Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grammofon - Grammolekyl - Grammont, Maurice - Gramont, Antoine Agénor - Grampianbergen - Grampositiva och gramnegativa bakterier - Grams metod - Gran (medicinalvikt) - Gran (barrträd)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAN
därtill i mönstergilla upptagningar. Särsk.
före och efter konsertbesök kan ett dylikt
lyssnande bli av stor betydelse för
fördjupandet av intrycken i konsertsalen. Stor nytta
kan g. även göra vid musikundervisningen,
musikhistoriska föredrag samt för den
musik-och språkvetenskapliga forskningen. Med
hänsyn till g:s musikkulturella betydelse har Carl
Lindström A.-G., Berlin, upprättat en särskild
”kulturavd.” (ledare: Ludwig Koch), som bl.a.
utg. ”2,000 Jahre Musik auf der Schallplatte”
(12 musikhistoriska skivor) och ”Kleine
Ele-mentarlehre der Musik einschliesslich der Lehre
von der Improvisation” (Fritz Jöde, 5 skivor),
även en katalog ”Kultur und Schallplatte”,
upptagande de kulturellt värdefulla skivorna. F.S-l.
Grammoleky’1, se Gramekvivalent.
Grammont [gramå’], M a u r i c e, fransk
språkforskare (f. 1866), prof, i jämförande
språkforskning vid univ. i Montpellier. Utom
arbeten av allmännare karaktär, ss. om
”Dissi-milation” (1896), ”Assimilation” (1913), har G.
utg. dialektologiska och fonetiska avh., bland
vilka för franskans vidkommande märkes
”Traité pratique de prononciation fran^aise”
(1914). På fonetik är också ”Le vers fran^ais”
(3 éd. 1923) grundad. G. undersöker där den
franska versens estetiska möjligheter. J.V.
Gramont [gramå’], Antoine Agénor,
prins av Bidache, hertig av Guiches och G.,
fransk diplomat och politiker (1819—80). G.
blev minister, senare ambassadör i Rom 1857,
i Wien 1861, utrikesminister i Olliviers
regering 1870, som sådan främsta vittne till och
medspelare i de händelser, som ledde till 1870
års krig. 6/t 1870 förklarade G. inför
lagstiftande kåren, att Frankrike icke kunde tåla,
att Leopold av Hohenzollern upphöjdes på
Spaniens tron. Sedan denne dragit sig tillbaka,
begärde G. en försäkran för framtiden a5
preussiske kungen. Detta krav gav Bismarck
anledning giva Ems-depeschen en för
Frankrike kränkande ordalydelse. 15/? meddelade G.
kamrarna krigsförklaringen. I sin skrift ”La
France et la Prusse avant la guerre” (1872)
söker han fritaga sig från ansvaret för
kriget. G.Lw.
Grampianbergen [grä’mpion-], Grampian
mountains (namnet bildat genom felläsning av
Tacitus’ Mons Graii’pius), den s., högre delen av
skotska högländerna, mellan Glenmore i n.
och skotska lågländerna i s. G. bestå av
veckade, n.ö. strykande kristallina skiffrar,
ge-nomsatta av talrika granitmassiv, vilka bilda
de högsta topparna. G:s v. del, som
kulminerar i Ben Nevis, Storbritanniens högsta topp
(1,343 m.ö.h.), genomdrages av djupa, trånga
dalgångar med smala sjöar (Loch Awe, Loch
Lomond, Loch Katrine) och är högre och
vildare än dess ö. el. n. parti, Cairngorm
mountains, som i Ben Machdui nå 1,309 m. S.
Grampositiva och gramnegativa bakterier,
se Bakteriologi, sp. 1149.
Grams metod, angiven av dansken H. C. J.
Gram (se denne), är en inom bakteriologien
mycket använd färgningsmetod av stor
diffe-rentialdiagnostisk betydelse. Om ett
bakteriepreparat först färgas med
karbolgentianavio-lett och därpå behandlas med
jodjodkalium-lösning, antaga bakterierna en violett färg. Vid
efterbehandling med absolut alkohol förlora
vissa bakterier denna färg (gramnegativa),
medan däremot andra icke låta sig avfärgas på
detta sätt (grampositiva). Härigenom kan man
åtskilja vissa bakteriearter, som vid vanlig
färgning visa samma utseende. A.Fl.
Gran, gammal medicinalvikt, motsvarande
o. 0,06 gr. (se A p o t e k s v i k t) .
Gran, Pi’cea, släkte av fam. barrträd,
under-fam. tallväxter, med 19 arter, av vilka 9 äro
inhemska i n. och ö. Asien, särsk. Japan, 6
i Nordamerika, 2 i Europa, 1 i Främre
Orienten och 1 i Himalaja. I Sverige växer eg.
endast 1 art, den vanliga granen, P. (A’bies)
exce’lsa (Pinas abies), som under
jämförelsevis sen tid invandrat norr- och österifrån till
Skandinavien och som numera ss. skogbildare
utbreder sig över hela Sverige med undantag
för de sydvästligaste delarna (jfr karta). —
G. är ett av våra ståtligaste skogsträd, utmärkt
såväl genom sin raka, vackra, genom hela
kronan gående stam med hos fristående träd ända
från basen av stammen kvarsittande, friska
— 697 —
— 698 —
Karta öfver
GRANENS SYDVÄSTGRÄNS
I SVERIGE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
