Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goldoni, Carlo - Goldscheid, Rudolf - Goldscheider, Alfred - Goldschmidt, 1. Heinrich Jacob - Goldschmidt, 2. Victor Moritz - Goldschmidt, Meïr Aron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLDSCHMIDT
(”Ett litet huskors”, 1864, musik av Pergolese),
”1 pettegolezzi delle donne” (”Kusinerna el.
Fruntimmers-sqvallret”, 1791), ”La moglie
sag-gia” (”Grefvinnan Rosaura”, 1907). I Paris
skrev G. på franska bl.a. ”Le bourru
bienfai-sant” (1771) till Ludvig XVI:s och Marie
An-toinettes bröllop (”Den buttre välgöraren”,
1796), samt ”Mémoires” (1787), som innehålla
värdefulla bidrag till 1700-talets kultur- och
sedehistoria. Hans samlade arbeten utkommo i
44 bd 1788—95. Goda biografier av F. Galanti
(1882), C. Musatti (1900), G. Ortolani (1907),
H. C. Chatfield-Tayler (1915), A. Wotquenne
(1905), J. S. Kennard (1920). G.Bgh.
Goldscheid [gåTtJalt], Rudolf, österrikisk
filosof (f. 1870), har företrätt en evolutionistisk
ståndpunkt och särsk. behandlat sociologiska
och socialpolitiska spörsmål i utpräglat
reformvänlig anda. Huvudarbete:
”Höherenl-wicklung und Menschenökonomie” (1911).
[G.A.]
Goldscheider [gåTtJäldar], Alfred, tysk
läkare (f. 1858), med. d:r 1881, direktör för
sjukhuset i Moabit 1894, prof, i intern medicin
vid univ. i Berlin 1920 och samtidigt chef för
3:e med. univ.-kliniken. G. har utg. arbeten
om nervsystemets, hudsensibilitetens och
smärtans fysiologi och patologi. Å.Ch.
Goldschmidt [gåTd-]. 1) Heinrich Jacob
G., norsk kemist (f. 1857), honorarprof. i Zürich
1885—94, flyttade sedan till Amsterdam och
arbetade i fysikalisk kemi under van’t Hoff,
prof, i Heidelberg 1896, i Oslo 1901—28. Bland
G:s avh. inom den organiska kemien märkas
arbeten över oximernas isomeri, över
azofärg-ämnen, över esterbildning. G. var en av de
första, som begagnade sig av fysikaliska
metoder, särsk. reaktionskinetik, vid studiet av
organiska reaktioner. Lj.
2) Victor Moritz G., den föregåendes
son, mineralog och petrograf (f. 27/i 1888), 1914
e.o. prof, i mineralogi, kristallografi och
petro-grafi i Oslo, 1929 prof, i mineralogi i Göttingen.
G:s tidigaste arbeten rörde sig inom den
fysi-kalisk-kemiska petrografien (”Die
kontaktme-tamorphose im Christianiagebiet”, 1911). Han
upptäckte devonbildningarna vid sjön Röragen
vid Röros. Under världskriget var G. verksam
i Statens raastofkomité; flera uppslag därifrån
ha fört till utnyttjande av mineraltillgångar.
Från petrografien fördes G. in på geokemien,
där han är en av de grundläggande forskarna;
sina resultat har han samlat i ”Geochemische
Verteilungsgesetze der Elemente”, 1—8 (1923—
27). G. har vidare gjort vidsträckta
undersökningar över olika ämnens kristallstrukturer.
K.A.G.
Goldschmidt [gåTd-], Meir Aron, dansk
förf. (1819—87), f. i Vordingborg av judiska
men föga ortodoxa föräldrar, student 1837.
Som helt ung utgav
G. 1837—39
”Næst-ved Ugeblad”, tog
1840 språnget från
landsortsjournalist
till förgrundsfigur i
den köpenhamnska
pressen, i det att
han grundade och
till stor del själv
skrev skämtbladet
”Corsaren” (se d.o.).
Detta förskaffade
honom åtskillig
po
lemik, en täml. tvivelaktig berömmelse samt
fängelsevistelse för politisk opposition. Men
att den impertinente redaktören i sitt hjärta
gömde en stor diktare, ser man av de båda
diktböckerna ”En Jöde. Novelle af Adolph
Meyer” (1845) och ”Fortællinger af Adolph
Meyer” (1846), vilka visade honom som en
stämningsrik tolkare av barndomsminnen och
som en glänsande berättare. Efter att ha sålt
sin veckotidn. reste G. utomlands 1846. 1848
rådde han till försoning med de upproriska
och uppträdde i en ny tidskr., ”Nord og Syd”
(1847—59), som anhängare av tanken på en
dansk-holsteinsk helstat. Denna tidskr. är en
av de stora insatserna i danska pressens
historia, ty G. var en lysande spirituell och
kunskapsrik vägledare i sin tids sociala, politiska
och litterära tilldragelser. Diktaren måste
under denna tid vila; G:s viktigaste skönlitterära
verk från 1850-talet är den stora romanen
”Hjemlös”, fylld av politisk polemik. På
1860-talet överger han emellertid tidn.-skriveriet,
och hans konst blomstrar upp: ”Fortællinger
og Skildringer” (3 bd, 1863), ”Breve fra
Cho-leratiden” (1865), ”Ravnen” (1867), ”Den
Væ-gelsindede paa Graahede” (1867),
”Kærligheds-historier fra mange Lande” (1867), ”Smaa
Fortællinger” (1868), ”Avromche Nattergal” (1871).
Genom stilens utomordentliga finhet,
interiörernas rika växling och personskildringens
skärpa stå dessa böcker som något av det
förnämsta i dansk prosalitteratur. G. hämtar sina
motiv från både Danmark och utlandet, från
stad och från land, från judiska och från
kristna miljöer. Men i hela denna produktion är
idén om Nemesis, den förborgade världslagen,
grundmotivet; G. är här påverkad från så olika
håll som Swedenborg, Linné, tysk romantik
och Talmud; i dansk litteratur hade han ett
slags föregångare i C. Hauch. Nemesisläran
upptar också en stor plats i hans
självbiogra
— 553 —
— 554 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
