Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gluck, Christoph Willibald von - Glukonsyra - Glukos - Glukosamin - Glukosid - Glukotannoider - Glumifloræ - Glumslöv - Gluntarna - Glutaminsyra, aminoglutarsyra - Glutation - Gluten - Glutenfoder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLUTENFODER
mis och Jomellis stil. Långsamt mognar hos
G. tanken att ställa sig i opposition till den
dramatiska uttrycksform, i vilken han var
uppfostrad; hans bekantskap med Händeis
storslagna uttryckssätt (på Londonresan) och med
Rameaus operor har säkert givit honom
impulser i denna riktning. Men först 1762
framlades det första av de arbeten, som skulle få
reformerande betydelse i operans historia:
”Orfeo ed Euridice” (Wien, 5/io 1762). I denna
och flera av de närmast följ, operorna tager
G. avstånd från Metastasios intrigopera och
vänder sig till en ny, mera förenklad
operatyp, vars textförf. var de Calzabigi (se denne),
senare Le Blanc du Roullet. Såväl i denna
opera som i ”Alceste” och ”Paride ed Elena”,
som följer kort efter (1767—70), är libretton
anlagd på att skildra människosjälens stora
och enkla känsloupplevelser, i få men brett
upplagda scener fyllda med passionerad, helt
igenom sanningsenlig handling. Intrigerna,
de poetiserande jämförelserna och de skruvade
sentenserna äro bannlysta. Musiken härtill,
för vilken G. själv redogör i företalet till
partituren till de två sistn. operorna, söker på
enklast möjliga sätt i toner omsätta denna storhet
i det poetiska uttrycket. Texten framsjunges
i brett burna, lugnt deklamerande, ofta av
sötma fyllda melodier, stödda av den enklaste
harmoniska apparat; det musikantmässiga,
varpå den tidigare italienska operan lagt vikt
ända till överdrift, är försvunnet; de enskilda
karaktärerna bli tecknade i få, skarpt dragna
linjer; körens roll utvidgas betydligt, liksom
också recitativet får stort utrymme. — G:s
geniala reformering av operan saknade icke
anknytning till föregångare, dels i de
florentinska adelsmännens första operaförsök o.
1600, dels i vissa traditioner i fransk opera
(Lully); det var därför icke utan grund, som
G. ytterligare försökte lyckan med sina
operareformer just på gallisk jord. 1774 for han
till Paris, där hans ”Iphigénie en Aulide”
uppfördes, senare även bearbetningar av ”Orfeo”
och ”Alceste”. Emellertid splittrades
Parispubliken i två partier, varav det ena
förklarade sig för den gammaldags italienska operan,
det andra för G:s reformoperor; i striden
mellan ”gluckisterna” och ”piccinisterna” (efter
italienaren Piccini, som ställdes upp mot den
österrikiske mästaren) deltogo tidens förnämsta
skönandar. Medan G. med operan ”Armide”
gjorde mindre lycka, slog han med sin nästa
komposition, den gripande sköna ”Iphigénie
en Tauride” (1779), piccinisterna till marken
och hade därmed helt besegrat den italienska
modesmaken. Utom operor, sångspel och
baletter skrev G. en rad fängslande symfonier,
Uppslagsbok. XI. ____ 4gj ___
16
triosonater, oden (Klopstock) och enstaka
körverk. — G:s operor ha utgivits av Mlle
Peletan och i ”Denkmäler der Tonkunst in
Oeslerreich”. — Litt.: Neue G.-Gesellschafl
utger en G.-årsbok; A.B. Marx, ”G. und die
Oper” (2 bd, 1863); C.H. Bitter, ”Die Reform
der Oper durch G. und Wagner” (1884); J.
Tiersot, ”G.” (1910). E.A.
Gluko’nsyra, CHQOH(CHOH)4COOH, bildas
vid försiktig oxidation av glykos medelst
klor-el. bromvatten. Den finnes i 3 isomera former.
Oxideras lätt till sockersyra, HOCO(CHOH)4
COOH. Lj.
Glukos [-kå’s], glykos, se D r u v s o c k e r.
Glukosami’n, se Glykosamin.
Glukosi’d, se G 1 y k o s i d.
Glukotannoider, se Garvämnen.
Glumiflo’ræ el. Gramina’les är en grupp av
monokotyla växter med gräsliknande
utseende, vanl. i ax samlade blommor, vilka sakna
eg. hylle och stödjas av torra,
pergamentarta-de, sällan gröna högblad samt nötfrukt. G.
omfattar endast 2 fam.: gräs och
halvgräs (se d.o.). A.V-e.
Glumslöv, s:n i Rönnebergs hd, Malmöhus
län, vid Öresund n. om Landskrona; 10,48
kvkm., därav 10,42 land; 1,000 inv. (1931; 96
inv. pr kvkm.); 9,73 kvkm. åker (1927; 93,4 %
av landarealen), ingen skogsmark.
Tegelindustri. — Pastorat: Kvistofta och G., Rönnebergs
kontrakt, Lunds slift. S.
Gluntarna, en samling duetter för baryton
och bas till pianobeledsagning med ord och
musik av G. Wennerberg (se denne); en
kultur- och tidsbild från det glada studentlivet i
1840-talets Uppsala. G. ulkommo av trycket
1849—51. Jfr J. O. B e r o n i u s. G.M.
GIutami’nsyra, aminoglutarsyra, är
en i äggviteämnen förekommande tvåbasisk
aminosyra: HOOC.(CH2)2. CH(NH?) .COOH.
G. synes till största delen förefinans i form av
syreamiden g 1 u t a m i n. Närbesläktad med
g. är oxi-g., som bl.a. ingår i äggviteämnet
kasein. Wk.
Glutation [-fo’n], kem., se C y s t e i n.
Glu’ten är de i vatten olösliga äggvilämnen,
som förekomma i vete- och rågmjöl.
Huvudbeståndsdelarna äro de två äggviteämnena
glia-din och glutenin. G. erhålles, om mjöl knådas
med vatten, varvid vattenlösliga ämnen och
stärkelse avlägsnas. G. är en grå, elastisk
massa, som anses ha en stor betydelse för
mjölets bakningförmåga. G. erhålles ss. biprodukt
vid framställning av vetestärkelse och
användes ^d tillverkning av makaroner samt ett
slags bröd, g.-bröd. Wk.
GIu’tenfoder, fodermjöl, erhållet som
biprodukt vid stärkelseberedning av groddfria majs-
— 482 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
