Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnadenberg - Gnadenfeld - Gnadenfrei - Gnadenthal - Gnæus - Gnagare - Gnaphalium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNADENBERG
Gna’denberg [-bärk]. 1) Birgiltinkloster
mellan Altdorf ocb Nürnberg, grundat 1420. Dess
första munkar och nunnor kommo från Maribo
kloster i Danmark. Klostret upplöstes 1563.
Byggnaderna brändes av svenskarna 1635. —
2) Herrnhutisk koloni vid Bunzlau i Schlesien,
grundad 1743, känd för sina goss- och
flickskolor. S.A\
Gna’denfeld [-fält], by och herrnhutisk
koloni vid Kosel, Oberschlesien, grundad 1780; säte
för Evang. brödraförsamlingens teologiska
seminarium 1818—1920; 369 inv. (1925). S.N
Gna’denfrei [-fral], by och herrnhutisk
koloni vid Reichenbach, Niederschlesien, grundad
1743; känd för sina undervisningsanstalter för
flickor; 1,021 inv. (1925). S.N.
Gna’denthal [-täl]. 1) Namn på flera tyska
nu upphörda nunnekloster av cisterciensorden.
— 2) Missionsstation i Sydafrika c:a 100 km.
ö. om Kapstaden. G.W.L.
Gnæ’us, latinskt förnamn; förkortas Cn.
Gnagare, Rode’ntia, Glires, är en väl
avgränsad ordn., omfattande mer än Vs av samtliga
nu levande däggdjur och kännetecknad
framförallt av tändernas utbildning. Hos det stora
flertalet g. (Simplicidenta’ta) finnas endast två
framtänder i vardera käken, de s.k. gnagar
tänderna. Dessa äro stora, bågböjda samt
endast på framsidan försedda med emalj, varför
de genom nötningen erhålla deri för g. typiska
mejselformen, samt ha öppna rötter och
tillväxa under hela livstiden. Deras tandhålor
sträcka sig genom hela el. större delen av
käkbenet. Blott hos pipharar och harar
(Dupli-cidenta’ta) sitta bakom de stora framtänderna
i överkäken två små stiftformade tänder.
Hörntänder saknas, och kindtänderna, som skiljas
från framtänderna genom en stor tandlucka
och i varje käkhalva växla mellan 2 och 6,
äro alltefter födans beskaffenhet olika
utbildade, knöliga hos allätare, strecktecknade hos
växtätare. Käkarnas ledytor äro
longitudinella, och underkäken föres därför vid
tugg-ningen framåt-bakåt, ej som hos övriga
däggdjur uppåt-nedåt. De båda
underkäkshälfter-na äro rörligt förenade med varandra och
tuggmusklerna starkt utvecklade. Överläppen
är vanl. kluven, så att gnagartänderna bli
synliga. Genom tuggmusklerna avdelas
munhålan i två partier, och öppningen mellan dessa
är så liten, att endast finfördelad föda kan
passera. Grövre, avgnagda partiklar komma
därför aldrig in i själva munhålan. Kindpåsar
förekomma ofta, ögonen äro stora, ofta
framskjutande, hjärnan liten och utan fåror. I
storlek och utseende variera g. starkt, men
vanl. äro de små former med jämntjock kropp,
kort hals och korta ben. Bakbenen äro oftast
längre, stundom avsevärt längre än frambenen
Framfötterna ha 4, bakfötterna 5
klobeväpna-de tår. Fällen är vanl. kort och tät, stundom
mer el. mindre borstig (piggsvin) med ofta
Kranium av gnagare. f framtänder, k kindtänder.
förekommande fjällbildningar, särsk. på svan
sen och benen (råtta, bäver). G. ha en kosmo
politisk utbredning, talrikast förekomma de i
tropikerna, särsk. i Sydamerika, men några
(lämlarna) gå så långt upp i den arktiska re
gionen, som växtvärlden sträcker sig. I
Australien äro de dock endast sparsamt företrädda,
och bortsett från några mössarter saknas de
helt på öarna i Stilla havet. Deras
anpassningsförmåga är mycket stor, och man
finner bland dem även simmande, grävande,
hoppande och ”flygande”, d.v.s. med fallskärm
(se d.o.) försedda former. Många leva parvis,
andra i kolonier. Deras förökningsförmåga är
mycket stor, och de bli därför ofta svåra
skadedjur. Endast ett fåtal ha betydelse som
pälsdjur. G. uppträdde redan under tidig
eocen-tid, och flera av dessa utdöda former voro
mycket stora, Me’gamys t.ex. av en flodhästs
storlek. G. indelas i underordn. Duplicidenta’ta,
till vilken fam. pipharar och fam. harar
hänföras, samt underordn. Simplicidenta’ta, som
indelas i 3 grupper, vardera omfattande ett
flertal fam.: 1) Grupp Hystricomo’rpha med
fam. harmöss, marsvin, piggsvin och
spiing-harar. 2) Grupp Myomo’rpha med fam.
spring-råttor, blindmusartade, strandgrävarartade
råttor och sovmöss. 3) Grupp Sciuromo’rpha med
fam. bävrar, ekorrar, taggsvansekorrar. H.B-n
Gnaphaliuni [-fa’-], växtsläkte av fam.
korgblommiga, som jämte undersläktena
Antenna’-ria, Helichry’sum och Leontopo’dium omfattar
o. 450 arter, utbredda över hela jorden,
hu-vudsakl. inom s. halvklotet. I Sverige
förekomma 9 arter: G. (Helichry’sum) arena’rium,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
