Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goethals, George Washington - Goethe, Johann Wolfgang (v.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOETHE
kallades G. åt< r i aktiv tjänst ss.
generalkvartermästare och blev led. äv
krigsindustrikom-mittéen; på egen begäran avsked 1919; E.R.S.
Goethe [gö’ta], Johann Wolf gang (v.),
tysk skald (28/s 1749—22/3 1832), Tysklands
störste diktare, föddes i Frankfurt a. M.
Fadern, Joh. Kaspar G. (1710—82), jur. d:r,
kejserligt råd, rentier, härstammade från en släkt
av hantverkare, ägde en solid bildning och
till-bragte sitt liv som privatman, sysslande med
ordnandet av sina konst- och boksamlingar.
38-årig gifte han sig med den 21 år yngre
Katharina Elisabeth Textor. Han nedlade
särskild omsorg på sina barns uppfostran, som
till största delen meddelades av privatlärare.
Den enda av syskonen utom skalden, som
nådde mogen ålder, var systern Cornelia, i vilken
Wolfgang hade en trofast vän och kamrat.
Representerade fadern det planmässiga
allvaret, så utgjorde den fantasi- och gemytrika
modern det levnadsglada inslaget i familjen.
Vad hemstaden med sin livliga handel och sin
ålderdomliga republikanska författning, sina
intressanta minnesmärken och leende
omgivningar betytt för skaldens barndom, har han
på ålderdomen ingående analyserat i sin
självbiografi. Särsk. utförligt behandlar han
festligheterna vid Josef II :s kejsarkröning och den
franska ockupationen 1759—61. Från denna
tid stamma G:s första litterära försök, varav
dock föga bevarats.
Vid nyss fyllda 16 år avreste G. till Leipzig
för att på faderns önskan studera juridik. Mest
ägnade han sig dock åt humaniora och
fortsatte sina litterära övningar. Alltsedan
Gott-scheds genombrott på 1730-talet var Leipzig
Tysklands litterära centrum. Den litterära
smak, som rådde, var ännu den franska
rokokons. I dess maner skrev G. en rad lyriska
dikter, som dock knappast utmärka sig för
någon personlig ton. Av stor vikt var hans
umgänge med konstprof. A. Fr. Oeser, som
invigde honom i Winckelmanns nyklassiska
konstsyn. Sitt poetiska ideal såg G. ännu
förkroppsligat i den tyska rokokons mästare,
Wie-land. För den kärvare Lessing tycks han ha
hyst mera respekt än eg. beundran. Jämsides
med vidsträckta humanistiska studier ägnade
sig G. under Leipzigtiden åt ett glatt
studentliv. Upplösandet av en älskogshandel med
vinhandlardottern Kätchen Schönkopf blev
anledningen till en själslig disharmoni, som
litterärt arrangerad speglas i herdedramat
”Die Laune des Verliebten”. Hans hälsa, som
under uppväxten aldrig varit stark, tycktes
allvarligt hotad genom en blodstörtning
sommaren 1768. Som svag konvalescent återvände
G. hem i aug. s.å. Under halvtannat år
stan
nade han där, sysselsatt mèd utformandet av
sina påbörjade litterära arbeten, ”Die
Mit-schuldigen”, komedi på vers (tr. först 1787),
och en samling anakreontiska dikter, ”Neue
Lieder” (tr. anonymt 1770). Påverkad av en
väninna till modern, den fromma Susanna v.
Klettenberg, som han långt senare skulle
komma att förhärliga som ”den sköna själen” i
”Wilhelm Meisters Lehrjahre”, ägnade sig G.
ivrigt åt mystiska och alkemistiska studier,
vilka småningom bildade jordmånen för
konceptionen av Faust-dramat.
Fullt återställd begav sig G. i mars 1770 till
det tyska univ. i det franska Strasbourg för
att där fullborda sina juridiska studier. Här
gjorde han i den 5 år äldre Herder en
utomordentligt betydelsefull bekantskap. Herder
öppnade med Ossian och Goldsmith,
Shakespeare och Homeros, bibelns och folkvisornas
poesi en ny värld för G. och väckte över
huvud hans nationella självkänsla. I stadens
ärevördiga katedral lärde G. uppskatta gotiken.
En förälskelse i prästdottern Friederike Brion
gav upphov till några av G.-lyrikens skönaste
pärlor. Hösten 1771 avlade G. jur. lic.-examen
(hans d:r-dissertation undertrycktes på gr. av
några kätterska uttalanden i religionsfrågor).
Återvänd till Frankfurt, etablerade han sig som
advokat. Praktiken var obetydlig och sköttes
mest av fadern, för att sonen skulle få ostört
ägna sig åt sin diktning. Det var nu, som
första versionen av Götz-dramat kom till.
Sommaren 1772 tillbragte G. som ”praktikant” vid
rikskammarrätten i Wetzlar. Här upplevde
han en idyll, som höll på att få ett tragiskt
slut: han förälskade sig åter, denna gång i
Charlotte Buff, trolovad med en av hans
vänner, J. Chr. Kestner. Konflikten, lika
hedersamt bestånden av alla tre parterna, löstes
genom G:s resignerade flykt i sept. 1772.
De följ, tre åren utgöra i G:s liv en tid av
enastående produktivitet. Att börja med skrev
han anonym konst- och litteraturkritik i
”Frankfurter gelehrte Anzeigen”, där utom
utgivaren, J. H. Merck, män som Herder och
G:s svåger, den talangfulle juristen J. G.
Schlosser, medarbetade. Som ett dokument om
G:s konståskådning vid denna tid ha vi att
betrakta uppsatsen ”Von deutscher Baukunst”
(1772). Året därpå publicerade han, likaledes
anonymt, på egen bekostnad sitt omarbetade
Sturm- und Drangskådespel ”Götz von
Ber-lichingen”, som blev en oerhörd succé. Genom
sitt brytande av den fransk-klassiska
estetikens doktriner och sin impressionistiska
Sha-kespeare-ton inledde detta drama en ny epok
i tysk diktning. Även språkligt Dlev det av
förebildlig betydelse. Denna period tillhör ock
— 531 —
— 532 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
