Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gran (Ungern) - Gran, 1. Gerhard - Gran, 2. Haaken - Grana - Granacci, Francesco - Granada (Spanien)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANADA
mönstret av San Pietro i Rom, belägen på en
dominerande höjd, Ungerns största och
vackraste kyrka med dyrbara inventarier. W.P-n;E.W.
Gran. 1) Gerhard von der Lippe G., norsk
litteraturhistoriker (1856—1925). F. i Bergen,
tillhörde G. en
inflytelserik köpmans-släkt, var en längre
tid lärare i
hemstaden och blev 1900
prof, i nordisk
litteraturhistoria i Oslo.
Bland hans verk
märkas ”Norges
Dæmring” (1899),
behandlande Welha-vens ungdomstid;
biografierna ”J. J.
Rousseau” (2 bd, 1910
—11; ofullbordad), ”Henrik Ibsen” (2 bd, 1918),
”Alexander L. Kielland og hans samtid” (1922)
och ”Charles Dickens” (postumt utg. 1925);
es-saysaml. ”Norsk aandsliv i 100 aar” (3 bd, 1915
—19) och ”Fremmed aandsliv” (1920). I sitt
förf.-skap är G. klar, fördomsfri och spirituell.
Han var som univ.-lärare väckande och
uppslagsrik; en rad yngre litteraturforskare ha
också utgått ur hans skola. En betydande
roll i norskt kulturliv spelade han därjämte
som utg. av tidskr. ”Samtiden”, som han 1890
var med om att grunda, och av den
litteraturvetenskapliga tidskr. ”Edda”, som han
grundade 1914. A.W-n.
2) H a a k e n Hasberg G., norsk botanist
(f. 1870), d:r phil. 1902, prof, vid Oslo univ.
och chef för dess botaniska laboratorium 1905.
G. har i talrika skrifter lämnat viktiga bidrag
till kunskapen om planktonorganismernas
förekomst, systematik och utvecklingshistoria.
Under senare år är det framförallt
planktonorganismernas ekologiska problem, som varit
föremål för hans studier. Hans arbeten på
detta område äro banbrytande för den
moderna hydrobiologien, och vetenskapsmän från
olika länder ha i stor utsträckning arbetat
under hans ledning. G. står också inom sin
vetenskap som en av de allra främsta bland nu
levande forskare. L.G.S.
Grana (lat., plur. av granum), frö, korn, t.ex.
g. kermes, kermeskorn, g. paradi’si,
paradiskorn (se d.o.). J.H.
Granacci [-na’ci], F r a n c e s c o, florentinsk
målare (1477—1543), lärjunge till Ghirlandajo,
i vars verk man kan spåra hans hand, samt
medhjälpare och vän till Michelangelo.
Fest-dekorationen var hans speciella område. Hans
bästa tavla är madonnan i Dublins galleri (o.
1506), vilken visar starkt inflytande från
Michelangelo. Talrika teckningar tillskrivas
honom (bl.a. i Nationalmuseum, Stockholm).
K.E.S
Granada [-a’öa]. 1) Sedan 1833 prov, i
Spanien, bestående av vissa distrikt av Andalusien
och utgörande den centrala delen av det forna
konungariket G.; 12,529 kvkm.; 605,188 inv.
(1930). Huvudstad är G. (se G. 2). Prov,
omfattar de v. och högsta delarna av Sierra
Nevada, en del av kusten s. om denna samt
högslätten i n., vattnad av Guadiana menors
käll-floder i n.ö. och av Genils i v. Båda tillhöra
Guadalquivirs flodområde. Den tätast bebodda
delen av prov, är den stora v. högslätten La
Vega de G., ett av tertiära konglomerat fyllt
bäcken 500—600 m.ö.h., som genomflytes av
Genil. Den är Spaniens fruktbaraste
jordbruksområde och har varit föremål för
systematisk konstbevattning alltsedan morernas tid.
Klimatet är mycket milt med en
jan.-medel-temp. av 9°, medan juli har 28°. Sommaren
är nästan regnlös. Slätten är täckt av
fruktträdgårdar och odlingar av sockerbetor och
sockerrör. På den högre, torrare terrängen är
olivträdet karaktärsväxten upp till 1,000 m.ö.h.
I n.v. består G. däremot av en nästan
sammanhängande espartostäpp, blott vid foten av
Sierra Nevada ersatt av smärre
trädgårdslandskap. De högre delarna av bergskedjan
användas som sommarbeten för talrika hjordar
av getter och får. J.F.
2) Huvudstad i prov. G. vid Sierra Nevadas
n.v. fot och skild från bergsluttningen av
Ge-nilfloden; 670 m.ö.h.; 109,001 inv. (1930). I s.
resa sig över staden bergskedjans högsta
toppar Mulhacen och Pico de Veleta, i n. och v.
utbreder sig den grönskande Vegaslätten med
sina konstbevattnade trädgårdar. De nedre
sluttningarna av sierran äro klädda med
olivlundar och åkerfält. Staden består av 3
huvuddelar, var och en belägen på en kulle:
Antequeruela, den äldsta stadsdelen, Albaicin,
till stor del bebodd av zigenare, som leva i
klipphålor, och egentliga G. Liksom så många
andra av Spaniens städer har G. en
orientalisk stadsplan med trånga, krokiga gator, som
ofta sluta blint. Ät gatan vända husen släta,
ofta fönsterlösa väggar, medan gårdarna
prydas av planteringar och springbrunnar.
Endast i egentliga G. finnas modernare gator.
Antequeruela stöter direkt till de berömda
trädgårdar, som omgiva Alhambra (se d.o.).
Staden har numera någon industri (textilvaror,
likörer, papper och skofabrikation,
tillverkning av betsocker). Den äger ett 1531
grundat univ. med 5 fakulteter. G. är en livligt
besökt turistort och knutpunkten för flera
järnvägslinjer. En elektrisk bergbana för upp på
— 701 —
— 702 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
