Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gittit - Giudecca - Giudice, A. del - Giuliani, Giambattista - Giuliano, Balbino - Giulio Romano - Giunta, familj - Giunta, Francesco - Giurati, Giovanni - Giurgiu, Giurgewo, Dschurschewo - Giusti, Guiseppe - Giusto - Givet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIVET
övers, sätta g. i förbindelse med stadsnamnet
Gat. Septuaginta (se d.o.) däremot härleder g.
från det hebreiska gath, vinpress. G.Bsm.
Giudecca [jodä’ka], stadsdel i Venedig (se
d.o.).
Giudice [jodi’ce], A. del, spansk diplomat, se
C e 11 a m a r e.
Giuliani [jolia’-], Giambattista,
italiensk Danteforskare (1818—84), prof, i
Florens. Bland G:s skrifter märkas ”Saggio di un
nuovo commento della Commedia di Dante”
(1845), ”Le norme di commentare la Divina
commedia” (1856), ”Metode di commentare la
D.C.” (1856), ”La Vita Nova e il Canzionere di
Dante” (1863), ”Sul vivente linguaggio della
Toscana” (1858). G.Bgh.
Giuliano [jolia’nå], B a 1 b i n o, italiensk
politiker och filosof (f. 1879), anhängare av den
idealistiska riktningen, prof, i etik vid univ. i
Rom, deputerad i parlamentet,
undervisningsminister 1929. G. har skrivit ”11 torto di Hegel”
(1911), ”11 valöre degl’ideali” (1915), ”11
primato d’un popolo: Fichte e Gioberti” (1916),
”L’esperienza politica dellTtalia” 1923), ”La
formazione del fascismo” (1927). L.L.
Giulio Roma’no [jo’-], italiensk målare och
arkitekt, se R o m a n o.
Giunta [jo’nta], italiensk boktryckarfamilj.
Lucantonio G. (d. o. 1537) grundade 1503
ett tryckeri i Venedig, som övergick till sonen
Tommaso och bestod in på 1600-talet. L.
G:s bror Filippo G. (d. 1517) ägde ett för
stilmaterial och papper vida berömt boktryckeri
i Florens, som ägde bestånd till 1623. J a c
o-p o d e G. bedrev boktryckeriverksamhet i Lyon
1520—92. [W.N.]
Giunta [jo’nta], Francesco, italiensk
politiker (f. 1887), advokat, en av pioniärerna
för den fascistiska rörelsen, grundade de första
fascistiska arbetarsyndikaten och
arbetskonto-ren i Venedig 1920, blev 1921 deputerad, efter
marschen till Rom 1922 generallöjtnant vid
den fascistiska milisen, 1923 sekreterare i
Stora rådet, 1923—24 generalsekreterare i
fascist-partiet, 1924 v. president i
deputeradekammaren, sedan 1927 understatssekreterare vid
ministerpresidenturen. Th.
Giura’ti [jo-], Giovanni Battista, italiensk
politiker (f. 1876), advokat, bildade 1920 en
inflytelserik antikommunistisk organisation,
som 1921 uppgick i fascismen; s.å. deputerad,
1922—23 chef för ministeriet för de erövrade
områdena, 1923—25 minister utan portfölj,
1925—29 minister för offentliga arbeten, s.å.
president i deputeradekammaren, 1930—31
generalsekreterare i fascistpartiet. Th.
Giurgiu [jo’rjo], G i u r g e w o,
Dschur-s c h e w o, stad i Rumänien, vid Donau, 74 km.
s. om Bukarest, vars närmaste Donauhamn G.
är; 22,000 inv. (1927). Export av olja och
spannmål; skeppsbyggerier, sockerfabriker,
kvarnar, sågverk. W.P-n.
Giusti [jo’sti], G u i s e p p e, italiensk skald
(1809—50), advokat i Florens, medl. av
Tosca-nas parlament.
Deltagare i
nationalgardet (1848—49),
ägnade G. stor del av sitt
skaldskap åt kamp
mot österrikarna och
maning till nationell
enhet och höjde sig
som i t.ex. ”Dies iræ”
”Terra dei morti”,
”Sant’Ambrogio” till
en glöd, som i
samma mån hänförde de
likatänkande och
för
skräckte de angripna. Trots all patriotism var
G. dock alltför klar och kritisk för att ej
samtidigt rikta sin satir också mot eget folk och
håna ej blott vissa allmänna lyten och
svagheter — bördshögfärd, nepotism,
ämbetsman-naoärlighet, lotterispel etc. — utan också sina
egna politiska meningsfränder, deras själviska
maktbegär och brist på disciplin och offervilja.
Dessa senare anfall förvandlade många hans
tidigare vänner till fiender, och G. dog som en
ensam man, av åtskilliga betraktad som
reaktionär och överlöpare. Eftervärlden har
däremot i fullaste mån erkänt både hans
frihets-kärleks och hans konstnärsskaps äkthet och
styrka. G. är en av de största satiriker
italiensk litteratur ägt; hans skämt träffar alltid
målet, och det passionerade allvar, som
döljer sig bakom, kommer slagen att drabba hårt.
Språkligt intresserar G. genom att bruka en
toskanska, som står dialekten nära; genom
honom återfår ”Toscanas tunga” efter tre sekler
sin forna höga rang inom italiensk litteratur.
G. utgav en ypperlig studie över G. Parini 1846;
postumt utkommo ”Proverbi toscani” (1853).
— Den bästa uppl. av hans arbeten är utg. av
F. Martini, ”Tutta gli scritti editi e inediti”
(sista ed. 1924), den bästa biogr. av G.
Car-ducci i den av denne utg. uppl. av 1889. G.Bgh.
Giusto [jo’stå] (ital.), mus., lagom, riktigt,
oftast i sådana sammansättningar som allegro
giusto, riktigt raskt, tempo giusto, lämpligt
tidsmått.
Givet [zivä’], stad liggande å ömse sidor om
Maas i franska dep. Ardennes; 5,519 inv. (1921);
gränsstation å franska östbanan till Belgien.
— 361 —
— 362 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
