Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goldsmith, Oliver - Goldstein, Eugen - Goldstücker, Theodor - Goldziher, Ignaz - Golem - Golescu, släkt - Golescu, 1. István - Golescu, 2. Miklós - Golf (havsvik) - Golf (bollspel)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLF
dramatiker framträdde G. med komedierna
”The good-natured man” (1768) och ”She
stoops to conquer” (1773), varav särsk. den
sista, älskvärd, spelande kvick och med
utmärkta typer, alltjämt håller sig på scenen
(uppförd i Stockholm 1923: ”Värdshuset
Råbocken”). Sitt bestående namn vann
emellertid G. med romanen ”The vicar of Wakefield”
(1766; sv. övers. ”Landt-prästens i Wakefield
lefverne”, 1782). Plan, komposition och
handling i ”The vicar” äro onaturliga och
misslyckade, intrigen lånad från olika håll och
illa utnyttjad, och dock ha få romaner vunnit
en sådan popularitet el. varit av så stor
historisk betydelse. G. har näml, här lyckats
sammansmälta Richardsons puritanskt
sentimentala och Fieldings komiskt realistiska roman
till en form, som blev framtidens.
Huvudpersonen, den originelle, komiskt tankspridde
men hjärtegode prästen, har anor från
föregående pikaresk roman och från Fielding,
men G. är den förste, som insatt
huvudpersonen i hans miljö, här prästgårdsidyllen, och
därmed skapat hemromanen och hemidyllen,
varmed förromantikens familjekänsla och
hemkärlek fingo litterärt uttryck. Från ”The
vicar” går utvecklingen till Dickens’
borgerligt-sentimentala, komiskt-realistiska roman.
Härtill kommer G:s utmärkta berättarkonst. Han
är känslig och kvick, en drömmare och en
spefågel på samma gång; hans friska humor,
hans gladlynta satir och mjuka
stämnings-konst skänka hans skildring en ännu
bestående livskraft. G:s prästgårdsidyll har varit av
betydelse för både Goethe och fru Lenngren.
— Biogr. av J. Forster (2 ed. 1854), W. Black
(1878), A. Dobson (1888), R. A. King (1910),
F. F. Moore (s.å.). E.E-k.
Goldstein [gåTtJtaln], Eugen, tysk fysiker
(f. 1850), 1888 fysiker vid Berlin-observatoriet,
från 1898 i eget laboratorium, gjorde
banbrytande upptäckter ang. katodstrålarnas
elektro-statiska avböjning, upptäckte kanalstrålarna
(1886). [A.B.L.]
Goldstücker [gåTtJtykar], T h e o d o r, tysk
indolog (1821—72), 1851 på tillskyndan av H.
H. Wilson (se denne) prof, i London. G. var
en av förra årh:s originellaste indologer, vars
tankar först småningom lyckats tränga
igenom. Hans förnämsta vetenskapliga arbete är
uppl. av ”Manavakalpasutra” (1861) med dess
berömda inledning ”Panini, his place in
Sanskrit literature”, som i flera avseenden varit
grundläggande i den indiska litteraturhistorien.
Även påbörjade G. utgivandet av Wilsons
samlingar till en sanskritordbok, varav dock
endast 6 h. utkommo (1856—64). Postumt
ut
gavs en faksimileuppl. av ”Mahabhashya” (3
bd, 1874). C.F.
Goldziher [gåTtsiar], I g n a z, ungersk
orientalist av judisk börd (1850—1921). Efter
studier i Budapest, Syrien och Egypten med en
längre vistelse vid al-Azhar (se d.o.) i Kairo,
blev G. 1894 prof, i semitisk filologi i
Budapest. Han vände sig först till den hebreiska
litteraturen, men sitt livsverk har han utfört
förnämligast på arabistikens och
islamforskningens områden, där han med skäl räknas
till förgrundsfigurerna med arbeten som ”Die
Zahiriten” (1884), ”Muhammedanische
Studien” (2 bd, 1889—90), ”Vorlesungen über den
Islam” (1910) och ”Abhandlungen zur
ara-bischen Philologie” (2 bd, 1896—99). G.O-r.
Golem (hebr. ord av osäker grundbetydelse),
i judiska sägner en konstgjord människogestalt
(homu’nculus), som får liv genom att någon
viss kabbalistisk trollformel uttalas el. ock
nedskriven lägges i g:s mun. Mest bekant är
sägnen om den g., som den höge rabbi Löw i Prag
skapat. Många diktare ha behandlat g.-motivet,
bl.a. G. Meyrink i ”Der G.” (1917); jfr S.
Lagerlöf, ”Slåtterkarlarna på Ekolsund” (1912).
C.V.J.
Golescu, rumänsk bojarsläkt från Valakiet.
1) Is t vån G., politiker (1809—74),
rumänsk ministerpresident 1867—68.
2) M i k 1 o s G., den föregåendes bror,
politiker (1810—78), general 1859, liberal
partiledare, 1860 ministerpresident, 1866—67 chef för
den provisoriska regeringen, ministerpresident
1868 och 1870, deltog i den emot furst Karl
riktade, franskvänliga rörelsen under
fransktyska kriget 1870/71, utropade republik i
staden Ploesti, häktades men frikändes. Th.
Golf [gålf] (fra. golfe, ital., spa. golf o),
havsvik.
Golf [gålf], bollspel, där en liten, massiv boll
spelas med klubbor av olika typer. Spelet, som
antagl. är av holländskt ursprung, idkades
redan på 1400-talet i Skottland, där det liksom
fotbollspelet förbjöds för att ej draga
intresset från den ur försvarssynpunkt viktigare
båg-skjutningen. Trots upprepade förbud fortlevde
det dock under årh., och här bildades 1754
den bekanta Royal and ancient golfclub of S:t
Andrews, vars regler tagits till förebild för
g.-spelet i hela världen. I England infördes
spelet 1608 men vann större utbredning först mot
slutet av förra årh. I Amerika, där man o.
1900 konstruerade en ny, förbättrad bolltyp,
finnas f.n. mer än 4,000 g.-banor, och g. håller
på att uttränga nationalspelet baseball. Till
Sverige kom g. på 1890-talet men synes icke
ha slagit igenom förrän under senaste
årtiondet. Goda banor ha bl.a. Stockholm (på Liding-
— 557 —
— 558 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
