Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gobi - Gobineau, Arthur de - Gobio - Gobius - Goblet, René - Goblot, Edmond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOBLOT
fot i v. till St. Chingan i ö. Längden längs
44° n.br. är mera än 2,000 km. Den ö.
delen mellan St. Chingan och Altai bildar ett
1,200 km. långt bäcken med 1,600—2,000 m.
höga kanter, vars botten långsamt sjunker till
850 m. i trakten av Sair-Usu. Tack vare det
torra, ökenartade klimatet är G. avloppslös.
De på randbergen upprinnande floderna
utsina i det inre, som de utfylla med sina
sediment. Dessa och det av vinden hopade
vitt-ringsmaterialet bilda den stora sandöknen, av
kineserna kallad Shamo (sandhav) el.
Han-hai (torrt hav). G. är dock icke en gammal
havsbotten utan en denudationsyta, över
vilken resa sig de i n.ö. strykande intill 300 m.
höga resterna av en gammal bergskedja.
Träd äro mycket sällsynta. Växtligheten
består bl.a. av Nitra’ria Scho’beri och Kali’dium.
i v. G. av tamarisker, AgriophyTlum
go’bi-cum, och snår av Halo’xylon ammode’ndron.
I n. är fuktigheten större, och här finnas
floder tillhörande Amurs flodsystem. Här
erbjuder stäppen goda betesmarker för de
nomadiserande mongolerna. På andra sidan St.
Chingan finnes i v. Manchuriet ett
stäppar-tat, delvis avloppslöst område, som bildar ett
slags forts, av G. och därför kallas ö. G. —
Bild se pl. vid art. Dyner. — Litt.: S. Hedin,
”Gobiöknens gåtor” (1931). J.F.
Gobineau [gåbinå’], Joseph Arthur de,
greve, fransk diplomat, förf, och
historiefilosof (1816—82),
tillhörde en ruinerad
legitimistfamilj och
fick från unga år
försörja sig själv i
Paris ss. politisk
journalist och
roman-förf.; anmärkningsvärda äro de
historiska romanerna
”Ni-colas Belavoir”
(1843), ”Ternove” (s.
å.) och ”L’abbaye de
Typhaines” (1845),
den sistn. ett mästerverk i sin art, samt
versdramat ”Alexandre” (1847). Kabinettssekreterare
under Tocqueville i dennes ministär 1848,
beträdde han därefter den diplomatiska banan:
ambassadör i Teheran 1856, därefter i Aten, Rio
de Janeiro och slutl. 1872—77 i Stockholm.
Ständigt produktiv förf, på vitt skilda
områden, har G. gjort sig mest bekant genom sitt
historiefilosofiska och rasteroretiska
huvudverk ”Essai sur 1’inégalité des races
humai-nes” (4 bd, 1853—55), där han med en
rikedom på lysande idéer och med stor men ojämnt
bemästrad lärdom förfäktar’den ariska och
spec. den germanska rasens överlägsenhet ss
kulturbärare framför alla andra; idéerna från
detta verk ha satt talrika spår hos senare
tänkare, bl.a. hos Nietzsche. Vistelsen i Persien
gav honom ämne till en utmärkt
resebeskrivning, ”Trois ans en Asie” (1859), en
omfångsrik ”Histoire des perses” (1869), ”Les
religions et philosophies dans 1’Asie centrale”
(1865),fortfarande av fackmän skattat som ett
klassiskt verk, samt ”Nouvelles asiatiques”
(1876), ett bland hans yppersta skönlitterära
verk. Grekiska intryck skänkte stommen till
de utmärkta novellerna i ”Souvenirs de voyage”
(1872). Under Stockholmsvistelsen skrev han
bl.a. den filosofiska samtidsromanen ”Les
Pleiades” (1874) samt sitt mest allmänt lästa
verk ”La Renaissance” (1877), ett
historiskt-dramatiskt persongalleri, lysande såväl av färg
som idéinnehåll. Ett stort allegoriskt poem,
”Amadis”, avsett att rymma sammanfattningen
av hans pessimistiskt-heroiska kulturfilosofi,
utgavs oavslutat efter hans död (1887).
Genomgående underskattad i sitt hemland, har G.
främst tyska beundrare att tacka för att hans
produktion på senare tider börjat värderas
efter förtjänst. — Litt.: L. Schemann, ”G.”
(2 bd, 1913—16, jämte 2 bd ”Quellen und
Un-tersuchungen”, 1914—20). F.G.B.
Go’bio, ett släkte karpfiskar, se S
and-kry p a r e.
Go’bius, ett släkte benfiskar, se S m ö
r-bultar.
Goblet [gåblä’], René, fransk politiker
(1828—1905). Deputerad 1877, tog G.
energiskt del i kampanjen mot regeringen av 16/s
och blev understatssekreterare 1879. I
Frey-cinets regering blev han 1882 inrikesminister
och befattade sig som sådan särsk. med den
kommunala organisationen. 1885—86
undervisningsminister i Brissons och Freycinets
ministärer, 1886—87 regeringschef, jämväl
inrikesminister, 1888—89 utrikesminister i
Flo-quets regering, förde han ömtåliga
underhandlingar särsk. med Italien och Tyskland.
Senator 1891, blev G. direktör för ”La Petite
république” och arbetade på samförstånd
mellan radikaler och socialister. 1898 drog
han sig tillbaka från det offentliga livet. Bland
hans skrifter märkes ”La révision de la
con-stitution” (1893). G.Liv.
Goblot [gåblå’], Léonce Laurent E d m o n d,
fransk filosof (f. 1858). G. söker förbinda
posi-tivism med idealism; avböjer sålunda visserligen
metafysiken och bestämmer filosofien ss. en
positiv vetenskap men betonar samtidigt, att allt
vetenskapligt framåtskridande består i en
fortgång från empirism till rationalism.
Erfarenheten måste näml, tydas medelst
förnufts
Uppslagsbok. XI. ____ 513 ___
17
— 514 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
