Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Globoider - Globularia - Globuliner - Glochidium - Glockner - Glœsporium - Glogau - Glogau, Gustav - Gloiopeltis - Gloire - Glomeridæ - Glomerull - Glomma (Glommen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖMMA
av ett dubbelsalt av kalk och magnesia i
förening med en organisk substans. Särsk.
tydliga äro g. i ricinväxtens frön och i paranötter.
O.Gz.
Globula’ria, växtsläkte, se Bergskrabba.
Globuli’ner äro naturliga, enkla
äggviteämnen, vilka äro olösliga i vatten men lösliga i
utspädda saltlösningar, syror och baser. De
koagulera lätt i kokning samt kunna
kvantitativt utfällas genom lösningens halvmättning
med ammoniumsulfat. G. förekomma i blodet
(serum-g.), i äggets vita (ovo-g.), i mjölken
(lakto-g.) samt i cellernas protoplasma. G.
anses vara bärare av flera viktiga
serumreak-tioner. Wk.
Glochi’dium, larvform av flodmusslorna och
flodpärlmuslorna (se d.o.). På den fria kanten
av djurets båda skal finnes ett tandliknande
utskott, och från dess kropp utgår en lång
tråd. Med denna häftar larven sig fast vid
förbisimmande fiskar, och med tänderna
hugger den sig sedan säkrare fast på dem (på
gälar, fenor el. på kroppshuden) samt lever
någon tid ss. ektoparasit för att slutl. släppa sitt
värddjur och övergå till ett liv på bottnen av
floden, sjöar el. dammar. H.W.
Glockner [glå’k-], berggrupp i Hohe Tauern,
Österrike, nära gränsen till Tyrolen; högsta
topp är Grossglockner, 3,798 m.ö.h. O.P.
Glæospo’rium, svampsläkte, tillhörande
grupp Melanconia’les av s.k. Fungi imperfe’cti
(se d.o.), med o. 300 arter, parasiter särsk. på
Glæosporium lindemuthianum. T.v. bönbalja,
angripen av svampen, t.h. konidielager.
kulturväxter, hos vilka de ofta framkalla
farliga sjukdomar. G. lindemuthia’num angriper
stam och blad men särsk. de unga
fruktbaljorna hos våra trädgårdsbönor och utvecklar
bruna, skålformiga, av mörkare rand omgivna,
sporbärande fläckar av växlande storlek,
varigenom icke sällan hela skörden ödelägges.
G. ampelopha’gum (Sphacelo’ma ampeli’num)
uppträder ödelägande på vinstockarnas stam,
blad och unga frukter; andra arter angripa
vinbär, apelsiner, bananer, vanilj, mandlar
m.fl. A.V-e.
Glogau [glä’gau], stad i prov.
Niederschle-sien, Preussen, vid Oder, n.v. om Breslau;
26,275 inv. (1925). Cement-, järn- och
maskinindustri; socker- och stärkelsefabriker. — G.
var under 1600—1700-talens krig av militär
betydelse ss. ett av de många fästen, som
tryggade den viktiga transportleden Oder. Under
30-åriga kriget innehades G. vid flera tillfällen av
svenskarna och har tidvis spelat rollen av
gränsfästning mot Polen. Efter världskriget
har fästningen på gr. av
fredsöverenskommel-serna nedlagts. S.;T.H-m.
Glogau [glä’gau], Gustav, tysk filosof
(1844—95), prof, i Kiel. G. utgick från den
her-bartska filosofien men påverkades även av
Fichte och Hegel liksom av utvecklingsteorien.
Hans egen filosofi är avgjort teistisk, buren
av stark vördnad för kristendomen och
genomträngd av platonska tankar: Guds existens är
oss lika säker som vår egen tillvaro, från Gud
utgå det sannas, godas och skönas idéer, vilka
på en gång främja och leda de ändliga
andarnas utveckling. G:s förnämsta arbeten äro
”Abriss der philosophischen
Grundwissen-schaft” (1880—88), ”Grundriss der
Psycholo-gie” (1884), ”Die Hauptlehren der Logik und
Wissenschaftslehre” (1894). E.v.A.
Gloiope’ltis, ett släkte rödalger (se d.o.) med
trådformig, förgrenad bål, fylld med lucker
vävnad. Ett fåtal arter i Stilla havet. G. tenax
användes av kineserna till limframställning.
L.G.S.
Gloire [glpa’r] (fra.), ära, särsk. krigarära.
Jfr Gloria.
Glome’ridæ, en fam. dubbelfotingar, se T
u-s e n f o t i n g a r.
Glome’ruli, de arteriella blodkapillärnystan
i njuren, vilka avgiva urinen till njurarnas
kanalsystem. G. omges av de s.k. Bowmanska
kapslarna, i vilka urinen upptages och från
vilka den vidarebefordras till urinkanalerna. Se
Njure. T.H-n.
Glömma (Glommen), Norges största och
Skandinaviens längsta flod, upprinner inom
fjälltrakterna n.ö. om Röros, genomströmmar
österdalens och Solörs skogsbygder, bildar s.ö.
om Oslo sjön öieren samt mynnar med två
armar (den v. vid lågvatten torr) i
Oslofjor-den vid Fredrikstad; 569 km. lång; 41,823
kvkm. flodområde. G:s största biflod är
Vor-ma, som kommer från Mjösa och förenar sig
med huvudfloden i n.ö. delen av Akershus
fylke. Andra mera betydande tillflöden äro
— 469 —
— 470 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
