Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glas - Konsthistoria - Sjöväsen - Glas, Olof - Glasberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLAS
ett tjockt, massivt material och med en
utsmyckning, som ligger huvudsaki. i själva
massans underbara behandling.
I Sverige skall g.-tillverkning ha
förekommit redan mot medeltidens slut, men del är
först från mitten av 1600-talet vi få större
kännedom om den sv. produktionen. 1641 erhöll
en borgare i Stockholm Melchior Jung
privilegier på ett g.-bruk där. Verket synes
emellertid icke ha kommit fullt i gång förrän 1648,
då Jung från Italien medfört yrkesskickliga
arbetare. Trots ständiga svårigheter med sitt
folk, eldsvådor o.a. olyckor kunde dock Jung
hålla företaget flytande till sin död 1678. Tre år
tidigare hade ett nytt bolag bildats under
ledning av en italiensk äventyrare, G. B. Scapitta,
och detta erhöll följ, år privilegier. Scapitta
fick emellertid lämna landet, och bruket
Övertogs av ett nytt bolag med Balthasar Grill i
spetsen. Under dennes tid flyttades fabriken
från Söder i Stockholm till Kungsholmen. Här
upplevde den mot slutet av 1600-talet en
glansperiod. Under Karl Xll:s krig sjönk naturligt
nog produktionen, men den tog åter upp sig
under 1700-talet, för att till sist helt
nedläggas 1815. — Huvudparten av fabrikationen
utgjordes säkerligen av enklare hushålls-g., men
vi ha även flera praktpjäser bevarade, vilka
visa arbetarnas skicklighet, bl.a. större pokaler,
vittnande om venetianskt inflytande.
Betecknande äro även de efter tyska remmare
formade stora pokalerna, ofta med sv. inskrifter.
Även det tjockare bömiska g. har efterbildats.
Med de under 1700-talet ändrade
dryckesseder-na, då pokalerna upphörde att som förr
cirkulera bland gästerna och var och en av dessa
i stället erhöll ett eget g., förändrades även
dettas form. Storleken minskas, skålen blir
bä-garformig på ett mer el. mindre högt skaft med
utbredd fot. I vilka sv. fabriker de bevarade,
säkerligen inhemska g. från 1700-talet, som
finnas i offentliga och enskilda samlingar,
tillverkats, är icke utrett. Under 1700-talet
grundades näml, flera nya g.-bruk. De främsta
äro Limmareds (1740), Kosta (1741) och
Göteborgs (1762). 1808 tillkom Reijmyre, som
under hela 1800-talet haft stor betydelse
framförallt genom sitt mot årh:s slut tillverkade
djup-slipade kristall-g., som i fråga om materialets
finhet och den skickligt genomförda dekoren
nått mycket högt. — Under 1800-talets senare
år koncentrerades g.-tillverkningen till
Småland, där ett flertal bruk nu uppstodo för
fabrikation av fönster-g. och enklare hushålls-g.
Bland dessa kom Orrefors (grundat 1898) att
senare intaga ett särsk. framstående rum ss.
det bruk, vilket gått i spetsen för den förnyelse
på g.-tillverkningens område, som vårt land
fått uppleva. Genom en förstående ledning,
som anställde konstnärerna S. Gate och E.
Hald, har Orrefors-g. på få år arbetat sig fram
i främsta ledet bland liknande tillverkningar
i vårt land och på senaste tid även vunnit ett
stadgat rykte på världsmarknaden.
Produktionen består dels av lyxföremål med en
graverad dekor, dels av enklare varor, som
genom sin form förmånligt skilja sig från de
tidigare billighetsvarorna. — Orrefors’ exempel
följdes av de g.-bruk, vilka 1903 sammanslagit
sig till A.-b. De sv. kristallglasbruken. Vid
Kosta arbetade E. Ollers med stor framgång
genom frambringande av enklare g. av en
rustikare form än de, som kommo från Orrefors.
Senare ha vid bruket flera konstnärer
tillfälligt varit anställda, framför andra E. Dahlskog.
Vid sidan av dessa framträda numera även
andra sv. g.-bruk, ss. Eda, Reijmyre, Elme m.fl.
— Litt.: M. Eidem, ”Berättelser ur den äldre
glasindustriens historia” (1912); ”Förteckning
över M. Eidems samling av böcker rörande g.
och g.-tillverkning” (1923); A. Kisa, ”Das G. im
Alterlume” (3 bd, 1908); R. Schmidt, ”Das G.”
(2 Aufl. 1922); H. Schulz, ”Die Geschichte der
Glaserzeugung” (1928). E.F.F.
Sjöv., tidberäkning, urspr. använd, då
timglas med en halv timmes rinningslid brukades
ombord. Dygnet indelas för vaktgöring i 6
perioder om 4 tim. Varje tilländalupen
halvtimme inom en period markeras genom
samma antal slag på skeppsklockan som antal
halvtimmar från periodens början. Klockan
3, 7, 11 o.s.v. angives sålunda med 6 slag,
vilket kallas 6 glas på hundvakten, dagvakten,
förmiddagsvaklen o.s.v. (se Vakt).
Glas-vakt kallas den post, som bl.a. har till
uppgift att hålla reda på tiden och slå g. på
skeppsklockan. H.S-k.
Glas, Olof, läkare (1813—80), med. d:r i
Uppsala 1837 (”Om periodisk neuralgi i hjer
tat”), kirurgie mag. 1838, adjunkt i teoretisk
och praktisk medicin 1839, e.o. prof, i
praktisk medicin 1841, prof, i kirurgi och obstetrik
1851, i teoretisk och praktisk medicin 1856,
överläkare för det nya sjukhuset 1867 efter
att sedan 1854 ha varit prefekt vid det gamla
akad. sjukhuset. G. utgav bl.a. ”De
tuber-culosi pulmonum” (1839), vidare en skrift över
reformer ang. den medicinska undervisningens
ordnande (1863) samt art. i ”Uppsala läkare
förenings förhandlingar” (1865—71). Å.Ch
Glasberg, sagomotiv. I germanska varianter
av ”Amor och Psyche”-sagan måste hjältinnan
klättra över ett g. för att återvinna sin make
I ”Den magiska flykten” kasta de flyende
bakom sig en glasbit, som blir ett g., som fördröjer
förföljaren. I ”Prinsessan på g.” vinner hjälten
— 419 —
— 420 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
