Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gnu, gnuantiloper - Gnuggsten, gnuggskiffer - Gnupa - Go - Goa - Goajira, Guajira - Goajiro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GNUGGSTEN
framhalsen äro likaledes försedda med långa
hår. Både ko och tjur bära kraftigt utbildade,
plattade horn av en egendomlig form. Vid
basen äro de böjda nedåt och utåt samt därefter i
sin yttre del uppåt. Inom släktet, som är
inskränkt till Afrika, särskiljas en mängd
underarter, vilka dock kunna grupperas kring 2
huvudarter. Den äkta el. vitsvansade g.,
av boerna kallad v i 1 d b e s t, C. Gnu, har en
kroppslängd av 2,8 m., däri svansen (80—90
cm.) inberäknad, och en mankhöjd av 1,35 cm.
Färgen är övervägande gråbrun till svartbrun
med svansen till största del vit. Utbredd i
Sydafrika, s. om Limpopo. Den andra huvudarten
är strimmig g., blå vildbest, C.
tauri’-nus, något större än föreg. art, av gråblå till
askgrå kroppsfärg med mörka tvärstrimmor.
Denna förekommer i Östafrika. — G. uppträda
i stora hjordar på stäpperna och beta gärna
tillsammans med andra antiloper och med
zebror. Se Antiloper (med pl.). H.W.
Gnuggsten, gnuggskiffer, petrogr., se
M y o n i t.
Gnupa (Chnob enl. Adam av Bremen, Chnuba
enl. Widukind; f.ö. sannolikt eg. ett binamn, av
okänt ursprung), dansk konung (o. 934), av sv.
härstamning, var son till en viss Olof, vilken
kom från Sverige, erövrade den handelspolitiskt
mest betydelsefulla delen av Danmark kring
Hedeby och där grundade ett rike. G.
efterträdde sin far. Han besegrades 934 av den tyske
konungen Henrik I och blev tributpliktig under
honom samt mottog kanske dopet. G:s senare
öden äro obekanta. Det land, som G. härskat
över, möter oss senare under 900-talet ss. en
del av Tyskland, vilket sannolikt sammanhänger
med kriget mellan Henrik I och G. — Litt.:
C. Weibull, ”Sverige och dess nordiska
grann-makter” (1921); L. Jacobsen, ”Svenskevældets
Fald” (1929). B.
Go, japanskt brädspel, ytterligt populärt,
spelas med 180 vita och 181 svarta ”stenar” på en
ruta med 19 linjer i vardera riktningen.
Stenarna placeras på linjernas korsningspunkter,
och spelet går ut på att instänga och ”taga”
motståndarens stenar. Spelet inlånades på
700-talet från Kina. B.K.
Goa [gå’a], portugisisk besittning på v.
kusten av Främre Indien; 3,377 kvkm.; 531,952
inv. (1921). ö. delen av G. genomdrages av
utlöpare från V. Ghats, från vilka flera korta,
men vattenrika och segelbara floder flyta mot
kusten. Över % av G:s areal är odlad (ris,
hirs, kokospalmer). I 501 saltverk med 1,968
arbetare utvinnes 12,200 ton salt (1929). Vid
Mormugäo brytes manganmalm i 21 gruvor.
Betydande fiske. Exporten utgöres av
kokosnötter, kopra, kryddor, fisk och salt. Huvud-
Ruiner av ett portugisiskt kloster i Goa.
staden Panjim (Nova Goa), som ligger vid
floden Mandavis mynning, är en modern stad
med 18,346 inv. Den gamla huvudstaden
Velha-Goa är nu obetydlig. Viktiga orter äro
Mormugäo, Mapu^å och Margäo. G. lyder
under generalguvernören över Portugisiska
Indien. O.P.
G:s historia omfattar tre epoker, det
äldsta G., det i den indiska sagan bekanta
Gova-pura, känt sedan åtm. c:a 200 e.Kr., d e t g a
m-la G. (port. Goa velha), som, grundat 1440,
tillhörde Bijapur (se d.o.), då det 1510 erövrades
åt Portugal av Alfonso d’Albuquerque (se
denne) och senare blev centrum för de portugisiska
besittningarna i Främre Indien, samt N y a G.
(port. Goa nova), eg. P a n g i m, vartill
centralmakten 1759 överflyttades och som sedan
dess varit det portugisiska Indiens medelpunkt.
— En ej obetydlig roll har G. spelat i Orientens
kyrkliga historia. Från G. utgick 1542 F.
Xaviers (se denne) epokgörande verksamhet.
Det 1534 bildade stiftet G. blev 1557 ärkestift
och erhöll 1606 primatet över hela katolska
Orienten. C.F.
Goajira [gåazi’ra], G u a j i r a, Sydamerikas
nordligaste halvö, mellan Karibiska havet och
Maracaiboviken, bildar ett kommissariat
[co-misaria) i Colombia (se d.o.); 11,875 kvkm.;
22,652 inv. (1918). Huvudstad San Antonio.
W.P-n.
Goajiro [gåazi’rå], indianstam på
Goajira-halvön. G. torde räkna 20,000—30,000
individer. Det är ett i flera avseenden märkligt
indianfolk. Tillhörande den arovakiska
språkgruppen, ägna de sig endast i ringa
utsträckning åt jordbruk (eljest arovak-folkens
huvudnäring), vartill ej heller den torra, delvis
öken-artade el. med glesa kaktusskogar täckta
halvön inbjuder. G. leva huvudsaki. på
boskapsskötsel och hästavel och äro förträffliga
ryttare. Det under stora delar av året sparsamma
— 507 —
— 508 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
