Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glaskroppen - Glasmeteoriter, tektiter - Glasmosaik - Glasmålning - Glaspapper - Glaspärlor (sandpärlor) - Glasrör - Glass - Glass, Louis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLASS
saknas sannolikt. Det trådnät i g., som
framkommer i mikroskopiska snitt, är antagi. endast
en utfällningsprodukt vid den gelatinösa
massans behandling med fixermedel. Under
fosterstadiet genombrytes g. av kärl, som gå till och
från linskapseln (se d.o.), senare är den
kärllös och erhåller sin näring från omgivningarna.
Om man en stund ser upp t.ex. mot en blå
himmel, framträda en hel del livligt rörliga, ljusa
punkter el. fläckar, s.k. flygande myggor,
mouches volantes, ett optiskt fenomen,
beroende på alldagligt förekommande, betydelselösa
grumlingar i g. T.H-n.
Glasmeteori’ter, tektiter, se
Meteoriter.
Glasmosai’k, se Mosaik.
Glasmålning, en medelst blyspröjsar av
olikfärgade el. målade glas mosaikartat
sammanfogad bild, nästan uteslutande använd som
fönster. Konsten att förfärdiga dylika
härstammar urspr. från Orienten, varifrån
Västerlandet hämtade den tidigast på 900-talet, de
äldsta till vår tid bevarade g. äro några i
domen i Augsburg befintliga fönster. På dessa
äldsta bilder äro alla schatteringar och de
konturer, som icke bildas av blyinfattningarna,
målade på det enfärgade glaset med den enda
smältbara glasfärg, man kände, näml,
svartlod. Gotiken med sina stora fönsterytor
bringade g. till dess högsta blomstring. Frankrike
var därvid föregångslandet med centrum i
Chartres och Évreux. Efter 1150 utbildas två
kompositionstyper, dels med en stor figur mot
ornamental el. enfärgad bakgrund, dels med
rader av medaljonger, framställande hela
figurscener, sammanfogade medelst ornament
och bandmotiv. Dessa senare fönster bli
givetvis mycket brokiga, varigenom de förläna
en synnerligen karakteristisk prägel åt ett stort
antal gotiska interiörer. 1300-talets inträdande
kännetecknas av en avmattning i färgprakten
och upptäckten av en ny smältfärg, konstgult.
De stela ornamenten utbytas mot gotiskt,
naturalistiskt rankverk el. ersättas av
arkitektoniska former. Mot medeltidens slut och under
1500-talets början upptäcker man flera
smält-färger, och g. får därigenom en möjlighet att
tillgodogöra sig det eg. måleriets
landvinningar, perspektivverkan, landskapsbakgrunder o.d.
Därmed uppgives emellertid det spec.
karakteristiska hos konstarten, som till stor del
beror av mosaikverkan, och förfallet börjar.
Betydande monumentalverk skapas ännu under
1500-talet, t.ex. för Sainte Gudule i Bryssel
och domen i Köln, men det för årh.
karakteristiska är uppkomsten av det s.k. kabinettmåle
riet, som hade sitt centrum i Schweiz och
Sydtyskland. Där tillverkades mindre g. för
pro
fant bruk, t.ex. för stads- och gilleshus och för
adliga el. borgerliga hem, avsedda att ingå som
en mindre, ornamental del i större, ofärgade
fönster. De voro ofta vapenbilder el. figur
scener med världsliga motiv. Som tecknare
kan nämnas Holbein d.y. På gr. av smakens
nyorientering, ett ur hantverksmässig synpunkt
allt sämre utförande och användandet av
undermåliga färger förföll dock även denna gren
av den gamla konstarten under 1600-talet.
G.-konsten var därefter fullst. död under nära
200 år. Först 1800-talsromantiken återvann
intresset för densamma. Den första
g.-anstal-ten upprättades i München 1827. Tekniska
landvinningar, t.ex. upptäckten av opalglaset,
det trefärgade överfångsglaset och transparent
guldglas, ha bidragit att skapa förutsättningar
för en ny blomstringsperiod.
I Sverige finnas endast ett fåtal medeltida g.
bevarade, huvudsaki. på Gotland (Dalhem, Lye)
och i Uppland, men av skriftliga källor veta vi,
att en rikedom av sådana verk en gång prytt
våra kyrkor. Återupptagandet av konsten
skedde i vårt land 1889 genom R. Callmander.
I våra dagar framstå de av den norske
konstnären E. Vigeland utförda fönstren, t.ex. i
Oscarskyrkan i Stockholm. G.S.
Glaspapper, se Sandpapper.
Glaspärlor (de minsta kallade s a n d p ä
r-1 o r) tillverkas av ända till nästan trådsmala,
ofta kulörta glasrör, som med maskin kapas i
önskade bitar. Dessa upphettas, så att de
skarpa kanterna smälta, om man vill ha dem av
pärlform (jfr St rass). För att de ej skola
smälta ihop, inknådas de först i en massa, som
isolerar dem från varandra. Större fasetterade
g. tillverkas i formtänger, där de pressas. G.
voro under 1800-talets början mycket moderna
till broderier, virk- och stickarbeten, ofta
tillsammans med stålpärlor. Sandpärlor
försäljas uppträdda på trådar i knippen. G.
tillverkas huvudsaki. i Venedig (Murano) och
Tyskland. 1.
Glasrör, se Glastillverkning och
Glasblåsning.
Glass, se G 1 a c e.
Glass, Louis Christian August, dansk
tonsättare och pianist (f. 1864), elev av sin fader,
tonsättaren och pedagogen C.H.G., och av N.
W. Gade, studerade senare på konservatoriet
i Bryssel (Wieniawski och Servais) och
gjorde sig vid sin hemkomst särsk. känd som
kammarmusikspelare (framstående pianist). 1892
fortsatte han faderns musikkonservatorium och
var dessutom en tid dirigent i Dansk
Koncert-forening. G:s’ kompositioner vittna om säker
teknik, smak och idérikedom. Han har skrivit
kammarmusik, uvertyrer, pianofantasi med
or
— 429 —
— 430 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
