GOLOVKIN Kungagrav i Golkonda. grundade han jämte A. Rezek den viktiga tidskr. ”Cesky casopis historicky” (”Tjeckisk historisk tidskr.”). G. är även känd som skald och har utg. ”Basnè” (dikter) 1874. G.Jg. Goll, Bernt August, dansk jurist (f. 1866), jur. kand. 1887, Politiinspektör 1902, byfogde i Aarhus 1908, lantdomare vid Köpenhamn 1919, Rigsadvokat (högste åklagare) 1925. G. har i talrika mindre avh. (bl.a. ”Forbrydelse og Straf”, 1905) ivrigt verkat för en modern uppfattning av brottet och reformering av straffrätten. Han var medl. av danska processkommissionen (”Lov om Rettens Pleje”, 1916) samt strafflagskommissionen 1917. E.K. Gollancz [gålä'i)ks el. gåTäpks]. 1) Sir H e r-mann G., engelsk-judisk orientalist (1852— 1930), produktiv vetenskaplig förf., prof, i hebreiska vid University college i London 1902, verkade tillika som rabbin 1892—1923, adlad 1922. C.V.J. 2) Sir Israel G., den föregåendes bror, engelsk-judisk språkforskare (1864—1930), prof, i engelsk filologi vid Kings college, London, 1906, sekreterare i British academy från dess stiftande 1903. G. har utg. talrika forn-ech medelengelska texter, bl.a. ”Pearl” (1881, ny ed. 1921), ”Cynewulfs Ghrist” (1892) och ”Exeter book” (1895). Han har vidare red. Temple-uppl. av Shakespeares arbeten och lämnat bidrag till Shakespeareforskningen, t.ex. ”The sources of Hamlet” (1926). N.C. Goller, en bred, rundad el. mera snibbig axelkrage, som kom i bruk mot 1400-talets slut och begagnades hela 1500-talet och småningom utvecklades till en liten kort, ärmlös jacka. G. gick högt upp i halsen och hade där en extra, smal krage. /. Gollnow [gåTnå], stad i Pommern, vid Ihna, 25 km. n.ö. om Stettin; 11,589 inv. (1925). Golovin [galavi'n]. 1) Fjodor Alexejevitj G., rysk politiker (1650—1706), blev under storfurstinnan Sofias regering utsedd att försvara fästningen Albazin mot kineserna. G. hade att avsluta den för Ryssland ofördelaktiga Nertjinsktraktaten med Kina 1689, enl. vilken Amurbäckenet tillföll Kina. G. följde 1697 Peter I på dennes västerländska resa, hade sin plats i tsarens svit näst efter Lefort och förtroendet att införskriva utländska sjömän och skeppsbyggare till Ryssland. Leforts efterträdare som amiralgeneral 1699, var G. den förste, som s.å. erhöll den nyinrättade grevevärdigheten. Från denna tid till sin död ledde G. de facto Rysslands utrikespolitik och avslöt bl.a. Konstantinopeltraktaten, varigenom freden i Karlovitz förlängdes på 30 år. P.Dhl. 2) N i k o 1 a j Fjodorovitj G., den föregåendes son, greve (1695—1745), begagnades av Peter I till diverse delikata uppdrag och mutade enl. egen uppgift den engelske amiralen Norris med 30.000 rubler. 1725—32 var G. envoyé i Stockholm, där han gick holsteinska partiets ärende och utan framgång med maktspråk försökte avhålla Sverige från att ansluta sig till hannoverska alliansen. Han efterträddes av sin företrädare på posten, M.P. Bestuzjev-Rjumin, och tjänstgjorde sedermera tidvis som amiral och marinminister. P.Dhl. Golovin [galavi'n], Alexander Jakovle-vitj, rysk målare och grafiker (f. 1863), verksam framförallt som teaterdekoratör och en av de största koloristerna inom det kejserliga Rysslands konst. Som figurmålare har G. gjort sig känd bl.a. genom flera porträtt av sångaren Sjaljapin. G. är representerad bl.a. i Nationalmuseum och Malmö museum. B.B. Golovkin [gaiåTkin], Gavriil Ivanovitj, rysk politiker (1660—1734). Anställd vid tsare-vitj Peters, sedermera Peter I:s hov, deltog G. i hans förströelser och resor; bl.a. arbetade G. jämte Peter som timmerman i de holländska dockorna. Efter Fjodor Golovins död övertog G. 1706 ledningen av Rysslands utrikespolitik, en uppgift som denne i främmande språk nästan obevandrade, lika girige som rike godsägare fyllde med växlande framgång. På Polta- — 565 — — 566 —