Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gothein, Georg - Gothem - Gothenius, Johan - Gothia, Försäkringsanstalten - Gothus, L. P. - Gotiglacial - Gotik - Gotiska språket - Gotisk skrift - Gotisl stil, gotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTHEM
”Reichskanzler Graf Caprivi” (1918) av allmänt
intresse. Arrh.
Gothem, s:n i Gotlands n. hd, på ö. kusten
kring Gothemsån; 70,89 kvkm., därav 70,28
land; 629 inv. (1931; 9 inv. pr kvkm.); 9,82
kvkm. åker (1927; 12,2% av landarealen),
48,48 kvkm. skogsmark. — Pastorat: G. och
Norrlanda, Medelkontraktet, Visby stift. —
Kyrkan har absid, men visar f.ö. typiskt
1200-talets Gotlandsstil (övergång till gotik);
tornet har eleganta ljudöppningar i två vån. och
åttkantig spira, långhuset mittpelare och fyra
valv. Flera medeltida inventarier, korbänk,
ringklocka m.m. S.;E.W.
Gothe’nius, Johan, präst (1721—1809), fil.
mag. i Lund 1757, hade även studerat i
Göttingen, där han gjorde bekantskap med den
moderna litteraturen; lektor i Göteborg 1760,
ss. sådan lärare för bl.a. Thorild och Lidner.
G. utgav 1765—66 en litterär tidskr.,
”Göthe-borgska magazinet”, och sökte intaga en
neutral ställning i striden mot swedenborgianerna.
Känd för sin stora lärdom, blev G. teol. d:r
1772, led. av Bibelkommissionen 1773,
kyrkoherde i Skee 1779. C.V.J.
Gothia, Försäkringsanstalten —
ömsesidig —, grundad 1898. Huvudkontor
i Stockholm. Branscher: ansvarighets-,
auto-mobil-, avbrotts-, barnolycksfalls-, brand-,
garanti-, glas-, inbrotts-, luftfarts-, motorcykel-,
olycksfalls-, reseolycksfalls-, resgods-, rån-,
sjuk-, trafik- och
vattenledningsskadeförsäk-ring. Premieintäkt 1930 3,6 mkr. (mill. kr.);
omslutning 31/i2 1930 9,o mkr., varav
förlags-kapital 1,5 mkr. Th.Dn.
Gothus, L. P., ärkebiskop, se Laurentius
Paulinus Gothus.
Gotiglacia’1, se Istiden.
Goti’k, se Gotisk stil.
Gotiska språket, särsk. förr ofta även m e s
o-götiska (d.v.s. gotiska i Moesien), hör till
de germanska språkens nu utdöda
östgermanska gren (se Germanska språk). Det
talades vid nedre Weichsel samt sedan i de
trakter, dit goterna (väst- och östgoter) efter hand
utvandrade. F. ö. var det kyrkospråk hos
bl. a. de arianska östgermanerna.
Minnesmärken av gotiskt språk, äldst från 300
—400-talen, äro, utom personnamn (piudareiks,
Teoderik, o.s.v.), några runinskrifter, vidare
brottstycken av texter, särsk. ett omfångsrikt
sådant, Skeireins, en kommentar till
Johannes-evang., och framförallt den från den västgotiske
biskopen Wulfila (se denne) på 300-talet
utförda bibelövers., varav i sht stora delar av
evang. bevarats. Av hithörande handskrifter,
samtliga skrivna i Italien o. 500, är den
viktigaste Codex argenteus (se d.o.) i Uppsala.
Skriften, en blandning av grekiska och latinska
bokstäver med vissa runtecken, har enl. gamla,
sannolikt riktiga uppgifter skapats av Wulfila
själv. — Wulfilas gotiska är det äldsta
germanska litteraturspråket och har jämte vissa
urnordiska runinskrifter lämnat de äldsta
bevarade minnesmärkena av germanskt språk. Det står
i många avseenden mycket nära urgermanskan,
dock i de flesta punkter avlägsnare än de äldre
urnordiska runinskrifterna. Det har bevarat
indoeur. è, där övriga forngermanska språk ha
ä (t.ex. gadéps: fsv. däp, dåd, ty. Tat). Men
stamvokalerna a, i i substantiviska a-, i-
stammar ha i gotiskan redan bortfallit, medan de
kvarstå i äldre urnordiska (t.ex. got. dags, dag,
men urnord, da .ak, got. gasts, gäst, men
urnordiska 3 astiR); och indoeur. e, som behållits
i forngermanska språk, har i gotiskan (utom i
krimgotiskan) blivit i (t.ex. got. niman taga:
ty. nehmen, grek, nemo), utom framför h, r
(t.ex. got. saihs: sv., lat. sex, got. bairan: isl.
bera, lat. fero). I vissa hänseenden intager g.
i fråga om ljudutvecklingen en mellanställning
mellan västgermanska och nordiska språk.
Gemensam med de senare är t.ex. övergången av
j] till ggj, resp. got. ddj, och ww till ggw, t.ex.
got. tvaddjus, sv. vägg, av äldre ivajju-, got.
triggws: ty. treu. Av rester från indoeuropeisk
tid märkas f.ö. bevarande av dualis i pronomen
och verb, av den mediopassiva formen och av
reduplikationsstavelser i perfektformer. — G.s.
utdog i Italien o. 600, i Spanien väl på 900-talet,
men kvarlevde i en i flera avseenden avvikande
form på Krim ännu inpå 1700-talet (se K r i
m-goter). — Den gotiska bokskriften har
sannolikt skapats av Wulfila. Av de 27 tecknen
härstamma de allra flesta från det grekiska
alfabetet, några, som det synes, från det latinska
och ett par från den samgermanska runraden.
Av vokalerna betecknas kort e med ai, kort o
med au och långt i med ei, av vilka
dubbeltecken de två förstn. också brukas för att utmärka
diftonger. Hv och kv ha egna enkla tecken; g
framför gutturaler utläses på grekiskt sätt som
guttural nasal (g), alltså briggan som bringan,
sigqan som sinkvan-, dock ej, där got. ggw
uppstått ur urgerm. u (w) mellan vokaler, t.ex.
bliggwan, slå. — Litt.: F. Wrede, ”Über die
Sprache der Ostgoten” (1891); W. Streitberg,
”Gotisches Elementarbuch” (6 Aufl. 1920); se
f.ö. Godex argenteus. E.H.
Gotisk skrift, se Gotiska språket.
Gotisk stil, gotik, betecknar den stilart,
särsk. inom byggnadskonsten, som härskade
under medeltidens senare del, den mest
utpräglade och originella, som framkommit efter
antiken. Namnet g.s. uppkom under renässansen
(sannolikt genom Vasari), urspr. använt på
— 615 —
— 616 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
