Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gloria - Glorifiera, Gloriös - Glorup - Glosa - Glossa - Glossar el. glossarium - Glossator - Glossera - Glossina - Glossit - Glossolali el. tungomålstal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLOSSOLALI
med ett kors i (hjulkors) användes särsk. för
Kristus. I skulpturen får g. ofta form av en
tunn skiva; stundom användes en förgylld
ring. I måleriet fr.o.m. renässansen blir g.
ofta som en tunn, svävande ring. E.W.
3) G. (även kallad ”änglahymnen”, hymnus
ange’licus, efter dess början ur Luk. 2:14, g. in
exce’lsis Deo, ”ära vare Gud i höjden” o.s.v. el.
doxolo’gia maior, jfr Doxologi), en i
högmässan efter Kyrie (se d.o.) förekommande
lovsång. Dess senare del (jfr La idam u s)
enl. sv. kyrkans gällande handbok användes
endast på större högtidsdagar, annars vanl.
ersatt av Sv. ps. 24, v. 1. G.-hymnen i den form,
som den har i katolska mässan, härrör från
5:e årh. (själva ”änglahymnen” har möjl.
förbindelse med judisk kult). Sedan lOOO-talet har
den allmänt brukats i katolska mässan,
tidigare med vissa inskränkningar. — G. patri (”ära
vare fadern, sonen och den helige ande”, även
kallad doxologia minor), lovsång till
treenighetens ära med judiska förebilder, i 4:e årh.
i Rom utökad med avslutningen ”ss. det var av
begynnelsen, nu är och skall vara från
evighet till evighet!” förekommer bl.a. i romerska
mässan, i sv. kyrkans liturgi för offentlig
morgon- och aftonbön och i dopritualet. S.N.
4) Urspr. ett glansigt tyg med silkevarp
och ylleinslag, varav syddes paraplyer.
Numera kallas ibland merceriserade
bomullstyger av liknande utseende för g. — S.k.
g.-g a r n är glansigt bomullsgarn, som ger
vävnaden en sidenliknande glans. I.
Glorifie’ra, Gloriö’s, se Gloria 1).
Glorup, gård i Gudne hd s. om Nyborg, Fyn,
ett bland Danmarks förnämsta gods med ett av
Christoffer Walkendorff vid 1600-talets mitt
uppfört (sedan något förändrat) slott, byggt i
fyrkant kring en gård. G. var 1793—1916
huvudsätet i stamhuset Moltkenborg
(Moltke-Huitfeldt). Slottet omges av vidsträckt park
och trädgårdar i fransk stil. E.W.
Glosa (grek, ytterst glossa), enskilt ord,
särsk. ur ett främmande språk, ofta hämtat ur
texten i en lärobok o.d.; vardagligt speord,
glåpord; även: glossa (se d.o.). — Glosbok,
bok, som innehåller listor på ord och uttryck
ur ett främmande språk jämte övers.; i sht
om för skolbruk avsett mindre häfte.
Glossa (grek., eg. tunga), språkv., om äldre
förhållanden, ord i handskrift, försett med övers,
(oftast i margen förekommande), förklaring av
ett textställe o.d., randanmärkning
kommentar. E.H.
Glossa’r el. glossarium (lat.), ordlista
med övers., särsk. över föråldrade el.
sällsynta ord.
Glossa’tor (lat.), förf, av glossor (se
Glossa), kommentator, särsk. om de jurister, som
kommenterade ”Corpus juris civilis” (se d.o.).
Bland g. märkas Irnerius (död o. 1140),
Bul-garus (d. 1166), Martinus Gosa (d. 1167),
Jako-bus (d. 1178), Azo (d. 1220) och Accursius (d.
o. 1260), med vilkens verk, kallat ”Glossa
or-dinaria”, g:s arbete når sin sammanfattande
avslutning. W.N.
Glosse’ra, om text: förse med glossor (se
d.o.).
Glossfna, ett släkte tvåvingar, se T s e t
sefluga.
Glossi’t, inflammation i tungan, kan vara ett
delsymtom av de mest skilda inflammatoriska
processer i munslemhinnan, såväl akuta som
kroniska. Processen kan vara lokaliserad
ytligt till slemhinnan el. till djupare delar. I
förstn. fall se vi alltefter processens akuta el.
kroniska karaktär beläggningar av växlande
utseende, från en mera inflammatorisk
rodnad till vitgula fläckformiga förtjockningar.
I senare fallet är tungan oftast i sin helhet
svullen och starkt ömmande. En begränsad
varhärd på djupet i tungvävnaden blir här den
vanliga utgången. Livshotande
komplikationer i form av andningshinder, som kan
nödvändiggöra tracheotomi (strupsnitt), inträder
ej sällan vid denna form av g. T.S-g.
Glossolali’ (till grek, glossa, tunga, språk,
och lalei’n, tala) el. tungomålstal är ett
inom extatisk religiositet ofta förekommande
fenomen såväl hos primitiva folk som i
moderna sekter, framförallt pingströrelsen, som ej
minst härigenom väckt uppmärksamhet. Man
kan skilja mellan 3 slag av g.: 1) den enkla,
osammansatta g., 2) den konstlade
g. och 3) xenolalien (till grek, xenos,
främmande). Den enkla, osammansatta g.
består däri, att talorganen sättas i funktion utan
att styras, varvid uppstå oartikulerade ljud,
skrik, stavelsekomplex, hopade på varandra
utan mening el. sammanhang. Den andra
gruppen består av ett utbildat, konstlat språk.
Härvid är också fråga om stavelsekomplex, fritt
skapade av tungomålstalaren själv, men dessa
bilda verkliga ord och satser, sammanfogade
till ett konstlat språk. Ofta torde särsk.
föreställningar och känslokomplex vara
förknippade med de olika orden, liksom i vanligt tal,
så att samma ord återkomma, då samma tanke
vid olika tillfällen skall uttryckas. Här är
sålunda fråga om ett fritt skapat språk i likhet
t.ex. med esperanto, som tungomålstalaren
undermedvetet utbildat åt sig. Den tredje
gruppen, xenolalien, består däri, att
tungomålstalaren i trancetillstånd talar ett för honom
främmande, men verkligen existerande språk. I sht
— 473 —
— 474 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
