Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Goliat - Goliatbaggar - Goliatgroda - Golitsyn (Galitzin), släkt - Golitsyn, 1. Vasilij - Golitsyn, 2. Boris - Golitsyn, 3. Dmitrij - Golitsyn, 4. Michail - Golitsyn, 5. Dmitrij - Golitsyn, 6. Alexander - Golitsyn, 7. Nikolaj - Golitsyn, 8. Nikolaj - Golitsyn, 9. Dmitrij - Golkonda - Goll, Jaroslav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLIATBAGGAR
emot David kommit till hovet på gr. av sitt
strängaspel och G. dödats av Elhanan (2 Sam.
21:19). G.Bsm.
Goliatbaggar, skalbaggsläkte, se
Jättebaggar.
Goliatbaggar, skalbaggsläkte, se
Jättebaggar.
Goliatgroda, se Grodor.
Golitsyn (G a 1 i t z i n) [gali’tsün], rysk
furstesläkt, enl. traditionen härstammande från
Ge-dimin (se denne) men genealogiskt påvisbar
först o. 1480 med fältherren Ivan Bulgak,
kallad Goli t sa (”läderhandske”). Dennes
son var Michail Bulgako v-G., bojar
(1510), fältherre, slagen och fången av
polackerna vid Orsza 1514, frigiven 1552, d. i kloster
1554. Hans sonsons son V a s i 1 i j Vasiljevitj
G., bojar, tronkandidat 1610, var sändebud i
Polen 1610—11, men förrädiskt fängslad där
dog han i fångenskap 1619; en brorsons son
till denne var G. 1). S.Bsn.
1) V a s i 1 i j Vasiljevitj G., ”den store G.”
(1643—1714), bidrog ss. Fjodor IH:s rådgivare
till upphävandet av rangordningen till
ämbeten, var 1682—89 ss. regentinnan Sofias älskare
Rysslands verklige styresman, förnyade 1683
freden med Sverige, slöt 1686 fred med Polen
och planerade en ”helig liga” mot Turkiet men
förlorade folkgunsten genom misslyckade
fälttåg mot Krimtatarerna (1687 och 1689),
västerländsk reformiver och romersk-katolska
sympatier. G. störtades med Sofia 1689 och dog i
förvisning. S.Bsn.
2) Boris Alexejevitj G., den föregåendes
kusin (1654—1714), Peter I:s vän, ledde
statskuppen 1689, bojar 1690, led. av t.f. regeringen
1697—98, guvernör i Astrachan och Kazan 1700
—07, men ur stånd att dämpa oron där, föll
han i onåd och gick i kloster. S.Bsn.
3) D m i t r i j Michajlovitj G., den
föregåendes kusin (1665—1737), förde befäl i Polen
1704—07, guvernör i Belogrod 1711—18,
sändebud i Konstantinopel och Wien, president i
kammarkollegiet 1718—23, led. av högsta rådet
1728—30, medverkade 1730 till Anna Ivanovnas
tronbestigning men avtvang henne löfte om
konstitution efter sv. mönster, föll därför i
onåd och dog ss. statsfånge på Schlüsselburg.
S.Bsn.
4) Michail Michajlovitj G., den
föregåendes bror, fältherre (1675—1730), utmärkte sig
vid Narva 1700 och Nöteborgs erövring 1702,
blev generalmajor 1706 och generallöjtnant
1708, bidrog till segrarna vid Lesna och
Pol-tava, deltog i Prutfälttåget 1711, ledde ss.
general operationerna i Finland 1713—14, var
guvernör där 1714—21 och blev fältmarskalk
1725, var 1723—28 kommendant i Petersburg,
1728—30 president i krigskollegiet och 1730
ordf, i högsta rådet, men föll ss. broderns
”medbrottsling” i onåd. S.Bsn.
5) D m i t r i j Alexejevitj G., den
föregåendes sonson (1734—1803), sändebud i Paris 1754
—68 och i Haag 1768—1803, slöt sig till Voltaire
och encyklopedisterna, utgav bl.a. ”Description
physique de la Tauride” (1788) och ”L’esprit
des économistes” (1796), g. 1768—78 m. tyskan
A d e 1 h e i d Amalia G., f. v. Schmettau
(1748—1806), som levde i Münster bland skalder
och vetenskapsmän. S.Bsn.
6) Alexander Nikolajevitj G. (1773—
1844), Alexander I:s vän, Heliga synodens
över-prokurator 1803—10, kyrko- och
undervisningsminister 1817—24, initiativtagare till ryska
bibelsällskapet. S.Bsn.
7) Ni kola j Sergejevitj G. (1809—92),
deltog bl.a. i Krimkriget, skrev en allmän
krigshistoria (”Vseobstjaja vojennaja istorija”, 23
bd, 1872—80; utdrag i sv. övers., 12 bd, 1875—
87), berömd men ofullst., ej helt tillförlitlig och
numera delvis föråldrad. S.Bsn.
8) Nikolaj Dmitrijevitj G. (1850—1925),
guvernör i Archangelsk 1885 och Tver 1902,
senator 1903, i kejserliga rådet 1915, president
i hjälpkommittén för krigsfångar s.å., var jan.
—mars 1917 Rysslands siste monarkiske
ministerpresident. Reaktionärt oförstående och föga
handlingskraftig, var han trots god vilja ej
lämpad att rida ut stormen. S.Bsn.
9) D m i t r i j Petrovitj G., romanförf. (1860
—1919), skrev under pseud. Muravlin
åtskilliga skisser och romaner, av vilka några
utkommit i sv. * övers. (”Pängar”, 1890, ”Utan
kärlek”, 1896, m.fl.). S.Bsn.
Golko’nda, indisk ruinstad, belägen c:a 11
km. v. om Haidarabad, till 1591 huvudstad i
det muhammedanska riket Telingana, vilket
1512 uppkom som en utgrening från
bahmani-dernas (se d.o.) välde. G. intogs 1687 av
Au-rangzeb. Ruinerna av fästningsverken och
konungarnas mausoleer kvarstå. Berömt för sina
diamantgruvor, har G. givit upphov åt
uttrycket ”G:s skatter” om stora rikedomar. —
På platsen för det gamla G. finnes nu en liten
by med 1,443 inv. (1921). C.F.
Goll, J a r o s 1 a v, tjeckisk historiker (1846
—1929), prof, vid tjeckiska univ. i Prag 1885—
1910, bekant som framstående kännare av
tjeckisk historia. Hans huvudarbeten behandla
de bömiska bröderna (”Quellen und
Unter-suchungen zur Geschichte der böhmischen
Bräder”, 2 bd, 1879—82, m.fl.) o.a.
historiskt-kyr-kohistoriska gränsproblem. G. har skickligt utg.
källskrifter rörande Böhmens historia. 1895
— 563 —
— 564 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
