Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciala bildningar (avlagringar) - Glacialerosion - Glaciallera - Glacialmärgel - Glacialperioder - Glacialräfflor el. glaciärräfflor - Glacialsand, glacialfluvial sand - Glacialteori - Glaciation - Glacifluviala bildningar (avlagringar)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIALEROSION
kelse omfatta de glaciala avlagringarna blott
vad som gemensamt kallas
moränavlag-ringar (äldre sv. benämning är
krosstens-grus), en osorterad och oskiktad, av kantiga
bergartsfragment och bergartsmjöl bestående
jordart, framkommen genom istäckets
framskridande över berggrunden. Deras
systematisering sker efter olika indelningsgrunder,
näml, med hänsyn till den mer el. mindre
grusiga el. lerartade sammansättningen i de
2 huvudtyperna morängrus och moränlera,
med hänsyn till bildningssättet i ytmorän och
bottenmorän (gammal sv. benämning är
pinn-mo) och med hänsyn till mer
anmärkningsvärda topografiska avlagringsformer i bl.a.
drumlins el. radialmoräner, ändmoräner el.
isrands-, recessions-, marginal-,
terminalmoräner och moränbacklandskap. I vidsträckt
bemärkelse omfatta g. b. därjämte dels de
glaciala smältvattenälvarnas genom bearbetning
av moränen uppkomna strömskiktade och
sorterade avlagringar, det s.k. rullstensgruset el.
de glacifluviala avlagringarna, dels även det
utanför isens eg. område i havens och
sjöarnas lugnvatten med smältvattenmassorna
samtidigt utförda och sedimenterade finare, ej
strömskiktade slammet, den s.k. glaciala el.
varviga leran, ishavsleran (se V a r v i g lera)
och finsanden, ishavssand, glacialsand. De
glacifluviala avlagringarna äga karaktär av
pro-ximala isälvsbildningar, d.v.s. avsatta intill el.
i närheten av isranden, det finare slammet av
distala lugnvattenssediment, d.v.s. avlagrade
längre bort från och utanför isranden. —
Även de glacifluviala avlagringarna indelas
efter olika grunder, främst deras topografiska
gestaltning och bildningsbetingelserna,
huvudsaki. i förhållande till isranden. Man skiljer
sålunda mellan följ, huvudtyper: rullstensåsar,
tväråsar (randåsar), randdeltan av växlande
typ, rullstensfält och kames. — På samma
sätt omfatta de glaciala erosionsföreteelserna i
inskränkt bemärkelse isens direkta
erosions-verkningar på underlaget (berggrunden), ss.
rundhällar och räfflor, glaciärnischer,
klippbäcken, överfördjupningar, trågformade dalar
m.m. I vidsträckt bemärkelse tillkommer den
fluviala erosionen från istäckets
smältvattens-älvar, den s.k. glacifluviala erosionen, i form
av dalfåror, strömterrasser, vissa
frispolnings-fenomen och jättegrytor samt andra
ursvarv-ningar. — Till g.b. anknyta sig i viss mån
även dels issjöbildningarna med sina
ero-sions-och ackumulationsföreteelser, dels även
vissa s.k. periglaciala flygsandsbildningar.
Från de väsentligen genom kemiska
vittrings-processer under mer varma, s.k. plioterma
perioder uppkomna avlagringarna (mest olika
slags sediment) skilja sig de under glaciala
(el. mindre varma), mioterma, förhållanden
bildade både beträffande sammansättning och
yttre gestaltning. Topografiskt verka de
sålunda i stor utsträckning tillskärpande och
ej utjämnande på reliefen. Till
sammansättningen kunna de i stort betraktas ss. kemiskt
föga sönderdelade, osorterade el. sorterade
mekaniska krossprodukter av den berggrund
varur de framgått. G.Fn.
Glacia’lerosion [-Jon], geol., se Iserosion.
Glacia’llera, se Glaciala bildningar.
GIacia’lmärgel, är i allm. en kalkrik jordart
av glacialt ursprung. Alltefter sin karaktär av
morän, rullstengrus el. glaciallera kan den
benämnas moränmärgel, glacifluvial märgel,
sandmärgel, lermärgel o.s.v. G.Fn.
Glacia’lperioder, se Istiden.
GIacia’lräfflor el. glaciärräfflor kallas
repor och fåror, inristade på berghällar och
moränblock vid glaciärernas och landisarnas
framskridande. G.Fn.
Glacialsand, glacifluvial sand, se
Glaciala bildningar.
Glacia’lteori’, se Istiden.
Glaciation [-Jo’n], nedisning, bildning av
gla-ciärer.
Glacifluviala bildningar (g. a v 1 a g r i n g a r)
(till lat. gla’cies, is, och flu’vius, flod) kallas
avlagringar och erosionsföreteelser
framkallade av smältvattensströmmarna från glaciärer
och landisar. De förekomma i nutida nedisade
trakter men i ännu större skala inom de
forntida stora kvartära nedisningsområdena i
Nord- och Sydamerika, n. Europa o.s.v., där
de ofta äro av landskapsbildande betydelse. De
tillhöra där mestadels landisarnas
avsmält-ningsskede. För förståelsen av uppkomsten av
g.b. är smältvattenströmmarnas växlande läge
i förhållande till istäcket av betydelse. De på
isytan framrinnande s.k. supraglaciala
strömmarna hinna sällan nå nämnvärd storlek, innan
de genom sprickor och erosionskanaler söka
sig väg ned till istäckets botten, där de sedan
under vägen fram emot istäckets rand samla
sig till allt större bottenälvar, s.k. subglaciala
älvar, som bli de stora dräneringsvägarna.
Mindre vattenrika äro vanl. de s.k. laterala
isälvarna, som söka sig väg längs den mellan
istungornas sidor och angränsande dal- och
bergssluttningar befintliga sänkan. Efter att
ha nått isranden komma samtliga nämnda
is-älvar att ant. direkt utmynna i det därutanför
befintliga havet el. i issjöar o.d. el. ock
fortsätta som vanliga vattendrag, s.k. extraglaciala
isälvar, vanl. följande dalbottnarnas och
landytans lutning. De g.a., som vanl. sammanfattas
under benämningen g. b., grus, rullstensgrus el.
— 383 —
— 384 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
