Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gossypium hæmostaticum - Gostorg - Gosudar - Goszczynski, Sewerin - Got, Edmond - Gotama Buddha - Gote, Harold - Gotenhof - Goter - Gotha - Gothan (Ghotan), Bartholomæus - Gothapartiet - Gothaprogrammet - Gothein, Georg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
främjas dels av järnkloriden, dels mekaniskt
av bomullen. Därtill kommer järnkloridens
sammandragande (adstringerande) verkan på
olika vävnadselement. J.G.A.
Gostorg [gastå’rk] (ry.), förk. avseende
folkkommissariatets för utrikeshandeln kontor för
export och import (uttrycket sammansatt av gos i
gosuda’rstvennaja, statlig, och torg, handel). Agr.
Gosudar [basoda’r] (ry.), härskare, under
monarkisttiden brukat om tsaren, ung. som hos
oss ”Hans m:t”. Agr.
Goszczynski [gåscü’nski], S e w e r i n, polsk
skald (1801—76), tillhörande den s.k.
ukrainska skolan. G:s mest kända verk är
”Slottet i Kaniow” (1828), en berättelse på vers i
skräckromantikens stil. Av intresse är hans
”Dagbok från en resa till Tatrabergen”. Även
ss. publicist var han verksam. G. förde ett
stormigt liv, deltog i polska upproret 1830,
konspirerade i Galizien och förvisades
därifrån, 1870—71 uppehöll han sig i Paris under
belägringen och kommunardväldet. Agr.
Got [gå], Fran^ois Jules E d m o n d, fransk
skådespelare (1822—1901), var 1844—94
anställd vid Théåtre fran^ais, sedan 1850 som
so-cietär. G. var en lysande framställare av den
klassiska komediens och den samtida
borgerliga repertoarens stora karaktärsroller, en av
den sceniska realismens föregångsmän. Som
hans främsta skapelser räknas Harpagon i
”Den girige”, Figaro i ”Figaros bröllop”,
Poi-rier i ”Klädeshandlaren och hans måg” samt
Notarien Guérin. G.K-g.
Gotama Buddha, se B u d d h a.
Gote, Harold, pseud. för författarinnan
Frida Stéenhoff.
Gotenhof [gä’tanhäf], benämning på
gotlänningarnas faktori i Novgorod under
medeltiden. Det nedbrann 1299 men återuppbyggdes
och var sedermera uthyrt till hansan. H.Bg.
Goter, germanskt folk. Första gången, g.
med säkerhet omtalas i litteraturen, är hos
Tacitus, o. 100 e.Kr. De äro då bosatta i
landet kring Weichsels mynning. Deras tidigare
öden äro obekanta; en förf, från 500-talet
säger visserligen, att g. urspr. bott på
ön Scandia (Skandinavien), men denna
uppgift är av högst tvivelaktig sanningshalt.
Under 100-talets senare del kunna vi skönja
oroligheter på olika håll inom den av germaner
bebodda världen; dessa anses på goda
grunder bero på gotisk expansion från landet kring
Weichsels mynning. Man antar, att g. redan
före 200 brutit upp därifrån till s. Ryssland,
där de dock först något senare uttryckligen
nämnas. Härifrån deltogo de under tiden o.
200-talets mitt i de germanska anfallen till
lands och sjöss mot romarriket och utvidgade
GOTHEIN
därunder sitt område med Dakien, landet n.
om Donau i nuv. Rumänien. Fr.o.m. denna tid
brukar man skilja mellan ostrogoter (se
östgoter) och visigoter (se
Västgöter). B.
Gotha [gä’ta], stad i Thüringen, v.s.v. om
Er-furt; 45,780 inv. (1925). G:s äldsta parti
utbreder sig på n. sidan om Schlossberg; i v., n.
och ö. ansluta stadsdelar med talrika
planteringar och trädgårdar. Tryckeri- och grafisk
industri (Justus Perthes’ geografiska anstalt),
tillverkning av maskiner, järnvägsvagnar,
porslins- och gummivaror; talrika korvfabriker. —
Stadens äldre partier ha under de senare årh.
mestadels blivit ombyggda, den forna
Augusti-nerkyrkan och Margaretakyrkan ha delvis sin
medeltida prägel i behåll, likaså rådhuset sin
renässanskaraktär. Det forna lustslottet
Fried-richsthal, från 1700-talets början, är nu
förvalt-ningsbyggnad. Mest betydande är det på
Schlossberg liggande slottet Friedenstein från
1640-talet, som bl.a. inrymmer ett värdefullt
bibi. I den vidsträckta slottsparken ligger
konstmuseet, med tavlor av äldre nederländska
och tyska mästare. — G., första gången nämnt
755, möter 1189 som stad, tillhörde från 1584
wettinernas ernestinska linje och var 1640—
1918 residens för den efter G. uppkallade
dellinjen. S.;E.W.;[B.]
Gothan [gä’-] (G hotan),
Bartholo-m æ u s, boktryckare, se
Boktryckarkonst, sp. 437.
Gothapartiet [gä’ta-], sammanslutning av
tyska politiker (gothaer), som efter
Frankfurt-parlamentets misslyckande vid ett möte i
Gotha 2%—28/s 1849 uttalade sig för
understödjandet av tanken på en union med
tyngdpunkten förlagd till Preussen. M. v. Gagern var
den mest framträdande medl. Arrh.
Gothaprogrammet [gä’ta-], tyska
socialdemokratiens partiprogram 1875—91, efterträdde
Eisenachprogrammet och var avsett att vara
ett samlingsprogram för såväl den marxistiska
som den av Lassalle påverkade
arbetarrörelsen. Det ersattes av Erfurtprogrammet. T.E-r.
Gothein [gåtäl’n], Georg, tysk politiker (f.
1857), efter verksamhet inom affärslivet och
gruvindustrien 1893 medl. av preussiska
deputeradekammaren, där han tillhörde frisinnade
föreningen. Han avstod detta sitt mandat 1903
efter att redan 1901 ha invalts i riksdagen,
vilken han tillhörde till 1918, därefter
nationalförsamlingen (1919) och sedermera från 1920
republikens riksdag till 1924. G. var
riksskat-teminister april—juni 1919 under Scheidemann
och avgick efter att ha vägrat att underskriva
Versaillesfreden. Inom sitt parti intog han en
framskjuten plats. Bland hans skrifter är
— 613 —
— 614 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
