GILLE den världsliga el. andliga makten ännu kunde giva den enskilde någon motsvarande säkerhet. Från det frankiska riket föreligga de äldsta bevarade notiserna om g. 779 utfärdade Karl den store förbud mot vissa föreningar, kallade gildo'niæ, i den mån de framträdde under edsvurna former; sällskap utan edliga band för allmoseutdelning och hjälp vid eldsvåda och skeppsbrott finge däremot förekomma. I England möta g. (guilds) i litteraturen först under lOOO-talet men då i ganska stor mängd. Det har påpekats, att g. måste ha funnits där redan under vikingatidens tidigare skede. Ordet g. ingår näml, i en del nordiska ortnamn i Norfolk och Yorkshire från denna tid. Den g.-typ, som i England kom att få den största betydelsen, var köpmanna-g., gilda mercato'ria, som spelade stor roll i det medeltida engelska stadslivet och vars samlingslokal (guildhall) ofta brukades som rådhus. De senare engelska handelskompanierna äro i vissa avseenden arvtagare till köpmanna-g. Även i Tyskland påträffades flerstädes under medeltiden mäktiga köpmanna-g. Dessa voro ofta av mer exklusiv art än sina engelska motsvarigheter, i det de omfattade endast köpmän av samma handelsgren. Tyska köpmän på främmande orter (i London, i Visby o.s.v.) bildade ofta g.-sammanslutningar (jfr Hans a). Danmark uppvisar tidigt ett synnerligen intressant, fast organiserat g.-väsen. De äldsta danska g. voro mestadels utpräglade s.k. skydds-g., i vilka medl. genom ed voro förbundna att bringa varandra skydd och hjälp i nöd och svårigheter. G.-broderskapet medförde t.o.m. förpliktelse att hämnas broder, som blivit dräpt, och att hjälpa på flykten broder, som begått dråp på icke-g.-medl. Under sin äldsta tid hade dessa g. otvivelaktigt en viss politisk betydelse men fingo småningom övervägande religiös och sällskaplig prägel. De förnämsta danska g. voro de från flera städer i det eg. Danmark och Skåne kända Knuts-g., uppkallade efter Knut den helige och hertig Knut Lavard. De hade gemensam överstyrelse och höllo gemensamma möten i Skanör. I Lund, Malmö, Ystad, Flensburg och Reval fortbestå ännu Knuts-g., delvis kända ända sedan 1300-talet. I Sverige påträffas spår av g. redan under lOOO-talet. Tre runstenar från detta årh., den s.k. Bjälbostenen från Skänningebygden och två stenar från Sigtuna, äro, efter de inskrifter de bära, resta över g.-bröder. Först i början av 1300-talet, dyka emellertid g. upp i våra skrivna urkunder, tidigast i städerna. Under 1400-talet tycks g.-väsendet i Sverige ha upplevat sin blomstringstid. En preliminär undersökning har visat, att åtm. ett 100-tal stads-g. existerat i vårt land. Antalet bygde-g. är ej ens tillnärmelsevis känt; ensamt från Uppland har man dock uppgifter om ett 40-tal. — Stads-g. framträda i urkunderna ss. religiösa och sällskapliga sammanslutningar av i allm. ganska demokratisk läggning och utan politisk syftning. De betydde säkerligen ganska mycket för sammanförandet av de olika stånden till gemensam religionsutövning, hjälp (vid fattigdom, sjukdom o.d.) och förströelse. Det största och ryktbaraste av sv. g. var Helga lekamens-g. i Stockholm, som hade en starkt prästerlig prägel men även upptog lekmän, från konungen Knutsgillets i Malmö silverpjäser. ned till hantverkaren. Ofta blevo g. mycket rika. De höllo sig vanl. med egna samlingslokaler, g.-stugor, och många av dem även med kor och altaren i kyrkorna. — Våra lands-bygds-g. synas på skilda håll ha haft en kraftfullare och ursprungligare karaktär än motsvarande sammanslutningar i städerna, trots de senares ofta höga ålder. (Jfr art. Forsa med bild av g.-stuga). I ett par bevarade bygde-g.-stadgor, de för S:t Eriks-g. i Sparr-sätra och S:t örjans-g. vid St. Kopparberget, finna vi tydliga spår av det urspr. g:s främsta kännemärken: det edsvurna broderskapet, den starka sammanhållningen i rättsliga ting, den över huvud fasta och självständiga organisationen. — Det sv. g.-väsendet liksom det från början med detta ytterst nära besläktade skrå- — 319 — — 320 —