Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaciär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLACIÄR
långsamt, i Antarktis maximalt 30—50 cm. pr
dygn. Stuorajekna på Sulitälma har en
maximihastighet av 3,2 cm. pr dygn, Suotas-g. i
Sa-rek av 11,6 cm. Rörelsehastigheten är större
vid g:s nedre ända med en tunnelliknande port,
glaciärport.
Liksom det rinnande vattnet i floderna
verka g. både eroderande och avlagrande, och
Rörelsehastigheten hos Mer de Glace, Mont Blanc. Stenraderna äro uppställda 1891, och de böjda
linjerna visa deras läge 7 år senare. Underst tvärsnitt med höjd över havet i m.
om sommaren än om vintern; likaså tilltar
den, om avloppskanalen el. dalgången
avsmalnar och g. alltså tränges ihop.
G:s mäktighet är mycket varierande. De
stora alp-g:s mäktighet uppgår till ett par 100 m.
(Hintereisferner över 300 m. i övre delen av
g.-tungan), inlandsisarnas till över 1,000 m. W.
Meinardus har uppskattat den antarktiska
inlandsisens mäktighet till c:a 1,500 m., och 120
km. från isranden på Västgrönland uppmätte
A. Wegeners exp. 1931 2,100 m.ö.h. genom
ekolodning isens tjocklek till 1,600—1,800 m.
Avsmältningen orsakas huvudsaki. genom
direkt insolation, varma vindar och regn. Stoft
och stenskärvor, som ligga på isen och
absorbera värme, påskynda avsmältningen, så att
det bildas håligheter i isen, s.k.
kryokonit-h å 1. Större stenar och grusmassor motverka
avsmältningen och giva upphov till
glaciär-b o r d. Större håligheter, som smältvattnet
rinner ned i och utvidgar till cylindriska hål,
kallas glaciärbrunnar. Då dessa g:s
underlag och stenar sättas i roterande rörelse av
det nedströmmande vattnet, utbildas s u b g 1
a-ciala jättegrytor. Smältvattnet, som
ge-nomrinner klyftor och håligheter, samlar sig
på g:s botten och framrinner där som en
glaciärbäck el. -älv el. isälv och mynnar
det transporterade materialet avlagras ant.
direkt från isen som morän (se d.o.) el. av
isälvarna som olika slags glacifluviala bildningar
(se d.o., även Glaciala bildningar). G.
avlagra betydande mängder morän och
glaciflu-vialt material. För att kunna göra detta måste
de utöva en eroderande verksamhet på sitt
underlag, ty endast i högfjällstrakter, där
bergstoppar och -kammar resa sig upp över isen och
där block, stenar och grus rasa ned från dessa
på g., härstammar en del av materialet från
områden, som ligga utanför g. Om denna g:s
eroderande verksamhet och de
landskapsfor-mer, som därigenom uppkomma, se I s e r
o-s i o n.
Eftersom g. äro en produkt av klimatiska
faktorer, äro de beroende av växlingar hos
dessa. Om klimatet under en längre följd av
år förhåller sig konstant, inträder ett
jämviktstillstånd mellan g. och detsamma. Försämras
el. förbättras klimatet, till- el. avtaga g. i
storlek; de rycka fram el. tillbaka 10-tals, 100-tals
el. 1,000-tals m. Man anser, att oscillationerna
stå i samband med klimatperioder av c:a 35
år (jfr Brückners klimatperioder).
G. förekomma som nämnt endast i sådana
trakter, där nederbörden huvudsaki. faller i
form av snö, alltså i trakter med
jämförelse
— 395 —
— 396 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
