Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graefe, 1. Albrecht von (ögonläkare) - Graefe, 2. Albrecht von (politiker) - Graener, Paul - Graesel, Arnim - Graesse, Theodor - Graetz, Heinrich - Graf, Urs - Graf, Karl Heinrich - Graf, Arturo - Graf, Paul Edmund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAENER
logi vid Berlins univ.
1866. Vid hans 1850
grundade privata
ögonklinik i Berlin
studerade ögonläkare
av alla
nationaliteter. G. stiftade 1863
tyska oftalmologiska
sällskapet, grundade
1854 ”Archiv für
Ophthalmologie”, där
han publicerade
största delen av sin
oerhört omfattande
vetenskapliga produktion. G:s epokgörande
insats är hans uppfinning av operation
mot glaukom (se d.o.), som förut alltid
medförde blindhet. Han har infört ögonspegeln i
praktiken och därmed öppnat nya
verksamhetsfält för ögonläkekonsten. Han förbättrade
operationsmetoderna för grå starr och
skelande, och hans arbeten om sjukdomar i
glaskropp, synnerv, näthinna och bindehinna äro
av stort värde. Mi H.
2) AlbrechtvonG., den föregåendes son,
politiker (f. 1868), till 1912 aktiv officer,
godsägare, 1899—1918 i Mecklenburgs lantdag, 1912
—18 medl. av riksdagen (konservativa partiet),
medl. av nationalförsamlingen, 1920 av
riksdagen (tysknationella folkpartiet). Från 1923 slöt
sig G. till den antisemitiskt betonade rörelsen
och var en tid ordf, i Deutsch-völkische
Frei-heitsbewegung och senare i nationalsocialistiska
frihetspartiet, partibildningar i Nordtyskland,
som senare uppgingo i A. Hitlers
nationalsocialistiska parti. Arrh.
Graener [grä’-], Paul, tysk tonsättare (f.
1872), var kapellmästare vid olika teatrar, 1920
—24 kompositionslärare vid konservatoriet i
Leipzig, är sedan 1931 direktör för Sterns
kon-servatorium i Berlin. G., vars verk utmärka
sig för stor formsäkerhet, har skrivit operor,
en symfoni, orkestersviter, kammarmusik,
talrika sånger (bl.a. till Morgensterns
”Galgen-lieder”). F.S-l.
Graesel [grä’z-], A r n i m, tysk
biblioteks-man (1849—1917), bibliotekarie vid univ.-bibi,
i Halle 1878—91, Berlin 1891—99, Göttingen
1899—1908, 2:e direktor där 1908—14, har bl.a.
förf, de förträffliga handböckerna ”Grundzüge
der Bibliothekslehre” (1890) samt ”Führer für
Bibliotheksbenutzer” (1905). W.N.
Graesse [grä’se], Johann Georg T h e o d o r,
tysk biblioteksman (1814—85), bibliotekarie hos
konungen av Sachsen 1843, direktör för kungl.
myntsaml. i Dresden 1848, för saml. i ”Grünes
Gewölbe” där 1863. Bland G:s många skrifter
märkas framförallt hans stora bibliografi ”Tré-
sor de livrés rares et précieux” (6 bd, jämte
suppl., 1859—69), vidare litteraturhistoriska
(”Lehrbuch einer allgemeinen
Literärgeschich-te”, 4 bd, 1837—59), sagohistoriska (”Die Sage
von dem ewigen Juden”, 1844, ”Sagenschatz des
Königreichs Sachsen”, 1855) och keramiska
arbeten (”Führer für Sammler von Porzellan und
Fayance”, 16 Aufl. 1922). W.N^
Graetz [gräts], Heinrich, tysk-judisk
historiker (1817—91), lärare vid
rabbinseminariet i Breslau 1854, från 1869 även vid univ. i
Breslau. Förutom talrika historiska,
exege-tiska och bibelkritiska undersökningar, skrev
G. ”Geschichte der Juden” (11 bd, 1853—75;
ett sammandrag i 3 bd, ”Volkstümliche
Geschichte der Juden”, har utkommit i talrika
uppl.), ett banbrytande verk, rymmande ett
imponerande kunskapsstoff och präglat av
livlig fantasi och fängslande framställningskonst
men ock stor ensidighet och national-judisk
partiskhet. C.V.J.
Graf, Urs, schweizisk konstnär (1485—1527
el. 28), utbildades i Basel och på resor, bl.a.
till Italien och Frankrike. G. utvecklade, trots
ett oregelbundet liv, en ytterst mångsidig och
fruktbar verksamhet som målare, grafiker,
guldsmed och medaljkonstnär. I sina
teckningar och grafiska arbeten röjer G. en
intressant sammansmältning av gotiska och
renässanselement. G. V.
Graf, Karl Heinrich, tysk teolog (1815
-—69), lärare i franska och hebreiska i
Meissen 1847—68; prof:s titel 1852. G. är känd för
sina gammaltestamentliga forskningar,
framförallt ang. Moseböckernas ålder. I ”Die
ge-schichtlichen Bücher des Alten Testaments”
(1866) framställde han på grundval av sin
lärare E. Reuss’ forskningar en epokgörande
teori om den s.k. prästkodex’ (se d.o.) ålder,
sedermera ytterligare utförd av A. Kuenen och
J. Wellhausen. Jfr Pentateuken. S.N.
Graf, A r t u r o, italiensk lärd och skald
(1848—83), f. i Aten av tysk far och italiensk
mor, d. som prof, i litteraturhistoria i Turin.
Som poet (”Medusa”, 1880, ”Le rime della
selva”, 1906 etc.) är G. en melankoliker, vars
favoritmotiv är döden, helst besjunget med en
apparat av myter, legender och litterära
metaforer. Den på sin tid ivrigt debatterade
romanen ”11 riscatto” är en förtäckt självbiografi.
G:s litteratur- och kulturhistoriska avh.
samlades 1925 under titeln ”Opere critiche”. —
Litt.: M. Morandi, ”A.G.” (1921). G.Bgh.
Graf, PaulEdmund, målare (1866—1903),
utbildad vid Konsthögsk. och hos Bonnat i
Paris 1885—91. G. utförde i impressionistisk,
ehuru något entonig teknik stämningslandskap,
stadsmotiv från Brygge och genrebilder ur Da-
— 675 —
— 676 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
