Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gotland - Fornminnen - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOTLAND
ne. Äldre bronsåldern på G. karakteriseras av
inflytelser från Danmark men även från
Mä-larprov. och kontinenten. Under yngre
bronsåldern tillkomma starka påverkningar från
Östtyskland. Även lokala typer uppträda mot
slutet av bronsåldern. Bland de få gravfynden
från det äldre skedet märkes en ekkistgrav (se
d.o.). Från yngre bronsåldern äro kända ett
50-tal gravfynd, av dem o. 20 från
skeppssättning-ar. Ss. delvis samtida med dessa ehuru även
äldre betraktas de för G. karakteristiska stora
röse-na. Av hällristningar är en enda känd från
G. — Äldsta järnåldern, Skandinaviens
fyndfattigaste skede, är på G. väl företrädd. Fr.o.
m. tiden närmast f.Kr. är ön utomordentligt
rik på lösa och fasta fornminnen. Bland de
senare märkas från tiden till o. 550 e.Kr.
talrika husgrunder, s.k. kämpagravar (se d.o.).
Bland öns fornborgar förtjänar nämnas
Tors-burgen (se d.o.), Sveriges och sannolikt även
Skandinaviens största. Första platsen bland G:s
fasta fornminnen från denna tid intaga dock
gravarna, till det yttre täml. oansenliga rösen,
högar och stensättningar, men samlade till
gravfält, ofta av betydande utsträckning. De
vackraste gravmonumenten äro bildstenarna (se d.
o.). Vid sidan av brandgravarna, som
förhärskat sedan början av yngre bronsåldern,
uppträder från tiden för Kr.f. skelettgraven med i
regel rikare utstyrsel. Under
folkvandringsti-den får detta gravskick, nu stundom förbundet
med praktfullt inventarium, övervikten.
Vikingatidens gotländska gravar äro även i
regel med obränt lik men med enklare utstyrsel.
I gengäld lämnar från denna tid G:s jord en
mängd av skattfynd med silversmycken samt
arabiska, tyska och angelsaxiska mynt.
Förutsättningarna för G:s blomstring under
järnåldern äro tydl. att söka i dess gynnsamma
han-delsläge. G:s betydelse som handelscentrum
redan under äldre järnåldern framgår av de här
funna, till mer än 5,000 uppgående romerska
silvermynten (av o. 7,000 från hela
Skandinavien). På grundval av det så vunna materiella
välståndet skapades på G. en starkt lokalt
färgad kultur. — Litt.: N. Lithberg, ”G:s
sten-åldér” (1914); O. Almgren och B.
Ner-man, ”Die ältere Eisenzeit G:s” (1923); B.
Ner-man, ”Gravfynden på G. under tiden 550—800
e.Kr.”, ( (i ”Antikvarisk tidskr.”, 22, 1919); J.
Nihlén, ”G:s stenåldersboplatser” (1927); H.
Hansson, ”G:s bronsålder” (s.å.). G.Em.
Historia. Redan tidigt har G. att döma av
de stora myntfynden på ön intagit en
betydande ställning ss. handelscentrum i
Östersjön. Dess utomordentligt gynnsamma läge
ss. mellanstation på den stora handelsvägen
mellan västern och östern har skapat
grund
valen för öns storhetstid ss. handelsmetropol
i Östersjön, vilken från vikingatiden sträcker
sig långt in i medeltiden och först upphört
med handelsvägarnas omläggning. De stora
myntfynden — över hälften av i Norden funna
arabiska och angelsaxiska silvermynt ha
hittats på G. — avlägga otvetydigt vittnesbörd
om öns rikedom och betydelse, men de
ådagalägga också, att ön ej förskonats från
vikingatidens härjningar. Handeln har på G. utövats
av öns befolkning, ett förhållande, som
fortfor även sedan Visby, som möjl. går tillbaka
till vikingatiden, anlagts. Sålunda ha de
gotländska bönderna medeltiden igenom ägt ett
faktori i Novgorod (G o t e n h o f, se d.o.).
Man känner ej med visshet, när G. blev
kristnat; den sena Gutasagan uppger, att en
Bo-tajr från Akebäck skall ha byggt de första
kyrkorna på ön. Tidigt har G. stått i livliga
förbindelser med sveariket på Sveriges
ostkust; från 800-talet har ön varit skattskyldig
under detta, men beroendet har varit av ganska
löslig art. G. erlade en tribut till den sv.
konungen; under striden mellan Birger
Magnusson och G. 1313 ökades den, men 1322
ned-sattes den till sitt gamla, rätt blygsamma
belopp. 1285 infördes utom tributen skyldighet
för G:s inv. att erlägga ledungslame (se d.o.),
men ledung (se d.o.) hade de allenast att
göra mot hedningar och till eget försvar. Den
eg. styrelsen på G. utövades av ett allmänt
landsting, Gutnaltinget, som hölls vid
Roma kloster av landsdomaren. Medeltiden
igenom har G. i kyrkligt avseende hört till
Linköpings stift; först 1572 blev det ett
självständigt stift, ön hade en egen lag, G u t
a-lagen, som gällde även sedan Magnus
Erikssons allmänna landslag tillkommit.
Med uppkomsten av Visby, som snabbt
uppblomstrade till Nordens rikaste stad under
medeltiden och blev medl. av hanseförbundet,
inträdde ett motsatsförhållande mellan stad
och landsbygd, som snart gav anledning till
blodiga konflikter. 1288 utbröt öppet krig, i
vilket bönderna blevo slagna. Efter konung
Birgers flykt från Sverige 1318 stannade G.
någon tid i hans besittning. Under Valdemar
Atterdags krig mot Magnus Eriksson blev G.
sommaren 1361 angripet av danskarna; i det
blodiga slaget på Korsbetningen (se d.o.)
utanför Visby 27/? krossades böndernas motstånd
definitivt, och Visby måste ge sig.
På gr. av handelsvägarnas omläggning gick
G:s ställning ss. handelscentrum i Östersjön
under den senare medeltiden alltmer tillbaka,
öns utomordentligt stora värde ss.
operationsbas för angrepp på Sverige och dess handeln
i Östersjön behärskande läge ha gjort, att den
— 627 —
— 628 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
