Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gom - Gomartharts - Gomarus, Franciscus - Gombocz, Zoltán - Gombågar - Gomel, Homel - Gomer - Gomer (rymdmått) - Gomera - Gomes de Amorim, Francisco - Gomez, Antonio Carlos - Gómez, Juan Vicente - Gómez, Julio - Gómez-Carrillo, Enrique - Gomm, Sir William Maynard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOMARTHARTS
mjuka g. el. g.-s e g 1 e t. Stommen i den
förra utgöres av ben (g.-utskotten från
överkäks- och g.-ben), stommen i den senare av
muskulatur. Framåt och på sidorna begränsas
g. av överkäksbenens tandbärande utskott,
bakåt slutar mjuka g. med en fri kant, i mitten
utlöpande i den s.k. g.-spenen. G. utvecklas
under fosterlivet genom sammanslutning i
mittlinjen av ett utskott från vardera sidans
över-käksben. Blir denna sammanslutning ofullst.,
uppstår s.k. kluven g., vilken kan nå olika
grader och ofta men ej alltid är förenad med
harmynthet (se d.o.). Genom g. skiljes
munhålan från näshålan, och därigenom skapas
betingelser för sväljning och tal. Jfr
Munhåla. A.-U.
Gomartharts, chibouharts, se E 1 e m i.
Goma’rus, Franciscus, holländsk teolog
(1563—1641), prof, i Leiden 1594, i Groningen
1618. G. var i den arminianska striden
Armi-nius’ främste motståndare och ledare för
mot-partiet (gomaristerna). Efter
Dordrechtsyno-den, i vilken G. deltog, ägnade han sig åt en
tillbakadragen vetenskaplig verksamhet, ss.
dogmatiker och exeget. S.N.
Gombocz [gå’mbåts], Z o 11 å n, ungersk
språkforskare (f. 1877), fil. d:r 1900, prof, i
uralaltaisk språkvetenskap i Kolozsvår 1914, i
ungersk språkvetenskap i Budapest 1920. G:s
förf.-skap omspänner ungersk, finsk-ugrisk
och altaisk etymologi och ljudhistoria, fonetik
och allmän språkvetenskap. Jämte J. Melich
utger han ”Magyar etymologiai szotår” (1914
ff.). Bj.C.
Gombågar, se Munhåla.
Gomel, H o m e 1, huvudstad i distriktet G.
(7,704 kvkm., 408,100 inv., 1926), Vitryska S.S.
R., vid Dnjeprs biflod Sozj; 86,393 inv. (1926),
därav hälften judar. Viktig järnvägsknut och
flodhamn. Järngjuterier, tillverkning av
lantbruksmaskiner; sockerbruk. Konsthistoriskt
museum. S.
Gomer (hebr. go’mär). 1) Ett nordligt folk,
som i G.T. innehar Armenien (Togarma). G.
är identiskt med assyriska inskrifters Gimirrai,
kimmerierna (se d.o.) i Kappadokien. — 2)
Profeten Hoseas hustru (Hos. 1:3). G.Bsm.
Gomer (hebr. ’o’mär), israelitiskt rymdmått
för torra varor, Vio efa, o. 3V2 1. G.Bsm.
Gomera [gåmä’ra]. 1) ö tillhörande
Kanarieöarna; 378 kvkm.; 22,870 inv. (1920; 61 pr
kvkm.). Den vulkaniska öns högsta topp når
1,380 m.ö.h. Åkerbruk (export av potatis),
boskapsskötsel och fiske (tonfisk) idkas.
Huvudstad San Sebastian (4,000 inv.). O.P.
2) Klippö utanför Marockos kust,
tillhörande Spanien.
Gomes de Amorim [gå’miz di ømåri’],
Francisco, portugisisk förf. (1827—91),
debuterade som lyriker och ägnade sig sedan
åt dramatiskt och novellistiskt förl.-skap.
Både hans dramer och hans berättelser (bl.a. ”O
Amor da patria”, en sjöroman, G:s’ bästa
alster) vunno uppskattning men äro ganska
banala. Förtjänstfull är hans biogr. över
Almei-da-Garrett (3 bd, 1881—84), en på basen av
en bred och intressant tidsskildring gjord
pa-negyrik av hans store gynnare och vän. J.V.
Gomez [gå’mij], Antonio Carlos,
portugisisk-brasiliansk tonsättare (1839—96), elev
av sin fader, musikdirigenten Manuel G.,
och konservatoriet i Rio de Janeiro, studerade
senare i Italien, där en rad av hans äldsta ope
ror och hans förnämsta verk, ”Fosca” (1873),
”Salvator Rosa” (1874), ”Maria Tudor” (1879)
och ”Condor”, uppfördes; operetten
”Telegra-pho electrico” är skriven för Rio. Till
400-årsminnet av Amerikas upptäckt skrev G.
körverket ”Colombo”. E.A.
Gomez [gå’mä])], Juan Vicent e,
president i Venezuela (f. o. 1864), general, deltog
1899 i Castros revolution men var också med
om att störta Castro 1908 och var sedan, med
avbrott för 1914—22, då M. Bustillos var
Venezuelas statsöverhuvud, president ända till
1929. G., som stöder sig på hären, är
alltjämt den verklige maktinnehavaren. P.Dhl.
Gomez [gå’mäp], J u 1 i o, spansk tonsättare
och musikskriftställare (f. 1886), bibliotekarie
vid konservatoriet i Madrid. G. har förf,
essayer över spansk musik under
1500—1700-talen samt komponerat sånger och en
orkestersvit. N.B.
Gomez-Carrillo [gå’mä|)-kari’lå], E n r
i-q u e, spansk-amerikansk förf. (f. 1873), har
främst, under påverkan av P. Loti, givit
högartistiska skildringar från Egypten, Algeriet,
Palestina och Japan, efter hand samlade i
bokform (1908 ff.), och dessutom framträtt dels
ss. själfull återberättare av tebanska
helgonlegender (”Flores de penitencia”, 1912), dels
ss. romanförf. (”El evangelio del amor”, 1923).
Lff.
Gomm [gåm], Sir William Maynard,
engelsk militär (1784—1875), deltog i fälttågen
mot Frankrike 1799—1815 och utmärkte sig
särsk. under kriget på Pyreneiska halvön,
blev överste 1829, generalmajor 1843, general
1854 och fältmarskalk 1868. G. var guvernör
på Jamaica 1839—42 och på Mauritius 1842—
50. 1851 övertog han efter Napier befälet över
indiska armén och slutförde fälttåget mot
Burma 1853. G:s ”Letters and journals from
1799 to Waterloo” utgåvos 1881. E.Bz.
— 571 —
— 572 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
