Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glossolali el. tungomålstal - Glossop - Glosso-pharyngeus - Glossopteris - Glossosiphonia - Glostorp - Glostrup - Glosögdhet - Glottis - Glottisstöt - Glottisödem - Gloucester, titel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLOSSOP
inom pingströrelsen berättar man, huru
obildade personer talat ända upp till 10 å 12 för
dem okända språk, då ”anden” fallit över dem.
Att personer i trancetillstånd verkligen kunna
uttala ord och kortare fraser på för dem
okända språk, är säkert och beror på s.k. k r y
p-tomnesi (se d.o.), d.v.s. de uttala ord, som
de måhända för länge sedan hört och glömt,
men som legat förvarade i deras
undermedvetande och nu uppdyka i trancetillståndet. Men
oftast är icke fråga om verkligt existerande
språk; de närvarande höra för dem obegripliga
ord och tro då, att det är existerande
främmande språk, utan att de filologiskt kunna
fastställa det.
G. tillhör den grupp av psykologiska
fenomen, som kallas automatiska rörelser.
Utmärkande för g. är, att icke endast talmekanismen
arbetar omedvetet för tungomålstalaren, utan
även impulsen till talet utgår från det
undermedvetna, undandraget hans kontroll och vilja.
Därför känns det för tungomålstalaren, som
om en främmande makt tog honom i besittning
och frambragte de för honom främmande
orden. Något bevis för ”andedop” el. dyl., ss.
pingströrelsen hävdar, är g. icke, då g. kan
förekomma hos vem som helst under vissa
psykiska betingelser. — Litt.: E. Mosiman, ”Das
Zungenreden” (1911); E. Briem, ”Den moderna
pingströrelsen” (1924); H. Rust, ”Das
Zungenreden” (s.å.). Efr.B.
Glossop [glå’sap], stad i Derbyshire,
England, 20 km. ö. om Manchester; 20,531 inv.
(1921). Bomulls- och pappersindustri. S.
Glosso-phary’ngeus [-fa-], se H j ä r n n e
r-v e r.
Glosso’pteris, ett utdött släkte ormbunkar
med c:a 30—35 cm. långa, odelade jämnbreda,
tunglika blad med fint nätformig nervering;
fortplantningsorgan obekanta och rhizom
beskrivna under namnet Vertebra’ria. G. är den
viktigaste formen i G.-f 1 o r a n, som
förekommer i Indiens, Australiens, Sydafrikas och
Falklandsöarnas övre karbon och perm
(Gon-dwanasystemet, se d.o.) i lager närmast yngre
än de paleozoiska glacialbildningarna. Denna
ersätter den nordligare karboniska floran, t.ex.
i Europa med Sigilla’ria-, Lepidode’ndron- och
Calama’ria-iormer. Dessa båda florors element
blanda sig, ss. fallet är i n. Ryssland och
Sibirien, mycket sällan med varandra. Man anser
G.-florans utbredning antyda, att den fått mera
köld än den mellaneuropeiska
Lepidodendron-floran. Den omständigheten, att G.-floran visar
en stor överensstämmelse inom vitt skilda, från
varandra isolerade områden, har man ansett
bero därpå, att dessa områden urspr. varit
förenade till en stor kontinent, Gondwanakontinen-
Blad av Glossopteris och stam (t.h.) av
densamma, kallad Vertebraria.
ten (se d.o.), s.k. efter ett område i främre
Indien, där de ifrågavarande avlagringarnas
geologiska förhållanden först studerades. K.A.G.
GIossosipho’nia [-fo-], ett släkte broskiglar
(se d.o.).
Glostorp, s:n i Oxie hd, Malmöhus län, s.s.ö.
om Malmö; 10,98 kvkm., därav 10,92 land; 653
inv. (1931; 60 inv. pr kvkm.); 10,31 kvkm. åker
(1927; 94,4% av landarealen), O,oi kvkm.
skogsmark. — Pastorat: Bunkeflo och G., Oxie
kontrakt, Lunds stift. 5.
Glostrup, stationssamhälle på Själland, v. om
Köpenhamn, till vars yttre förstäder G. hör.
Stora tvålfabriker. W.P-n.
Glosögdhet, med., se Exoftalmus.
Glottis, se Struphuvud.
Glottisstöt (fra. coup de glotte), mus., se
Ansats.
Glottisöde’m, se Struphuvud.
Gloucester [glå’sta], engelsk earl- och
hertigtitel, oftast förd av medl. av de engelska
kungahusen. Robert (d. 1147), oäkta son
till Henrik I, erhöll o. 1122 titeln Earl of G.,
var sin halvsyster Matilda behjälplig i
hennes strid mot Stefan av Blois. Genom en
sondotters gifte övergick titeln till ätten Clare.
Till denna ätt hörde G i Ib er t, Earl of G.
and Hertford (1243—95), kallad ”den röde
greven”, den mäktigaste av baronerna på
Edvard I:s tid. Även hans son med Edvards
dotter Johanne (d. 1307), Gilbert
(1291—-1314), var greve av G.; 1385 togs namnet åter
— 475 —
— 476 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
