Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goblot, Edmond - Goda gärningar - Goda hoppsudden - Godard, Benjamin - Godavari - Gode (nationalekonomi) - Gode (präst) - Godebski, Cyprian - Godegård (socken)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODA GÄRNINGAR
slut, vilka leda till nya sanningar, som ej
voro inneburna i förutsättningarna. Förnuftet
framstår därigenom ss. en skapande princip.
— G:s huvudarbeten äro: ”Essai sur la
classi-fication des Sciences” (1898), ”Traité de
lo-gique” (1918) och ”Le système des Sciences”
(1922). A.N
Goda gärningar ss. teologisk term avser i
regel ej endast ett etiskt gott handlande i allm.,
utan termen hänför sig till frågan, huruvida
religionen ss. sådan är beroende av den
enskilda människans gärningar el. ej.
Under det att gudsförhållandet inom judendo
men tänkes ss. ett rättsförhållande mellan
Gud och människor, vilket bestämmes av
människans fyllande av en given lag, göres inom
kristendomen gällande, att förhållandet
mellan Gud och människan är bestämt genom
”tro” (alltså av Guds verkande i och med
människan) och ej genom gärningar. Därmed
förnekas ej, att ett etiskt gott handlande hör
samman med kristendomen. Men
gudsförhållandet har med människans inre, ”hjärtat”, att
göra, och om man medelst ss. goda ansedda
el. av en lag befallda gärningar vill förvärva
sig helighet el. rättfärdighet, blir enl. krislen
syn en sådan religion ett slags skrymteri.
Under medeltiden sökte teologien i konstrika
system rätt avväga mellan nåd och
gärningar; kristendomen måste, menade man, hävda
båda. Ytterst blevo dock g.g., fattade ss.
medförande ”förtjänst” inför Gud, bestämmande
för gudsförhållandet. Då Luther åter förde
fram den kristna grundtanken, att människan
blir ”rättfärdig av tro och ej av gärningar”,
ville han lika litet som Paulus förneka, att
till troslivet hör förnyelse av människans
hela liv och gärningar. Men g.g. orsakade
ej rättfärdighet inför Gud utan följde ur tron,
d.v.s. ur en god människas inre, ss. frukten
växer på trädet. G.g. måste för att verkligen
vara goda vara spontana uttryck för äkta
kärlek och godhet, bakom vilka ej får ligga
någon med- el. omedveten avsikt att med dem
gagna sig själv i religiöst avseende. Då Luther
ställde tro mot ”g.g.”, avsåg han alltså att
ställa den spontana godheten mot den
religiösa egocentricitet, som vill förvandla
gärningarna från att vara spontana uttryck för
inre godhet till medel för religiös egoism
Efter reformationen föranledde svårigheten att
dels ge klart uttryck åt trons nödvändiga
samband med ett även i gärningar framträdande
nytt liv och dels bevara reformationens
grundprinciper (människan blir rättfärdig sola
fide, blott av tro) långvariga lärostrider. R.Br.
Goda hoppsudden, se Cape of Good
h o p e.
Godard [gåda’rj, Benjamin, fransk
tonsättare (1849—95), elev av Reber i
komposition, av Vieuxtemps i violin. G. har
komponerat flera symfonier, operor, av vilka den
mest bekanta är ”Jocelyn”, och talrika
kammarmusikverk. G:s stil är föga personlig, mer
elegant än djup. H.M.
Godavari [eng. uttal gåudä’vari], flod i s.ö.
Brittiska Indien, är c:a 1,445 km. lång med
281,000 kvkm:s flodområde. G. upprinner på
ö. sidan av V. Ghats på c:a 1,000 m.ö.h ,
flyter relativt lugnt i en djupt nedskuren dal åt
ö. genom högslätten, genombryter ö. Ghats,
där fallen dock ej omöjliggöra sjöfarten, och
mynnar med stort delta i Bengaliska bukten.
De viktigaste bifloderna äro från v. Pranhita
Indravati och Sabari samt från h. Manjra
G:s delta har tack vare kanalanläggningar stor
odling av ris, bomull och palmer. Den
bevattnade arealen är c:a 2,675 kvkm. O.P.
Gode (plur. god en), nationalek., användes
som en sammanfattande benämning å varor
och tjänster och motsvarar alltså närmast
ordet nyttighet. Benämningen lanserades av K.
Wicksell som en övers, av ty. Gut, Güter och
användes numera allmänt. T.E-r.
Gode (isl. godi, avlett av god, gud), i
hednisk tid isländsk präst (hofgodi, jfr Hov),
spec. hövding förenande religiös och
världslig myndighet. Namnet bibehölls efter
kristendomens införande (år 1000) och
betecknar därefter hövding som förenade juridisk,
politisk och administrativ myndighet. G:s
värdighet såväl som område kallas godord.
Godordet var ärftligt och kunde delas, säljas
o.s.v. Flera godord kunde därför samlas på
en hand, och godordsinst. blev så en av de
viktigaste förutsättningarna för Islands
undergång som självständig republik. Efter
alltingets (se d.o.) inrättande voro g. självskrivna
led. av dess lagstiftande avd., lagrätten (isl.
lo grétta). Den dömande myndigheten låg
däremot hos särskilda domare, som utsågos av
g. G. skulle lysa och upprätthålla tingsfreden
och stod över huvud som representant för
tingsorganisationen. Även i administrativt
avseende hade g. en viktig ställning, ehuru föga
beträffande denna finnes fixerat i Grågås (se
d.o.). — Litt.: K. v. Amira, ”Grundriss des
germanischen Rechts” (3 Aufl., 1913). E.No.
Gode’bski, C y p r i a n, polsk-fransk
bildhuggare (1835—1909). F. i Paris, tillbragte G.
större delen av sitt liv i denna stad. Han har
utfört en rad monument, bland vilka må fram
hållas Moniuszko-monumentet och skalden
Mickiewicz’ staty i Warszawa samt ett min
nesmärke över Krimkriget i Sebastopol. B.B
Godegård, s:n* i Finspånga läns hd, Öster
— 515 —
— 516 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
