GRAENER logi vid Berlins univ. 1866. Vid hans 1850 grundade privata ögonklinik i Berlin studerade ögonläkare av alla nationaliteter. G. stiftade 1863 tyska oftalmologiska sällskapet, grundade 1854 ”Archiv für Ophthalmologie”, där han publicerade största delen av sin oerhört omfattande vetenskapliga produktion. G:s epokgörande insats är hans uppfinning av operation mot glaukom (se d.o.), som förut alltid medförde blindhet. Han har infört ögonspegeln i praktiken och därmed öppnat nya verksamhetsfält för ögonläkekonsten. Han förbättrade operationsmetoderna för grå starr och skelande, och hans arbeten om sjukdomar i glaskropp, synnerv, näthinna och bindehinna äro av stort värde. Mi H. 2) AlbrechtvonG., den föregåendes son, politiker (f. 1868), till 1912 aktiv officer, godsägare, 1899—1918 i Mecklenburgs lantdag, 1912 —18 medl. av riksdagen (konservativa partiet), medl. av nationalförsamlingen, 1920 av riksdagen (tysknationella folkpartiet). Från 1923 slöt sig G. till den antisemitiskt betonade rörelsen och var en tid ordf, i Deutsch-völkische Frei-heitsbewegung och senare i nationalsocialistiska frihetspartiet, partibildningar i Nordtyskland, som senare uppgingo i A. Hitlers nationalsocialistiska parti. Arrh. Graener [grä'-], Paul, tysk tonsättare (f. 1872), var kapellmästare vid olika teatrar, 1920 —24 kompositionslärare vid konservatoriet i Leipzig, är sedan 1931 direktör för Sterns kon-servatorium i Berlin. G., vars verk utmärka sig för stor formsäkerhet, har skrivit operor, en symfoni, orkestersviter, kammarmusik, talrika sånger (bl.a. till Morgensterns ”Galgen-lieder”). F.S-l. Graesel [grä'z-], A r n i m, tysk biblioteks-man (1849—1917), bibliotekarie vid univ.-bibi, i Halle 1878—91, Berlin 1891—99, Göttingen 1899—1908, 2:e direktor där 1908—14, har bl.a. förf, de förträffliga handböckerna ”Grundzüge der Bibliothekslehre” (1890) samt ”Führer für Bibliotheksbenutzer” (1905). W.N. Graesse [grä'se], Johann Georg T h e o d o r, tysk biblioteksman (1814—85), bibliotekarie hos konungen av Sachsen 1843, direktör för kungl. myntsaml. i Dresden 1848, för saml. i ”Grünes Gewölbe” där 1863. Bland G:s många skrifter märkas framförallt hans stora bibliografi ”Tré- sor de livrés rares et précieux” (6 bd, jämte suppl., 1859—69), vidare litteraturhistoriska (”Lehrbuch einer allgemeinen Literärgeschich-te”, 4 bd, 1837—59), sagohistoriska (”Die Sage von dem ewigen Juden”, 1844, ”Sagenschatz des Königreichs Sachsen”, 1855) och keramiska arbeten (”Führer für Sammler von Porzellan und Fayance”, 16 Aufl. 1922). W.N^ Graetz [gräts], Heinrich, tysk-judisk historiker (1817—91), lärare vid rabbinseminariet i Breslau 1854, från 1869 även vid univ. i Breslau. Förutom talrika historiska, exege-tiska och bibelkritiska undersökningar, skrev G. ”Geschichte der Juden” (11 bd, 1853—75; ett sammandrag i 3 bd, ”Volkstümliche Geschichte der Juden”, har utkommit i talrika uppl.), ett banbrytande verk, rymmande ett imponerande kunskapsstoff och präglat av livlig fantasi och fängslande framställningskonst men ock stor ensidighet och national-judisk partiskhet. C.V.J. Graf, Urs, schweizisk konstnär (1485—1527 el. 28), utbildades i Basel och på resor, bl.a. till Italien och Frankrike. G. utvecklade, trots ett oregelbundet liv, en ytterst mångsidig och fruktbar verksamhet som målare, grafiker, guldsmed och medaljkonstnär. I sina teckningar och grafiska arbeten röjer G. en intressant sammansmältning av gotiska och renässanselement. G. V. Graf, Karl Heinrich, tysk teolog (1815 -—69), lärare i franska och hebreiska i Meissen 1847—68; prof:s titel 1852. G. är känd för sina gammaltestamentliga forskningar, framförallt ang. Moseböckernas ålder. I ”Die ge-schichtlichen Bücher des Alten Testaments” (1866) framställde han på grundval av sin lärare E. Reuss’ forskningar en epokgörande teori om den s.k. prästkodex’ (se d.o.) ålder, sedermera ytterligare utförd av A. Kuenen och J. Wellhausen. Jfr Pentateuken. S.N. Graf, A r t u r o, italiensk lärd och skald (1848—83), f. i Aten av tysk far och italiensk mor, d. som prof, i litteraturhistoria i Turin. Som poet (”Medusa”, 1880, ”Le rime della selva”, 1906 etc.) är G. en melankoliker, vars favoritmotiv är döden, helst besjunget med en apparat av myter, legender och litterära metaforer. Den på sin tid ivrigt debatterade romanen ”11 riscatto” är en förtäckt självbiografi. G:s litteratur- och kulturhistoriska avh. samlades 1925 under titeln ”Opere critiche”. — Litt.: M. Morandi, ”A.G.” (1921). G.Bgh. Graf, PaulEdmund, målare (1866—1903), utbildad vid Konsthögsk. och hos Bonnat i Paris 1885—91. G. utförde i impressionistisk, ehuru något entonig teknik stämningslandskap, stadsmotiv från Brygge och genrebilder ur Da- — 675 — — 676 —