Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Konsthistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
Spegelglas •/. Hålglas °/o Buteljglas °/o Blyglas °/o Kemiskt apparatglas
°/o °/o
SiO2 71,5 76,9 65,1 56,1 75,9 64,7
B2O3 — — — — 6.5 10,9
A12O3 0,5 0,4 5.8 — 4,2 4,3
Na2O 12,7 12,8 6,1 3,5 6,4 7,6
K,Ö — 1,2 2,8 9,2 1,3 0,4
CaO 14,5 8,7 16.3 — 1.1 0,7
Fe2O3 0,2 — 3.7 — — —
SO3 0,6 — — PbO 31,1 BaU 3,6 ZnU 10,9
g. blir hårdheten större efter hastig avkylning,
men samtidigt ökar sprödheten på gr. av
uppkomsten av starka inre spänningar. Vid lugn
belastning har g. stor tryckhållfasthet, 50—100
kg. pr kvmm. Böjningshållfastheten är
däremot låg, c:a 3—6 kg. pr kvmm.
Slaghållfastheten är mycket ringa.
Värmeutvidgningskoef-ficienten ligger vid 3—11 X 10‘6, spegelglas
0,ooooos, alkalifritt zinkborat-g. O,ooooo36. En låg
utvidgningskoefficient är önskvärd hos g. för
kemiska apparater o.a. föremål, som utsättas
för hastiga temp.-växlingar. Insmältes
metalltråd i g. (glödlampor), måste de båda ma
terialen ha samma utvidgningskoefficient G.
är en dålig ledare för såväl elektrisk ström
som värme. Isoleringsförmågan i båda dessa
avseenden är minst i kalikalk-g., störst i
alkalifritt, borathaltigt bariumkalk-g. G. har icke
någon egentlig smält- el. stelningspunkt utan
blir vid upphettning småningom mjukare och
segare och övergår successivt i mera
tunnflytande form. Även vid vanlig temp. är därför
g. att anse som en vätska, som befinner sig i
underkylt tillstånd och har utomordentligt stor
viscositet (trögflutenhet). Hålles emellertid g.
under längre tid vid mjukningstemp. inträder
kristallisation, och man får ett hårt,
ogenomskinligt g. (Réaumurs porslin), som användes
bl.a. som golvbeläggningsmaterial. Vissa
g.-sorler (borosilikat-g.) antaga vid högre temp
en hornartad konsistens med stor
motstånds-förmåga även mot slag. G. är i kemiskt av
seende praktiskt taget indifferent mot de flesta
kemikalier. Det upplöses dock med lätthet av
fluorvätesyra. G. är likväl i viss mån lösligt
även i syror och alkalihydrater och i kokande
vatten, men lösligheten är under vanliga
förhållanden knappast märkbar. Under inverkan
av fuktig luft bildas på g. en iriserande hinna
av kiseisyra, som ofta kan iakttagas på
gammalt fönster-g. Se Glastillverkning. /.S.
På det g., som användes för optiska ändamål
(till linser, prismor o.d. i optiska instrument)
ställas stora krav på homogenitet och
genomskinlighet. Vid framställningen utgår man
från särsk. rena utgångsmaterial, och efter
sammansmältningen underkastas smältan en
utomordentligt långsam avsvalning, ofta
fort
gående en vecka el. längre. Genom variation
av de ingående kemiska beståndsdelarna och
viktsförhållandet mellan dem kan man inom
vida gränser förändra g:s optiska
egenskaper. De vanliga g.-sorterna äro
genomskinliga för ljus av våglängder från infrarött (vid
c:a 30,000 Ä.E.) till ultraviolett (vid ung. 3,200
Ä.E.). Särsk. stor genomskinlighet inom det
ultravioletta spektralområdet ha u v i o 1-, p
y-r e x- och kvart s-g. F ä r g-g., som innehålla
små mängder metalloxider och som starkt
absorbera vissa färger inom det synliga spektrum,
ha användning ss. strålningsfiltra. De med den
optiska instrumentteknikens utveckling
alltmera stegrade fordringarna på de avbildande
linssystemen, framförallt vid kikare och
mikroskop, nödvändiggjorde framställning av nya
g.-sorter. Det lyckades först Abbe och Schott
i Jena att tillverka en serie g.-sorter, hos
vilka brytningsförmågan och färgspridningen
inom vissa gränser kunde varieras godtyckligt,
oberoende av varandra. Kännedomen om
sådana serier är väsentlig för konstruktionen av
linssystem med möjligast felfri avbildning.
Man känner numera de optiska egenskaperna
hos ett stort antal g.-sorter; sålunda tillverkar
firman Schott & Genossen i Jena ett 200-tal
dylika g.-sorter, för vilka brytningsindex
växlar mellan 1,5—2,o, medan den relativa
disper-sionen (se Färgspridning) varierar
mellan 70 och 20. Bland de för optiska ändamål
mest använda g.-sorterna märkas flint-g. (ett
kaliumbly-g.) och k r o n-g. (ett natriumkalk
-g.). Alltefter sammansättningen varierar
brytningsindex för flint-g. mellan l,ei och 1,75, för
kron-g. mellan l,5i och l,«i (alla indices
bestämda för natriums D-linjer). — Ang.
termo-meter-g. se Termometer. N.R-e.
Konsthist. Det äldsta g. framställdes av en
ogenomskinlig, färgad (ofta turkosblå) massa,
som i smält tillstånd formades för hand.
Sannolikt har glastillverkningen (se d.o.)
framkommit som en följd av de erfarenheter, man
vunnit vid framställningen av glasyr för lergods.
Det äldsta kända g.-föremålet är ett urspr.
blått, senare olivgrönt litet lejonhuvud,
funnet i Tebe (nu i British museum), vilket genom
hieroglyfer anges vara tillkommet under en
— 415 —
— 416 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
