GOLIATBAGGAR emot David kommit till hovet på gr. av sitt strängaspel och G. dödats av Elhanan (2 Sam. 21:19). G.Bsm. Goliatbaggar, skalbaggsläkte, se Jättebaggar. Goliatbaggar, skalbaggsläkte, se Jättebaggar. Goliatgroda, se Grodor. Golitsyn (G a 1 i t z i n) [gali'tsün], rysk furstesläkt, enl. traditionen härstammande från Ge-dimin (se denne) men genealogiskt påvisbar först o. 1480 med fältherren Ivan Bulgak, kallad Goli t sa (”läderhandske”). Dennes son var Michail Bulgako v-G., bojar (1510), fältherre, slagen och fången av polackerna vid Orsza 1514, frigiven 1552, d. i kloster 1554. Hans sonsons son V a s i 1 i j Vasiljevitj G., bojar, tronkandidat 1610, var sändebud i Polen 1610—11, men förrädiskt fängslad där dog han i fångenskap 1619; en brorsons son till denne var G. 1). S.Bsn. 1) V a s i 1 i j Vasiljevitj G., ”den store G.” (1643—1714), bidrog ss. Fjodor IH:s rådgivare till upphävandet av rangordningen till ämbeten, var 1682—89 ss. regentinnan Sofias älskare Rysslands verklige styresman, förnyade 1683 freden med Sverige, slöt 1686 fred med Polen och planerade en ”helig liga” mot Turkiet men förlorade folkgunsten genom misslyckade fälttåg mot Krimtatarerna (1687 och 1689), västerländsk reformiver och romersk-katolska sympatier. G. störtades med Sofia 1689 och dog i förvisning. S.Bsn. 2) Boris Alexejevitj G., den föregåendes kusin (1654—1714), Peter I:s vän, ledde statskuppen 1689, bojar 1690, led. av t.f. regeringen 1697—98, guvernör i Astrachan och Kazan 1700 —07, men ur stånd att dämpa oron där, föll han i onåd och gick i kloster. S.Bsn. 3) D m i t r i j Michajlovitj G., den föregåendes kusin (1665—1737), förde befäl i Polen 1704—07, guvernör i Belogrod 1711—18, sändebud i Konstantinopel och Wien, president i kammarkollegiet 1718—23, led. av högsta rådet 1728—30, medverkade 1730 till Anna Ivanovnas tronbestigning men avtvang henne löfte om konstitution efter sv. mönster, föll därför i onåd och dog ss. statsfånge på Schlüsselburg. S.Bsn. 4) Michail Michajlovitj G., den föregåendes bror, fältherre (1675—1730), utmärkte sig vid Narva 1700 och Nöteborgs erövring 1702, blev generalmajor 1706 och generallöjtnant 1708, bidrog till segrarna vid Lesna och Pol-tava, deltog i Prutfälttåget 1711, ledde ss. general operationerna i Finland 1713—14, var guvernör där 1714—21 och blev fältmarskalk 1725, var 1723—28 kommendant i Petersburg, 1728—30 president i krigskollegiet och 1730 ordf, i högsta rådet, men föll ss. broderns ”medbrottsling” i onåd. S.Bsn. 5) D m i t r i j Alexejevitj G., den föregåendes sonson (1734—1803), sändebud i Paris 1754 —68 och i Haag 1768—1803, slöt sig till Voltaire och encyklopedisterna, utgav bl.a. ”Description physique de la Tauride” (1788) och ”L’esprit des économistes” (1796), g. 1768—78 m. tyskan A d e 1 h e i d Amalia G., f. v. Schmettau (1748—1806), som levde i Münster bland skalder och vetenskapsmän. S.Bsn. 6) Alexander Nikolajevitj G. (1773— 1844), Alexander I:s vän, Heliga synodens över-prokurator 1803—10, kyrko- och undervisningsminister 1817—24, initiativtagare till ryska bibelsällskapet. S.Bsn. 7) Ni kola j Sergejevitj G. (1809—92), deltog bl.a. i Krimkriget, skrev en allmän krigshistoria (”Vseobstjaja vojennaja istorija”, 23 bd, 1872—80; utdrag i sv. övers., 12 bd, 1875— 87), berömd men ofullst., ej helt tillförlitlig och numera delvis föråldrad. S.Bsn. 8) Nikolaj Dmitrijevitj G. (1850—1925), guvernör i Archangelsk 1885 och Tver 1902, senator 1903, i kejserliga rådet 1915, president i hjälpkommittén för krigsfångar s.å., var jan. —mars 1917 Rysslands siste monarkiske ministerpresident. Reaktionärt oförstående och föga handlingskraftig, var han trots god vilja ej lämpad att rida ut stormen. S.Bsn. 9) D m i t r i j Petrovitj G., romanförf. (1860 —1919), skrev under pseud. Muravlin åtskilliga skisser och romaner, av vilka några utkommit i sv. * övers. (”Pängar”, 1890, ”Utan kärlek”, 1896, m.fl.). S.Bsn. Golko'nda, indisk ruinstad, belägen c:a 11 km. v. om Haidarabad, till 1591 huvudstad i det muhammedanska riket Telingana, vilket 1512 uppkom som en utgrening från bahmani-dernas (se d.o.) välde. G. intogs 1687 av Au-rangzeb. Ruinerna av fästningsverken och konungarnas mausoleer kvarstå. Berömt för sina diamantgruvor, har G. givit upphov åt uttrycket ”G:s skatter” om stora rikedomar. — På platsen för det gamla G. finnes nu en liten by med 1,443 inv. (1921). C.F. Goll, J a r o s 1 a v, tjeckisk historiker (1846 —1929), prof, vid tjeckiska univ. i Prag 1885— 1910, bekant som framstående kännare av tjeckisk historia. Hans huvudarbeten behandla de bömiska bröderna (”Quellen und Unter-suchungen zur Geschichte der böhmischen Bräder”, 2 bd, 1879—82, m.fl.) o.a. historiskt-kyr-kohistoriska gränsproblem. G. har skickligt utg. källskrifter rörande Böhmens historia. 1895 — 563 — — 564 —