Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Glozel - Glubokovskij, Nikolaj - Glucinium - Gluck, Christoph Willibald von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLUBOKOVSKIJ
9 år och påbörjade en utgrävning. Nu komma
i dagen ytterligare en hypotetisk grav samt
några tusen föremål av skilda slag: harpuner
av ben, liknande de paleolitiska, simpla, illa
brända lerkärl (ett slags ansiktsurnor),
benbitar, klapperstenar, skifferstycken med
inristade djurbilder, bl.a. av ren. Särsk. mystiska
äro ett antal små lertavlor med skrivtecken,
i allm. nära överensstämmande med de
feni-ciska, äldsta grekiska, iberiska samt
runorna (!). Fynden daterades av Morlet till
början av neolitisk stenålder och förklarades
härröra från en hittills icke uppmärksammad
epok av detta skede, ”Glozelien”,
karakteriserad av lertavlor med skrivtecken samt
glastillverkning (!). Dessa uttalanden blevo
signalen till en våldsam, under åratal pågående
och ännu ej avslutad vetenskaplig fejd. Den
främste bland Morlets bundsförvanter var S.
Reinach (se denne), som i G.-fynden fann en
bekräftelse på sina teorier om överskattningen
av de orientaliska inflytelserna på den euro
peiska kulturen (se Förhistorisk
arkeologi, sp. 911). Motståndarna ha gått
fram på olika linjer, i det en del förlagt
fynden till gallo-romersk tid, andra betecknat
dem ss. falsarier. I sistn. riktning uttalade sig
de båda kommissionerna, som 1927 och 1928
avsändes till G. för att granska fynd och
fyndplats. På Morlets begäran tillsattes 1928 en
ny kommission om 12 personer från 4 olika
länder med uppgift att företaga
kontrollgrävningar inom fyndområdet vid G. I en
utfärdad kommuniké förklarades nu, att de under
dessa grävningar anträffade föremålen voro
av samma beskaffenhet som de i
Fradin-Mor-lets samlingar ingående samt att fyndlagren
voro orubbade. I fråga om dateringen
ansluter sig kommissionen till Morlet. — Till
G.-stridens långvarighet och skärpa har avsevärt
bidragit undersökningens amatörmässiga
bedrivande. De gjorde fynden äro visserligen
numera avbildade och beskrivna, men en
gräv-ningsberättelse med planer, profiler och
fotografier av fynden in situ saknas ännu.
Välbehövlig hade även varit en utredning av
fyndlagrets bildningssätt och platsens
topografi. Den oerhörda anhopningen av fynd
inom ett område av endast några 10-tal kvm.
ytinnehåll måste betecknas ss. egendomlig.
Ägnad att väcka misstanke är vidare
renbildernas uppträdande tillsammans med
neoli-tiskt material. Även i fråga om andra
detaljer avvaktar man ännu en tillfyllestgörande
förklaring. — Litt.: A. Morlet & E. Fradin,
”Nouvelles stations néolithiques”, 1—5 (1925—
28); L’Anthropologie”, 36 (1926), 37 (1927);
R. Dussaud, ”Autour des inscriptions de G.”
(1927); S. Reinach, ”G.” (1928),
”Ephéméri-des de G.” (2 éd. s.å.); A. Morlet, ”La
con-troverse de G.”, 1—3 (1928), ”Les cahiers de
G.”, 1—8 (1928—29), ”G.” (1929). G.Em.
Gluboko’vskij, N i k o 1 a j Nikanorovitj, rysk
teolog (f. 1863), prof, i exegetik i S:t
Petersburg, 1917 landsflyktig och 1923 prof, i
Sofia. 1918 höll G. Olaus-Petri-föreläsningar i
Uppsala (ingående i ser. ”Kyrkans enhet”,
11, 1921) och var en av bulgariska kyrkans
delegater vid ekumeniska mötet i Stockholm
1925. Av G:s skrifter märkas en biogr. över
Theodoretos av Syrien (1890) och flera
arbeten om Paulus. S.N.
Gluci’nium, en metall, se B e r y 11 i u m.
Gluck, Christoph Willibald von,
österrikisk tonsättare och operareformator (2A
1714—15/u 1787). G:s
fader var
skogvaktare bl.a. hos furst
Lob-kowitz i Leipa (n.
Böhmen), där G.
växte upp; 1726—32
besökte han
jesuitskolan i Kommotau,
varefter han kom till
Prag, där bl.a. den
skicklige
kontrapunk-tisten B.
Czernohor-sky tog sig an hans
musikaliska
uppfost
ran. 1736 besökte han Wien, vars rika musikliv
gjorde ett djupt intryck på honom; han kom i
förbindelse med furst v. Melzi, som tog honom
med till Milano, där Sammartini en kort tid var
hans lärare och där 1741 G:s första opera
(”Ar-taserse”; text av Metastasio) uppfördes. Denna
förskaffade honom ett sådant anseende, att han
fick beställningar på en rad nya operor till
olika italienska städer. 1745 reste G. till
London (Haymarket theatre), där hans operor
emellertid icke gjorde lycka; året därpå lät han
också engagera sig vid det Mingottiska
operasällskapet och reste med detta i 3 år som
kapellmästare (Dresden, Prag, Hamburg,
Köpenhamn) ; efter att 1750 ha återvänt till Wien
fick han 1754—64 anställning här som
kapellmästare vid hovoperan. 1750 hade han gift
sig rikt (Marianne Perg, dotter till en bankir),
så att han icke behövde för längre tid binda
sig vid något ämbete; sista delen av sitt liv
levde han uteslutande upptagen av att
komponera. — Under den första perioden av G:s
kompositionsverksamhet spelar hans musik en
betydande roll i sångspelets, balettens men
särsk. den italienska opera buffas och opera
seria’s historia; det finnes många
kompositioner av denna art, närmast i Galuppis, Gugliel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
