Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giraj (Girej), dynasti - Giraldès, Joachim Albin Cardozo Cazado - Giraldi, Giovanni Battista (Cinzio) - Giraldus Cambrensis (Gerald de Barri) - Girandole - Girard, Albert - Girard, Jean Baptiste - Girard, Paul Frédéric Jean - Girardet, familj - Girardet, 1. Abraham - Girardet, 2. Charles Samuel - Girardet, 3. Charles - Girardet, 4. Paul - Girardin, 1. Émile de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIRALDES
ryska riket; den siste härskaren av ätten,
B a c h t i G., dog 1801 i landsflykt på
Myti-lene. C.F.
Giraldès [fra. ziraldä’s], Joachim Albin
Cardozo Cazado, portugisisk-fransk
kirurg (1808—75), blev 1836 med. d:r i Paris,
där han efter 1844 verkade som kirurg vid flera
sjukhus. Sedan G. vid en obduktion 1854
skadat sitt ena öga, nödgades han på gr. av
tilltagande blindhet sluta sin praktiska
verksamhet. G. ansågs som ”den lärdaste av
Pariskirurgerna” och utgav talrika anatomiska och
kirurgiska arbeten. Han är den förste, som
beskrivit paradidymis (se d.o.). T.H-n.
Gira’ldi [ji-], Giovanni Battista,
kallad C i n z i o, italiensk förf. (1504—73). G:s
rika, men mer av lärdom och energi än
verklig konstnärsbegåvning präglade produktion
omfattar tragedier, dikter, estetiska skrifter,
eposet ”11 Ercole”, komedier samt en
novell-saml., ”Gli eccatommiti” (1565), i Bandellos
stil, varur Shakespeare hämtat motiven till
”Measure for measure” och ”Othello” samt
Beaumont och Fletcher intrigen till ”Custom
of the country”. G.Bgh.
Gira’ldus Cambre’nsis (Gerald d e B a r r i),
engelsk förf, under 1100-talet, i vars
hembygds-beskrivning, ”Descriptio Cambriæ”
förekommer uppgiften om sång i terser (?), vilken
skulle ha införts till England av danskar och
norrmän, som pläg:-de göra strandhugg i dessa
delar (Northumberland). G:s ”Opera” utgåvos
i 8 bd 1861—91. Jfr Fauxbourdon. C.A.M.
Girandole [zirädåT] (fra.) betecknar dels en
flerarmad ljusstake, dels ett av ädelstenar
glänsande örhänge (”girandoller”), dels slutl.
fyrverkerisol. E. W.
Girard [zira’r], Albert, fransk matematiker
(1595—1632). På gr. av religionsförföljelser
(han var protestant) utvandrade G. till
Nederländerna, där han dog. Han har givit ut egna
arbeten i trigonometri och algebra samt även
verk av äldre matematiker, ss. Diofantos (i
övers.) och Stevin. H-r.
Girard [zira’r], Jean Baptist e,
schweizisk pedagog (1765—1850), 1804—23 ledare för
folkskolan i Fribourg, där han införde
växel-undervisningen (se d.o.), därefter till 1834 prof,
i filosofi vid gymnasiet i Luzern; sina sista år
vistades han i klostret i Fribourg. G., som slöt
sig till Pestalozzis pedagogiska idéer, har utg.
’De 1’enseignement régulier de la langue
ma-ternelle” (1844) och ”Cours éducatif de la
langue maternelle” (1844—48), hans förnämsta
arbete. — Litt.: A. Daguet, ”Le père G. et son
temps” (1896). V.K-r.
Girard [zira’r], Paul Frédéric Jean,
fransk rättshistoriker (1852—1926), univ.-lärare
i romersk rätt i Montpellier 1880, från 1888 i
Paris. Hans ”Manuel élémentaire de droit
ro-main” (1896) har mycket nyttjats som lärobok.
Själv översatte G. till franska och bearbetade
Th. Mommsens ”Römisches Staatsrecht” (8 bd,
1887—96). E.K.
Girardet [zirardä’], fransk konstnärsfamilj.
— Litt.: A. Bachelin, ”Les G.” (1870).
1) Abraham G., kopparstickare (1764—
1823), flyttade från Schweiz till Paris 1783 och
utförde senare livfulla skildringar av
tilldragelse under revolutionen, bl.a. i ”Tableaux de
la révolution fran^aise” (1817). G:s
berömdaste arbete är ett stick efter Rafaels
transfigura-tion. G. V.
2) Charles Samuel G., den föregåendes
bror, kopparstickare och litograf (1780—1863),
utförde porträtt och reproduktioner efter äldre
mästare och verkade 1833—40 som illustratör
i ”Magasin universel”. G.V.
3) C h a r 1 e s G., den föregåendes bror,
målare (1810—71), skildrade med fin realism
natur och folkliv i Schweiz, Tyskland och
Medelhavsländerna, vilka han lärde känna under
upprepade resor. Mest bekant blev G. genom
sina dramatiska stridsscener. G.V.
4) P a u 1 G., den föregåendes bror, grafiker
(1821—93), arbetade uteslutande i
gravstickel-och mezzotintoteknik och valde särsk. upprörda
och livfulla motiv efter Horace Vernet,
Dela-roche o.a. nyare mästare. G.V.
Girardin [zirardä’]. 1) É m i 1 e d e G., fransk
journalist och politiker (1806—81). G.
grundade en rad tidn., vilka
tack vare låga
prenumerationspriser
fingo stor framgång.
1836 fullkomligt
revolutionerade han
tidn.-världen genom
grundandet av ”La
Presse”, den första
politiska tidn., som
tack vare annonser
kunde försäljas till
billigt pris, vilket
ådrog honom starka
angrepp och den ryktbara duell, vari han
dödade Armand Carrel (se denne). Deputerad
sedan 1834, anslöt sig G. till republiken 1848
cch anföll den provisoriska regeringen samt
senare Cavaignac; inom lagstiftande
församlingen tillhörde han yttersta vänstern och blev
utvisad efter statskuppen 1851. Återkommen
till Paris, övertog han först ”La Liberté”, som
understödde det liberala kejsardömet. Under
fransk-tyska kriget överflyttade han ”La Li
berté” till landsorten och angrep däri den na
— 347 —
— 348 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
