Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giotto di Bondone - Giovanelli, Ruggiero - Giovanni - Giovanni da Bologna - Giovanni da Fiesole, Fra - Giovanni di Pietro - Giovanni da Udine - Giovanni Capistrano - Giovenazzo, Antonio - Giovine d’Italia - Giovinezza - Giovio, Paolo (Paulus Jovius) - Gipa - Gips
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIOVANELLI
1334 utnämndes han till ledare för staden
Florens’ byggnadsväsen. S.å. påbörjades domens
klocktorn, för vars sockelreliefer G. skall ha
gjort teckningarna. — G. är den eg. skaparen
av det måleri, som frigjort sig ur den
medeltida bysantiska traditionen. Ehuru vissa
förutsättningar finnas i Giovanni Pisanos skulpturer
och Cavallinis fresker, kan först med G. en
ny epok anses ha börjat. Det i formler fångna
äldre måleriet med dess ytmässiga,
linjebetona-de uppfattning efterträdes hos G. av
kroppsligt gripbara figurer och ett med hjälp av ljus
och skuggor gestaltat rumsdjup. Det
tredimensionella seendet har därmed vunnit insteg i
måleriet. Vid detta första steg i realistisk
riktning stannar emellertid G., då den yttre
illusionen icke utgör hans främsta mål. Så står
han ännu medeltiden nära i fråga om
färggiv-ningen (särsk. den traditionella blå
bakgrunden). Genom sin rytmiska linjekänsla och
färgytornas fördelning uppnår G. en ny
harmoni i sina kompositioner. Hans främsta
strävan är dock att finna de rätta uttrycken för
de djupaste själsliga upplevelserna. Som ingen
före honom lyckas han åskådliggöra de
bibliska scenernas kraft och höghet. En kristlig
religiositet genomtränger hans gestalter, vilka
visa en innerlig människouppfattning,
samtidigt som de underordna sig helheten. Med
enkla medel når G. en förtätad dramatisk
uttrycksfullhet, som före honom är okänd inom
den italienska konsten. Flera lärjungar följa
under 1300-talet i hans fotspår och utbreda
hans riktning över Italien. — Litt.: B. de
Sélincourt, ”G.” (1905); O. Sirén, ”G.” (1906);
Ch. Bayet, ”G.” (1907); J. B. Supino, ”G.”
(1920); R. van Marie, ”Recherches sur
l’ico-nographie de G. et de Duccio” (1920); F.
Rinte-len, ”G. und die G.-Apokryphen” (2 Aufl. 1923);
H. Thode, ”G.” (3 Aufl. 1926); B. Kleinschmidt,
”Die Basilika San Francesco in Assisi”, 2
(1926). K.E.S.
Giovanelli [jåvanä’li], R u g g i e r o, italiensk
tonsättare (o. 1550—1625), Palestrinas
efterträdare 1594 som kapellmästare vid
Peterskyr-kan i Rom, 1599 påvlig kapellsångare. G.
tillhör den romerska skolan, som under 1600-talet
förde vidare de stora traditionerna från
Palestrinas dagar; han har komponerat motetter,
mässor, madrigaler och villaneller. E.A.
Giova’nni [jå-] (ital.), Johannes.
Giova’nni [jå-] da Bologna, bildhuggare,
se Bologna.
Giova’nni [jå-] da Fiesole, Fra, italiensk
målare, se A n g e 1 i c o.
Giova’nni [jå-] diPietro, italiensk målare,
se Lo Spagna.
Giova’nni [jå-] da U d i n e, italiensk målare,
se U d i n e.
Giova’nni Capistra’no [jå-], italiensk
folkpredikant (1386—1456). Jurist och ansedd
borgare i Perugia, blev G. 1416 franciskanmunk,
lärjunge till Bernhard av Siena och dennes
medarbetare i att organisera franciskanordens
strängare riktning ss. en självständig
kongre-gation (se Observanter) samt 3 gånger
dennas generalvikarie. G. var även upprepade
gånger påvlig legat vid flera av Europas hov
samt verkade ss. väckelse- och
korstågspredi-kant i Italien, Österrike, Tyskland och Polen.
Han deltog i det ungerska korståget mot
turkarna och i slaget vid Belgrad 1456. G. blev
1724 helgonförklarad; festdag 28/s. En honom
tillskriven krönika, som även innehåller
geografiska notiser om Norden, torde vara en
förfalskning. — Litt.: C. Bildt, ”Den s.k.
Capist-rani krönika i Chigianska bibi, i Rom” (i
”Ymer”, 1892). S.N.
Giovenazzo [jå-na’tså], Antonio, spansk
diplomat, se C e 11 a m a r e.
Giovine d’Ita’lia [jå’-], hemligt sällskap,
bildat bland italienska flyktingar i Marseille av
Mazzini (se denne) 1831. Dess mål var
befriandet av Italien från såväl inhemskt som
främmande tyranni samt förening under
republikanskt styre. Sällskapet utgav en likabenämnd
tidskr. och upprättade filialer i Genua, Livorno
o.a. platser. Efter 1848 miste det sin betydelse,
på gr. av att dess republikanska ideal
besegrades av tanken på ett nationellt kungadöme. —
Litt.: D. Melegari, ”La g. I. e la g. Europa”
(1906). G.Bgh.
Giovinezza [jåvine’tsa] (ital., ungdom), namn
och omkväde på den italienska fascisthymnen
(canto dei fascisti), text av Marcello Manni,
musik av G. Castaldo efter motiv av G. Blanc
(1921). V.F.
Giovio [jå’viå], Paolo (lat. Paulus
Jo-vius), italiensk historiker (1483—1552), till en
början läkare, slutl. 1528 biskop av Nocera.
G:s förnämsta arbete är ”Historiarum sui
temporis libri XLV” (2 bd, 1550—52), skildrande
Italiens historia 1494—1547 i en frisk,
journalistisk stil; hans värdeomdömen kunde emellertid
köpas med klingande mynt. Han utgav även
”Vitæ virorum illustrium” (7 bd, 1549—57). C.
Gipa, vid undanvindssegling låta ett snedsegel
gå över från den ena sidan till den andra.
Gip-ning är i hårt väder en riskabel manöver,
varför då helst vändning genom vinden bör
företagas. T.Hrn.
Gips, mineral och bergart, med kemisk
sammansättning vattenhaltigt kalciumsulfat,
CaSO4.2H2O. G. kristalliserar monoklint i
tavlor el. prismer, ofta som tvillingar (svalstjärt-
— 339 —
— 340 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
