Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gladstone, 1. William Ewart - Gladstone, 2. Herbert John - Glafsfjorden - Glagolitiska alfabetet - Glaisher, James - Glaize, 1. Auguste - Glaize, 2. Léon - Glamorganshire - Glan - Glandel, glandelhår, körtelhår - Glan-Donnersbergboksap - Glandula - Glans, ollonet (anatomi) - Glans (mineralogi) - Glansbaggar - Glanser - Glansfisken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLANSFISKEN
pondence of Lord Palmerston with Mr. G. 1851
—65”, ed. by Ph. Guedalla (1928). Gg.A.
2) Herbert John G., den föregåendes
son, politiker (1854—1930), 1880—1910 medl.
av underhuset, var 1894—95 minister för
offentliga arbeten, 1899—1906 ”förste inpiskare”
i liberala partiet och förberedde ss. sådan
genom koalition med arbetarpartiet
vänstervalsegern 1906, 1905—10 statssekreterare i
inrikesministeriet, 1910—14 den nybildade
Sydafrikanska unionens förste generalguvernör och
high commissioner. P.Dhl.
Glafsfjorden, se Glavsfjorden.
Glagolitiska alfabetet, den skrift, vari de
äldsta kyrkslaviska texterna föreligga (se
Kyrkslaviska).
Glaisher [gléTja], James, engelsk
meteoro-log och fysiker (1809—1903), mest känd
genom sina ballongfärder, varvid han 5/g 1862
steg till den största då nådda höjden (o. 8,600
m.). G. var en av grundarna av British
me-teorological society och har utg. ett stort antal
skrifter, berörande klimatförändringar under
1800-talet, ballongfärdernas resultat ang.
temp.-fördelningen i atmosfären m.m., Indiens och
Englands meteorologi m.m. H.K-r.
Glaize [gläz]. 1) Auguste Barthélemy G.,
fransk historie- och genremålare (1807—93),
utställde på Salongen 1836—80 samt
dekorerade i flera Pariskyrkor, bl.a. i Saint Sulpice
Saint Jean-kapellet. K.E.S.
2) Pierre Paul L é o n G., den föregåendes
son, genre- och porträttmålare (f. 1842),
lärjunge till sin far samt till Gérome, erhöll
Rompriset 1866 samt har utfört kyrkliga och
profana dekorationer. K.E.S.
Glamorganshire [glamä’ganfia], grevskap i s.
Wales, vid Bristolkanalen: 2,106 kvkm.;
1,225,713 inv. (1931; 582 inv. pr kvkm.).
Huvudstad är Cardiff. G:s n. del är bergig och
faller inom s. Wales’ kolfält. Rikedomen på
kol och järn har givit upphov till en betydande
industri samt inom G:s gränser samlat mer än
hälften av hela Wales’ befolkning. 5.
Glan, sjö i Östergötland, genomflytes av
Motala ström; 21 m.ö.h.; 75 kvkm.; 18 m. djup.
I G., som i v. och n. begränsas av mycket
tydligt framträdande förkastningar, mynna
Finspångsån och Ysundaån. S.
Glandel, glandelhår, körtelhår, bot.,
avsöndringsorgan, som består av ett på ett
skaft sittande, oftast klotrunt huvud, som
avsöndrar harts, gummi, flyktig olja, socker m.m.
I några fall bildas sekretet i cellväggen under
kutikulan, som då blåsformigt utbuktas. O.Gz.
Glan-Donnersbergboskap tillhör de tyska,
enfärgat gula lantraserna och förekommer hu
vudsakl. i Bayern. H.Fqt
Gla’ndula, körtel.
Glans, ollonet, anat., manslemmens
avrundade yttre ändparti, å vars spets urinröret
mynnar. Den kavernösa svällkropp, som omger
urinröret nedanför bäckenbottnen, fortsätter i
och bildar stommen åt g., som beklädes av en
med åren alltmera hudartad ytbetäckning av
säregen sensibilitet. G. omgives av förhuden (se
d.o.) som av en kappa (jfr det svenska
namnet å g., ollonet); är mynningen till denna
kappa för trång, föreligger fimosis (se d.o.).
A.-U.
Glans, miner., mineralens egenskap att i
högre el. lägre grad reflektera ljuset, beroende
på genomskinlighet o.a. optiska egenskaper.
Man talar då om diamant-g. (diamant,
zink-blände), glas-g. (de flesta silikater), metall-g.
(metaller och många svavelmetaller), fett-g.
(kvarts, serpentin), pärlemor-g. i lätt klyvbara
mineral (gips, glimmer och vissa fältspater)
och siden-g. i trådiga aggregat (gips, kattöga
m.m.). Jfr G 1 a n s e r. K.A.G
Glansbaggar har man dels kallat de
bladbaggar (se d.o.), som tillhöra underfam.
Cyclici’-næ, dels en helt annan skalbaggsfam.,
Nitidu’-lidce. Till de förra höra bl.a. släktena
Chryso-me’la (se d.o.), Melaso’ma (se
Aspglans-bagge), Phædon (se Senapsbagge),
Phyl-lode’cta (se P i 1 g 1 a n s b a g g e) och
Phyto-de’cta. Arter av det sistn. släktet äro bl.a.
Phytodecta vimina’lis, ljusbruna g., som har
halssköld och täckvingar glänsande tegelröda
med svarta fläckar, och P. pa’llida, bleka g.,
som är blekt rödgul med el. utan svarta
fläckar. Båda äro 5—7 mm. långa och leva på
blad av Salix-axter, den senare även på hägg.
— Fam. Nitidu’lidce omfattar hos oss över ett
80-tal, vanl. mycket små, glänsande arter,
vilkas antenner äro försedda med en i regel
tre-ledad klubba och vilkas täckvingar stundom
äro kortare än bakkroppen. Arterna förekomma
ofta i mängd i blommor. Hit hör bl.a.
rapsbaggen (se d.o.). E.W-n.
Glanser kallas en del mineral av olika kemisk
beskaffenhet, mest svavelföreningar, med
tydlig metallglans, vanl. grå färg och ringa
hårdhet, t.ex. blyglans, spetsglans, järnglans. K.A.G.
Glansfisken, Lamprus gutta’tus, tillhör
Athe-rinifo’rmes bland benfiskarna. Kroppen är hög,
oval och sammantryckt från sidorna. Ryggen
är mörkt stålblå, sidorna silverfärgade, fläckiga,
med anstrykning i purpur och guld, buken
rosenröd, fenorna lysande röda. Köttet är rött.
G., som når en läng av upp till 1,5 m., tillhör
Atlanten och Medelhavet och föres emellanåt,
huvudsaki. sommar och höst, med
Golfströmmen upp till nordliga vatten, ända in i Öresund.
— 409 —
— 410 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
