Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gille
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILLE
den världsliga el. andliga makten ännu kunde
giva den enskilde någon motsvarande säkerhet.
Från det frankiska riket föreligga de
äldsta bevarade notiserna om g. 779
utfärdade Karl den store förbud mot vissa
föreningar, kallade gildo’niæ, i den mån de
framträdde under edsvurna former; sällskap utan
edliga band för allmoseutdelning och hjälp vid
eldsvåda och skeppsbrott finge däremot
förekomma. I England möta g. (guilds) i
litteraturen först under lOOO-talet men då i ganska
stor mängd. Det har påpekats, att g. måste ha
funnits där redan under vikingatidens tidigare
skede. Ordet g. ingår näml, i en del nordiska
ortnamn i Norfolk och Yorkshire från denna
tid. Den g.-typ, som i England kom att få den
största betydelsen, var köpmanna-g., gilda
mercato’ria, som spelade stor roll i det
medeltida engelska stadslivet och vars samlingslokal
(guildhall) ofta brukades som rådhus. De
senare engelska handelskompanierna äro i vissa
avseenden arvtagare till köpmanna-g. Även i
Tyskland påträffades flerstädes under
medeltiden mäktiga köpmanna-g. Dessa voro ofta
av mer exklusiv art än sina engelska
motsvarigheter, i det de omfattade endast köpmän av
samma handelsgren. Tyska köpmän på
främmande orter (i London, i Visby o.s.v.) bildade
ofta g.-sammanslutningar (jfr Hans a).
Danmark uppvisar tidigt ett synnerligen
intressant, fast organiserat g.-väsen. De äldsta
danska g. voro mestadels utpräglade s.k. skydds-g.,
i vilka medl. genom ed voro förbundna att
bringa varandra skydd och hjälp i nöd och
svårigheter. G.-broderskapet medförde t.o.m.
förpliktelse att hämnas broder, som blivit
dräpt, och att hjälpa på flykten broder, som
begått dråp på icke-g.-medl. Under sin äldsta
tid hade dessa g. otvivelaktigt en viss politisk
betydelse men fingo småningom övervägande
religiös och sällskaplig prägel. De förnämsta
danska g. voro de från flera städer i det eg.
Danmark och Skåne kända Knuts-g.,
uppkallade efter Knut den helige och hertig Knut
Lavard. De hade gemensam överstyrelse och höllo
gemensamma möten i Skanör. I Lund, Malmö,
Ystad, Flensburg och Reval fortbestå ännu
Knuts-g., delvis kända ända sedan 1300-talet.
I Sverige påträffas spår av g. redan
under lOOO-talet. Tre runstenar från detta årh.,
den s.k. Bjälbostenen från Skänningebygden
och två stenar från Sigtuna, äro, efter de
inskrifter de bära, resta över g.-bröder. Först
i början av 1300-talet, dyka emellertid g. upp
i våra skrivna urkunder, tidigast i städerna.
Under 1400-talet tycks g.-väsendet i Sverige
ha upplevat sin blomstringstid. En preliminär
undersökning har visat, att åtm. ett 100-tal
stads-g. existerat i vårt land. Antalet bygde-g.
är ej ens tillnärmelsevis känt; ensamt från
Uppland har man dock uppgifter om ett 40-tal.
— Stads-g. framträda i urkunderna ss. religiösa
och sällskapliga sammanslutningar av i allm.
ganska demokratisk läggning och utan politisk
syftning. De betydde säkerligen ganska mycket
för sammanförandet av de olika stånden till
gemensam religionsutövning, hjälp (vid
fattigdom, sjukdom o.d.) och förströelse. Det största
och ryktbaraste av sv. g. var Helga lekamens-g.
i Stockholm, som hade en starkt prästerlig
prägel men även upptog lekmän, från konungen
Knutsgillets i Malmö silverpjäser.
ned till hantverkaren. Ofta blevo g. mycket
rika. De höllo sig vanl. med egna
samlingslokaler, g.-stugor, och många av dem även med
kor och altaren i kyrkorna. — Våra
lands-bygds-g. synas på skilda håll ha haft en
kraftfullare och ursprungligare karaktär än
motsvarande sammanslutningar i städerna, trots
de senares ofta höga ålder. (Jfr art. Forsa
med bild av g.-stuga). I ett par bevarade
bygde-g.-stadgor, de för S:t Eriks-g. i
Sparr-sätra och S:t örjans-g. vid St. Kopparberget,
finna vi tydliga spår av det urspr. g:s främsta
kännemärken: det edsvurna broderskapet, den
starka sammanhållningen i rättsliga ting, den
över huvud fasta och självständiga
organisationen. — Det sv. g.-väsendet liksom det från
början med detta ytterst nära besläktade skrå-
— 319 —
— 320 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
