 4,000 individer. De tillhöra
den gammalsibiriska folkgruppen och äro
halv-nomadiska fiskare och jägare. Till religionen
äro de schamanister, och likt aino hålla de
fester till björnens ära, varefter denne
ceremoniellt dödas. G.B-r.
Giljoti’n (fra. guillotine), redskap för
avrättning, uppkallat efter den franske läkaren och
revolutionspolitikern J. L Guillotin (1738—1814),
som 1789 i nationalförsamlingen föreslog, att
avrättning borde ske genom halshuggning med
— 313 —
— 314 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
