Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gille - Gille, Jacob - Gille, Philippe - Gille, Valère - Gileleje - Giller - Gillesocialism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLESOCIALISM
väsendet (se d.o.) har säkerligen framvuxit
under stark dansk och tysk påverkan. Bygde-g.
ha måhända även rönt påverkan av den gamla
byorganisationen, vilken i sin tur uppvisar
flera typiska g.-drag (se By). — I spetsen för g.
stod en ålderman, som vid sin sida hade
ett växlande antal bisittare. Ofta möta vi även
inom g. gärdemän, som förestodo
tillredel-serna till gästabuden, och gillevärdar
(gil-lisvceriande), vilka upprätthöllo ordningen vid
sammankomsterna. — Brott mot g.-ordningen
straffades med böter av varierande storlek, som
utgingo ant. i penningar el. i vissa varor, t.ex.
öl och vax. Stadgorna (s k r å n a) innehålla
noggranna bestämmelser härom. Vissa grövre
brott medförde uteslutningar ur g. — G. voro i
allm. nära lierade med den katolska kyrkan.
Reformationen medförde flerstädes deras
upplösning. För Sveriges räkning fattades formligt
beslut härom på Västerås riksdag 1544. Redan
tidigare hade emellertid Gustav Vasa vidtagit
omfattande indragningar av g.-gods. — Under
senare tider har ordet g. i Sverige kommit till
användning som benämning på sällskapliga
sammanslutningar av olika slag, t.ex. sådana,
som bildats i en del större städer av personer
från samma landskap (Smålands g. o.s.v.). Det
användes även ofta i betydelsen gästabud,
kalas; jfr de vanl. sammansättningarna dryckes-,
dans-, skörde-, yste-g. — Litt.: W. E. Wilda,
”Das Gildenwesen im Mittelalter” (1831); H.
Hil-debrand, ”Medeltids-g. i Sverige” (i ”Historiskt
bibliotek”, 3, 1877); M. Pappenheim, ”Die
alt-dänischen Schutzgilden” (1885); K. Hegel,
”Städte und Gilden der germanischen Völker
im Mittelalter” (1891); ”Småstycken på
forn-svenska”, ser. 1 och 2, utg. av resp. G. E.
Klem-ming och R. Geete (1868—1916); A. Bugge, ”The
earliest guilds of Northmen in England, Norway
and Denmark” (i ”Sproglige og historiske
af-handlinger viede Sophus Bugges minde”, 1908);
O. von Friesen, ”Historiska runinskrifter” (i
”Fornvännen”, 1911); F. de Brun,
”Anteckningar rörande medeltida g. i Stockholm” (i
’ Samfundet S:t Eriks årsbok”, 1917); I. Collijn,
”Handlingar rörande Helga lekamens g. i
Stockholm”, 1—4 (1921—23); N. Ahnlund,
”Medeltida g. i Uppland” (i ”Rig”, 1923); A. Schück,
”Studier rörande det sv. stadsväsendets
uppkomst och äldsta utveckling” (1926); A. Etzler,
”Sancte örjens g.” (i ”Med hammare och
fackla”, 3, 1931); G. Schmoller, ”Die älteren
deut-schen Kaufgilden und die der Nachbarländer”
(i ”Schmollers Jahrbuch für Gesetzgebung”, 42,
1918); M. Weider, ”Das Recht der deutschen
Kaufmannsgilden des Mittelalters” (i
”Unter-suchungen zur deutschen Staats- und
Rechts-geschichte”, 141, 1931). A.E-r.
Gille, Jacob Edvard, tonsättare (1814—SO),
notarie i bokauktionskammaren och organist i
katolska kyrkan i Stockholm. Bland G:s
många, kunnigt gjorda men täml. andefattiga
verk märkas operor, kör-, orkester- och
kammarmusik samt teoretiska arbeten. G.M.
Gille [zil], Philippe Émile Fran^ois,
fransk teaterförf. och kritiker (1831—1901), har
skrivit åtskilliga opera- och operettexter, flera
med musik av Delibes, bl.a. ”Lakmé” (1883;
sv. övers. 1889), Massenets ”Manon” (1884; sv.
övers. 1896). G. utgav även flera samlingar
konst- och litteraturessayer. G.M.
Gille [zil], V a 1 è r e, belgisk förf. (f. 1867),
en av de lyriker, som urspr. framgingo ur
kretsen kring ”La jeune Belgique” (se Belgien,
sp. 469). G. har utg. ett antal diktsamlingar
(t.ex. ”La cithare”, 1897, ”La corbeille
d’oc-tobre”, 1902), utmärkta för sund glättighet och
en något kylig plastik, samt ett par komedier
(”Ce n’était qu’un rève” och ”Scaramouche”,
båda 1906). — Litt.: H. Liebrecht, ”V.G.” (1906).
Lff.
Gillele’je[ gil-], fiskläge och badort på
Själlands Kattegattskust; 1,497 inv. (1930). Under
badsäsongen kan folkmängden stiga till över
10,000. Ändpunkt för järnvägarna från
Hille-röd och Helsingör. W.P-n.
Giller, för djurfångst (se d.o.) avsedd
inrättning, vanl. i form av en uppgillrad tyngd, som
nedfaller på det under densamma befintliga
djuret, då g.-anordningen vidröres. Man skiljer
mellan s t o c k-g. el. 1 ä m, f 1 a k e och bås.
Alltefter djuret, för vilket det utsättes,
benämnes det harstock, ekorrläm, rävläm, fågelflake,
lobås o.s.v. Stocken el. lämmen är det enklaste
g. och består av en på lut stående stock, som
nedfaller och fastklämmer el. dödar djuret (se
ill. vid Djurfångst). Om man, för att
kunna täcka över en större yta, sammanfogar flera
stockar el. bräder medelst tvärslåar, uppstår en
flake. Bås är en flake med sidorna inklädda
som en kreatursspilta. — G.-anordningarna
variera efter djurens vanor och uppträdande.
De utgöras vanl. av flera g.-stickor, som stödja
mot varandra. G. utsättes på djurets växlar
(se d.o.). Ofta tvingas djuret genom rishag el.
pålrader att taga vägen under g. el. att nalkas
detsamma från rätt sida. — Användande av g.
är numera förbjudet. F.A.Bn.
GillesocialFsm (eng. guild socialism),
me-ningsriktning, som vill låta fackföreningarna
inträda som produktionens bestämmande element.
Äganderätten till företagen bör överflyttas till
det allmänna, t.ex. till staten, men staten får
icke dirigera företagens skötsel utan endast
uppträda som värnare av konsumenternas
intressen. Åskådningen utformades av engelsmannen
Uppslagsbok. XI. — 321 —
11
— 322 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
