Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gordon, ätt - Gordon, 1. George - Gordon, Patrick - Gordon, Jehudah Leib - Gordon, Adam Lindsay - Gordon, Charles George (Gordon pascha)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GORDON
av en av ättens grenar; 1682 blev en medl.
av en annan gren Earl of Aberdeen; om 4:e
Earl of Aberdeen (se d.o.). — Litt.: J. M.
Bul-loch, ”Bibliography of the Gordons”, 1 (1924). C.
1) Lord George G. (1751—93), yngste
son av 3:e hertigen av G., blev sjöofficer
och parlamentsmedl. Utnyttjande missnöjet
med parlamentet, organiserade G.
opinionen mot 1778 års toleransakt mot
katolikerna; ett av G. 1780 anordnat
demonstrationståg till underhuset utlöste bland Londons
lägre skikt ett våldsamt uppror, som
regeringen endast med stor blodsutgjutelse kunde stilla.
G. frikändes denna gång, men fantast och
svär-mare, som han var, dömdes han 1788 till
fängelse för obalanserade angrepp på det engelska
rättsväsendet. P.N-m.
Gordon [gä’don], Patrick, skotsk
krigare (1635—99), kämpade under sv.-polska
kriget 1655—60 än på sv., än på polsk sida, 1661
major i rysk tjänst, 1665 överste, 1678
generalmajor, 1679 kommendant i Kiev, 1683
generallöjtnant och 1687 efter Krimtåget general, tog
1689 efter statskuppen, vid vars planerande
han ej medverkat, tsar Peters parti, ledde jämte
F. A. Golovin och F. J. Lefort fälttåget mot
turkarna 1695, bidrog kraftigt till Azovs
erövring 1696 och till streltserupprorets
kuvande 1698. Trots tsarens synnerliga gunst hade
han ringa politiskt inflytande och hann trots
motsatta påståenden föga medverka till ryska
arméns omdaning, än mindre till Rysslands
allmänna europeisering. Hans dagbok, förf, på
engelska, utg. förkortad på tyska (1849—53)
och fullst. på ryska (1892), är, ehuru ej i allo
tillförlitlig, en viktig historisk källa. S.Bsn.
Gordon, Jehudah Leib, rysk-judisk
diktare på hebreiska (1830—92), till yrket lärare.
Anhängare av den östjudiska
upplysningsrörel-sen (haskalah), skrev G. först dikter med
bibliska motiv, påverkade av Schiller och Rousseau,
samt fabler (4 bd, 1860), men blev senare mera
revolutionär och kämpade i satirer lidelsefullt
för upplysning och religiösa reformer. Slutl.
resignerade G. och blev konservativ. —
Diktprov i M. Ehrenpreis och R. Josephson,
”Nyhebreisk lyrik 1870—1920” (1920). C.V.J.
Gordon [gä’dan], Adam Lindsa y,
australisk diktare (1833—70), uppfostrad i England,
emigrerade efter en något stormig ungdom 1853
till Sydaustralien, där han vann anställning vid
ridande polisen, senare bekant som
amatör-kapplöpningsryttare. Bland G:s dikter, som
äro kraftfulla och musikaliska och inspirerade
av äkta känsla, märkas ”Sea spray and
gallop-ing rhymes” (1870). F. M. Robb utgav en
samlad uppl. av G:s dikter 1927. — Litt.: E.
Humphries & D. Släden, ”A.L.G.” (1912). E.L.B.
Gordon [gä’dan], Charles George,
kallad Gordon pascha, engelsk militär
(1833—85). Som ung
ingenjörofficer deltog
G. i Krimkriget 1855,
tjänstgjorde senare
under det
franskengelska kriget i Kina
1860, kämpade från
1862 mot rebellerna i
taiping-upproret,
övertog på våren 1863
överbefälet och
lyckades, icke minst på gr.
av sin egen
lysande tapperhet, tvinga
de upproriska till underkastelse. 1864
utnämnd till överstelöjtnant, återvände G. till
England och ägnade de närmaste 6 åren åt
sin ingenjörstjänst. 1871 blev han medl. av
Donaukommissionen (se Donau, sp. 622), och
1873 utsågs han till guvernör för Centralafrikas
ekvatorialprovinser men avgick redan efter etl
par år, då han såg sig motarbetad av
generalguvernören Ismail Jakub pascha i sin kamp
mot slavhandeln. Hemrest till England,
förmåddes han emellertid av kediven 1877 att
återvända till Egypten och blev nu själv
generalguvernör över Sudan, Dar Fur,
ekvatorial-provinserna och Röda havskusten med residens
i Khartum. Under några år utvecklade han en
outtröttlig verksamhet här, förbättrade
kommunikationsförhållandena, genomförde en
mängd hygieniska och filantropiska reformer,
kämpade mot de oroliga invånarna i Dar Fur
och först och sist mot slavjaktens ledare men
avgick 1879, då i sammanhang med tronskiftet
(se Egypten, sp. 43) de slavhandelsvänliga
paschorna åter kommo till makten. De
närmaste åren tillbragte han på ständiga resor, till
Kina, Mauritius, Sydafrika och Palestina. Den
alltmera oroande ställningen i Sudan, där 1883
det för England ödesdigra mahdistupproret (se
d.o.) utbrutit, föranledde engelska regeringen
att i jan. 1884 sända G. till Egypten med
uppgift att samla de över Sudan kringspridda
engelska garnisonerna och utrymma landet.
Han nådde Khartum, där han mottogs med
oerhörd entusiasm, men myndigheterna vägrade
att följa hans förslag till åtgärder, och i
mitten av mars blev han av mahdin innestängd
i Khartum. Med obetydliga resurser och ett
fåtal trupper, slutl. själv den ende européen i
staden, försvarade G. hjältemodigt och under
de svåraste umbäranden staden under över 10
mån. Alltför sent utsände engelska regeringen
en hjälpexp.; när den närmade sig Khartum,
var staden redan i mahdins våld. Den slutliga
— 593 —
— 594 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
