Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran (barrträd) - Gran (fyrplats) - Gran (härad) - Gran (Ungern)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAN
huvudgrenar, som sin stora, yviga,
pyramid-el. kägelformiga, hos n. former mera
cylindriska el. pelarformiga krona. Stammen, som
uppnår en höjd av över 50 m. och en tjocklek
av intill 2 m., har en rödbrun, hos yngre träd
finf jällig, hos äldre grovfjällig bark samt en
gulvit el. något rödaktig, lös och lättkluven
ved. De i kransar anordnade huvudgrenarna
äro horisontala el. något hängande och bära
liksom sidogrenarna ensamsittande, allsidigt
riktade, läderartade, intill 25 mm. långa, nästan
4-kantiga, kort uddspetsade, glänsande
mörkgröna barr. G., som hos oss blommar i maj
—juni, är sambyggare med de axlika
hanblomsamlingarna å sidoställda skott i närheten av
grenspetsskottet och honblomaxen, vilka
anläggas året före blomningen, i skottspetsarna.
Honaxen, som från början äro upprätta, ofta
vackert röda, bli efter befruktningen
(vindpol-linering) nedåthängande med starkt tillväxande,
småningom läderartade — förvedade hängefjäll,
varigenom hela axet ombildas till en
långsträckt, cylindrisk, något spolformig, o. 7—10
cm. lång kotte, som innehåller c:a 100—200
med vingkant försedda nötfrukter. — G:s
utseende växlar betydligt, och den synes
vara en av vårt lands mest formbildande arter.
Man skiljer sålunda med hänsyn till
stamförgreningen dels på g. med normalt grental, t.ex.
kamgranar, som ha sidogrenar mer el. mindre
regelbundet nedhängande; tårgranar (/.
pe’n-dula), som ha alla grenar i dylik ställning
m.fl., dels på g. med ökat grental (polyklada
g.) t.ex. klotgranar (/. globo’sa}, som ha mycket
rikt och tätt förgrenade grenar; pyramidgranar
(/. pijramida’lis} m.fl., dels på g. med reducerat
grental (oligoklada g.) t.ex. ormgranar (/. [-vir-ga’ta},-] {+vir-
ga’ta},+} som ha jämförelsevis fåtaliga grenar
av första ordn. och ha årsväxtstyckena
liggande i rak linje med varandra; slokgranar (f.
vimindlis}, som likna orm-g., men ha talrika
hängande, långa grenar av andra ordn. m.fl.;
och med hänsyn till barrens olika utbildning
på kort-, lång-, krok- och vassbarriga m.fl.
granar. Med avseende på kottefjällens form
urskiljer man en mängd former, bl.a. finsk g.
(/. fe’nnica) och sibirisk g. (/. obova’ta). —
G. är jämte tallen, från ekonomisk synpunkt
sett, vårt viktigaste skogsträd. Dess ved har en
mångfaldig användning, ss. till byggnads-
möbel-, husgeråds- o.a. gagnvirke; i
pappersmasse-industrien; vid sulfit- och sulfatfabrikationen;
ss. bränsle; till beredning av träkol m. m. Av
kådan erhållas terpentin, harts, kimrök o.d.
Barken användes vid garvning. I parker och
planteringar är g. ett mycket odlat
prydnads-träd, och i yngre stadium har g. ss. ”julgran”
stor betydelse för oss. — I tidigare geologiska
perioder hade detta släkte även stor utbredning.
Under kritperioden ävensom under den
mellersta delen av tertiärperioden fanns g. på
Grönland. Under senare delen av sistn. period
uppträdde sannolikt vår vanliga g. i
Mellaneuropa och synes, efter funna torvmossefossil
att döma, ha hållit sig kvar där, även under
interglaciala perioder. A.V-e.
Granen är jämte tallen Sveriges viktigaste
skogsträd. Av landets hela virkesförråd 1,417,5
mill. kbm. inom bark utgöras 42 % el. 595,»
mill. kbm. av g. Som skogsträd ställer g.
stora krav på markens halt av näringsämnen,
särsk. av kali, kalk, fosforsyra och kväve. Den
är betydligt mera fordrande än tallen.
Kalk-och mullrika marker passa för g., men även
på de bättre moränjordarna kan g. lämna en
mycket god produktion, under förutsättning
att fuktighetsförhållandena äro goda. G. tål
lika låga vintertemp. som tallen, men
senfroster på våren, för vilka de nyutslagna späda
skotten äro mycket känsliga, kunna vålla stor
skada och försvåra uppdragandet i frostlägen,
såvida man ej har tillgång till ett skyddande
överbestånd. G. kan räknas till våra mest
skuggfördragande trädslag. Den lilla plantan
uthärdar lång tid även en intensiv
beskugg-ning och bibehåller länge förmåga att livligt
reagera vid inträffande bättre ljustillgång.
Rotsystemet är ytligt och grunt, s.k. flackrot,
vilket förklarar g:s känslighet för torka.
Stormfastheten är även dålig, vilket måste noga
beaktas vid all behandling av g.-bestånden.
Genom lämpliga gallringar kunna de dock
härdas mot vindpåverkan. Det ringa ljusbehovet
gör g. lämpad för uppdragande i olikåldriga
bestånd. Vid avverkningen kunna därför olika
blädningsmetoder komma till användning.
Dessutom användes ofta trakthuggning med
kalavverkning. Fröträdställning av g. kan på gr.
av vindfallsrisken endast i undantagsfall
förekomma. F.A Bn.
Gran, fyrplats belägen å ön G. utanför
kusten mellan Sundsvall och Hudiksvall, 9 km.
från Gnarp. E.Hg.
Gran, hd i s. delen av Opland fylke, Norge,
på båda sidor om Randsfjorden; 348,»i kvkm.;
4,942 inv. (1930). S.
Gran. 1) Biflod till Donau, se H r o n.
2) Ung. Esztergom, huvudstad i
komita-ten Komåron och G., Ungern, vid Donau, n.v.
om Budapest; 17,963 inv. (1920). Cement-, ler-,
metall-, trä-, ylle- och bomullsindustri. I
omgivningarna vinodling. Livlig handel. Säte för
Ungerns furstprimas. — G. har några äldre
byggnadsverk kvar från medeltid och renässans,
kloster och palats, de flesta dock ombyggda.
1821—56 byggdes den stora basilikan efter
— 699 —
— 700 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
