Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnomonia - Gnosis - Gnosjö - Gnosticism - Gnothi seauton - Gnu, gnuantiloper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNU
mis på sådana av al. Den i Europa skadligaste
arten är G. erythro’stoma, vars rödbruna
myce-lium angriper och dödar körsbärsträdens blad
och frukter. A.V-e.
Gnosis, se Gnosticism.
Gnosjö, s:n i Västbo hd, Jönköpings län, n.v.
om Värnamo; 60,85 kvkm., därav 56,47 land;
1,320 inv. (1931), därav c:a 500 inom
stationssamhället G. vid Borås—Alvesta järnväg; 3,39
kvkm. åker (1927; 6°/o av landarealen), 28,85
kvkm. skogsmark. Inom socknen trä- och
metallindustri. — Pastorat: Kulltorp och G.,
Västbo kontrakt, Växjö stift. S.
Gnostici’sm, en religionssynkretistisk (ej
specifikt kristen) massrörelse utan känd stiftare,
som framträdde under de första årh. e.Kr. G.
är en frälsningsreligion, och frälsningen vinnes
genom gnosis (kunskap). Denna är emellertid
ej av teoretisk karaktär utan innebär snarast
ett genom uppenbarelse meddelat vetande av
mystisk art, ett slags högre skådande, vartill
hör kännedom om Gud och världen samt Guds
avsikter med människan. G. stannar ej vid
spekulationen över dessa ting utan framträder ss.
en mysteriereligion med praktiskt
frälsningsin-tresse och kult, vari medl. i olika grader bli
invigda. I g:s åskådning ha element från många
håll sammansmält: babylonisk kosmologi och
astrologi, persisk dualism samt allehanda
orientaliska, inom hellenismen med hjälp av grekisk
filosofi utarbetade spekulationer. Det
övernaturliga vetandet (gnosis) uppdagar den hemliga
enheten i allt och då särsk. sammanhanget
mellan Gud samt den andliga världen och den
synliga världen. Allt sammanfattas i stora
spekulativa system, där världens historia,
skapelsen, frälsningen och världens undergång,
världs-frälsarens liv och gärning etc. framställas. Här
visas, hur ur den gode Guden den onda världen
kan uppkomma, hur ur ljuset mörker, ur ande
materia, ur det osynliga det synliga (jfr
Dualism). Den grekiska tanken på kretsloppet
präglar g:s världsåskådning; sedan ur ljuset
mörker uppkommit el. ur det goda det onda,
blir till slut åler det onda gott och återvänder
till ljuset. Mellan det goda (Gud) och den onda
världen inskjuter g. en serie mellanväsen,
e o n e r, av vilka den första omedelbart
emanerar (jfr Emanation) från Gud, under det
att den sista (världssjälen, sofi’a) besjälar
materien men samtidigt lider under föreningen
med denna. Frälsningen befriar denna eon från
samvaron med materien och återför den till
förening med Gud. Eonerna bilda tillsammans
ple’roma (se d.o.), en andlig värld, i vilken allt
jordiskt skeende har sitt ursprung och sin
urbildliga motsvarighet. I denna åskådning
infogade somliga gnostiska riktningar kristna tan
kar i olika utformning. Den högste Guden
identifierades med kristendomens Gud. Dock
fattades denne ej ss. världsskaparen, utan
världen är skapad av demiurgen (se d.o.),
vilken stundom likställes med judeguden (jfr
M a r c i o n). Särsk. på denna punkt förde
kyrkan en energisk kamp mot g., i det att den
hävdade, att den högste Guden skapat världen. —
Den kristna g. identifierade visserligen
världs-frälsaren med Jesus men tänkte därvid eg. ej
på evangeliernas Jesus. Frälsaren fattades ss.
en från eonernas värld utgången kosmisk kraft.
Endast skenbart har denne lidit och dött;
kris-tologien är alltså doketisk (jfr Doket i sm).
Kristi inträde i världen innebär, alt ljusvärlden
trätt i förbindelse med den synliga världen;
Kristus är därför uppenbarare av en dittills
okänd Gud. — G. gjorde anspråk på att
företräda en högre form av kristendomen än den
vanliga. Och även bland gnostikerna kunde den
högsta gnosis i sin fullhet nås blott av några få,
därtill predestinerade människor, vilka ägde den
himmelska ljusgnistan inom sig. Lägre än
dessa, pneumatikerna, stodo p s y k i k e
r-n a, vilka blott höllo sig till den kyrkliga
traditionen. Lägst stodo hylikerna, vilka voro
otillgängliga för all gnosis. Frälsningen
innebär, att ljusstoffet hos människan förenas med
Gud; köttet, som tillhör arkonternas, mörkrets,
värld återvänder till materien. Människan
vinner delaktighet i frälsningen genom att invigas
i mysterier av olika grader och undfå
sakrament, vilkas åtnjutande uppfattas på magiskt
sätt. — G:s etik är asketisk men slår likväl
stundom över i libertinism, genom vilken man
vill manifestera sin frihet från lag och
upphöjdhet över köttet. Många olika gnostiska
riktningar funnos; Cerinth i Efesus står t.ex.
judekristendomen relativt nära, Satornils
system är särsk. präglat av den orientaliska
dualismen, under det att Valentinos’ skola röjer
stark grekisk-filosofisk påverkan. — Litt.: W.
Bousset, ”Hauptprobleme der Gnosis” (1907);
W. Schultz, ”Dokumente der Gnosis” (1910);
H. Leisegang, ”Die Gnosis” (1924); E. de Faye,
”Gnostiques et gnosticisme” (2 éd. 1925). R.Br.
Gnothi seauto’n [-åu-] (grek.), ”känn dig
själv!”, inskrift på templet i Delfi, tillskriven
en av Greklands 7 vise.
Gnu, gnuantiloper, Connochce’tes, ett
släkte av underfam. koantiloper (se A n t i 1
o-p e r) med egenartat utseende. Till det yttre
likna hithörande former en häst med
tjurhuvud. Kroppen är kraftigt byggd med smala,
måttligt höga ben och en lång, yvig svans, som
liknar hästens. Huvudet är brett, nästan
fyrkantigt med slor mule. Från nacken till
fram-ryggen går en uppåtstående man; ansiktet och
— 505 —
— 506 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
