GRAEFE försök att bevisa herrnhutarnas luterska renlärighet. Efter vidsträckta resor dog han i Tyskland. — Litt.: H. Levin, ”Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686—1782” (1896); N. Jacobsen, ”Från en forskningsresa till Herrnhut” (i ”Kyrkohist. årsskrift”, 1903). A.M-n. Gra'ditz [-dits], tyskt statsstuteri för full-blodsuppfödning, beläget i Sachsen. Stuteri-märke: två korslagda pilar med spetsarna nedåt. S.C-r. Gradmann [grä'tman], Robert, tysk geograf (f. 1865), 1901—19 bibliotekarie, från 1914 även prof, vid univ. i Tübingen, 1919 prof, vid univ. i Erlangen. Bland G:s talrika arbeten märkas: ”Pflanzenleben der Schwäbischen Alb” (2 bd, 1898; 2 Aufl. 1900), ”Getreidebau im deutschen und römischen Altertum” (1909), ”Siedlungsgeographie des Königreichs Würt-temberg” (i ”Forschungen zur deutschen Ländes- und Volkskunde”, 21, 1913—14) samt ”Süd-deutschland” (2 bd, 1931). Det sistn. arbetet torde vara ett av de bästa regionalgeografiska arbeten, som finnas över ett större område. J.C. Gradmätningar, se G e o d e s i. Gradnauer [grä'tnauar], Georg, tysk politiker (f. 1866), socialdemokrat, 1897—1905 chefred, för ”Vorwärts”, 1919—20 ministerpresident i Sachsen, 1920 riksinrikesminister, sedan s.å. Sachsens sändebud i Berlin.; led. av tyska riksdagen 1898—1906 och 1912—24. Th. Gradnät, det å en jordglob el. en karta befintliga systemet av meridianer och paralleller, vilket tjänar som stomme och orientering för jordytans avbildning. I.C.J. Gradpassering. Oavsett avlagda examina måste före 1883 den, som antagits till officer el. underofficer, genom g., vanl. vid garnisone-rat truppförband, avancera igenom även de lägsta befälsgraderna. E.O.B. Gradskiva, en med vinkeldelning försedd skiva, vanl. i form av en hel- el. halvcirkel, för avsättning el. uppmätning av vinklar å ritningar, kartor o.d. I.C.J. Gradua'Iavhandling, doktorsavhandling (se Disputation). Gradua'le (lat.), mus. 1) En av de viktigaste liturgiska sångerna inom katolsk kyrkomusik. G. är en med rika melismor (se d.o.) sirad solosång med körsvar i mässan mellan epistel och evang., urspr. en hel psalm, sjungen av försångaren från trappstegen (gradus) till ambo (se d.o.), varav namnet, med svar av menigheten. 2) Katolsk liturgisk sångbok, som innehåller de efter kyrkoårets tider växlande texternas melodier, se Mässa. C.A.M. Uppslagsbok. XI. — 573 — 22 Gradua'lprincipen, ett från romarna ärvt sätt att beräkna släktskap, se A r v s o r d n i n g, sp. 463. GraduaTpsalm, den församlingssång inom protestantiska kyrkan, som ursprungi. avsågs ersätta det latinska graduale (se d.o. 1). I Sverige undanträngde g. slutgiltigt den latinska formen först på 1600-talet (handboken 1614). G. sjunges i högmässan efter episteln. C.A.M. Gradue'll (fra. graduel), som sker gradvis el. stegvis. Gradue'ra. tilldela akad. lärdomsgrad, i sht doktorsgraden. Gradus ad Parna'ssum (lat., steg till Parnassen). 1) Titel på en av jesuiten P. Adler 1702 sammanställd, i talrika senare bearbetningar utkommen ordbok för latinsk versskrivning. En grekisk motsvarighet utgavs av J. Brass & C. F. W. Siedhof (2 bd, 1838—39). W.N. 2) Titel på ett berömt studieverk i kontrapunkt av J. J. Fur 1725 och en omfattande saml. etyder för piano av M. Clementi 1817. A.N. Graebner [grä'b-], Peter Paul, tysk botanist (f. 1871), kustos vid bot. trädg. i Berlin-Dahlem 1904, prof, där 1910, har utg. värdefulla arbeten i växtsystematik och floristik ävensom i allmän växtgeografi, som han behandlat huvudsaki. från utvecklingshistoriska och fysiologiskt-ekologiska synpunkter. Särsk. må nämnas hans undersökningar över de nordtyska hedarna, vidare ”Flora des nordostdeut-schen Flachlandes” (1898—99) och ”Synopsis der mitteleuropäischen Flora” (sedan 1894), båda utg. tillsammans med Ascherson, det sistn. efter dennes död fortsatt i samarbete med G:s son Paul G. O.Gz. Graebner [grä'b-], Fritz, tysk etnograf (f. 1877), 1925—28 museidirektör och prof, i Köln, en av de mest kända representanterna för den s.k. kulturkretsläran inom etnologien, till vilken läras utveckling han bidragit med flera arbeten: ”Kulturkreise und Kulturschichten in Oceanien” (i ”Zeitschrift für Ethnologie”, 1905), ”Methode der Ethnologie” (1911) o.a. G.B-r. Græca sunt, non legu'ntur (lat., detta är grekiska, kan icke läsas), uttryck, först använt av de medeltida, i grekiska okunniga kommentatorerna av latinska förf. Numera om något, som är för svårt, ligger en fjärran. Graef [gräf], W a 11 h e r, tysk politiker (f. 1873), 1907—12 medl. av riksdagen, där han tillhörde konservativa partiet. 1920 åter i riksdagen, tillhör G. tysknationella folkpartiets mera framskjutna män. Arrh. Graefe [grä'-]. 1) Albrecht von G., tysk ögonläkare (1828—-70), ord. prof, i oftalmo-— 674 —