Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granatkastare el. närstridskastpjäser - Granatrotbark - Granatskjul - Granatträd, granatäppleträd - Granbark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANATROTBARK
ning) och laddades från mynningen. — För
Frankrike kommo de tyska Minenwerfer
1914 som en obehaglig överraskning. Efter en
rad försök framställdes dock även här g.,
canons de tranchée, skyttegravspjäser, av ung.
samma verkningsförmåga som de tyska. De
voro dock i regel tyngre, utan eldrörsrekyl,
slätborrade och hade vingstyrda projektiler
(se Vinggranat). — Från England
härrör en mycket lätt g., numera efter en
rad, delvis i Frankrike utförda, förbättringar
införd i många länders inf., typ
”Stokes-Brandt”. — I Sverige konstruerades under
världskriget en medeltung g. (m/18), i
huvudsak liknande de franska typerna. Pjäsen,
numera avsedd för fästningsförsvar, väger 110
kg., når med en 25 kg. projektil 500 m.
skott-vidd och med 12 kg. 1,000 m. Sedermera har i
Sverige införts en för inf. avsedd g. av typen
”Stokes-Brandt”. Denna har ingen eg.
eldrörsrekyl; projektilen är vingstyrd och införes
i loppet från mynningen. Avfyringen kan ske
automatiskt, när granaten glidit från
mynningen genom loppet och når eldrörets botten.
Härigenom kan eldhastigheten uppdrivas till
40 skott/min. Precisionen är mycket god,
projektilverkan motsvarar ung. 7 cm.-granatens.
Maximiskottvidden är o. 2,000 m.,
projektilvikten o. 3V2 kg., pjäsvikten 50 å 60 kg. —
Från att urspr. ha varit avsedda för
fästnings-krig och efter en vidsträckt användning under
ställningskrig, ha sålunda g. genom fortgående
förbättringar gjorts användbara även i det
rörliga kriget. I sådan terräng, där art. på gr. av
relativt flacka banor icke kan verka nära
framför eget inf., äro g. av största värde för
höjande av inf:s eldkraft. R.Sbg.
Granatrotbark, Cortex ra’dicis grana’ti,
rotbarken av Pu’nica grana’tum, innehåller 20—
28 °/o garvsyra samt 0,5—1 °/o av alkaloiderna
pelletierin, metylpelletierin, pseudopelletierin
och isopelletierin, vilka betinga drogens
verkan som binnikemaskmedel. * J.H.
Granatskjul, äldre benämning på
granatsä-kert skyddsrum (se d.o.).
Granatträd, granatäppleträd, Pu’nica,
växtsläkte med 2 arter utgörande fam.
Puni-ca’ceæ av ordn. Myrta’les. P. grana’tum,
vildväxande från Balkanhalvön till Himalaja och
odlat som fruktträd i samtliga tropiska och
subtropiska områden, är ett litet, 5—8 m. högt
träd med grenarna ofta utlöpande i tornar,
stora, granatröda, sällan gula blommor med
många ståndare och klotrunt, med läderartad
vägg försett rött el. gult bär, granatäpple, som
är krönt av det kvarsittande fodret och bildat
av tvenne i två etager befintliga kransar
fruktblad. Det ätliga, syrligt söta s.k. fruktköttet här-
Blommande kvist av granatträd
rör av de talrika frön, vilka äro kantiga och
tillplattade samt ha mjuk och saftig yttervägg.
Rotbarken, granatrotbark (se d.o.), vilken har
kärv, vidrigt bitter smak och färgar saliven gul,
har användning som maskdrivande medel, de
garvämnerika fruktskalen till garvning och
beredning av bläck, den gula, hårda veden till
virke. Granatäpplena utgöra en i södern högt
värderad frukt. O.Gz.
Granatäpplet har sedan urgamla tider
använts som ornament i konsten, i sht i den
främre Orienten; å frukten sitter då gärna
blomman kvar. På gr. av sin form och färg
samt de talrika fruktkärnorna blev g. också
symbol för kärleken och fruktsamheten.
Sto-derna framför Jerusalems tempel kröntes av g.
I metall- och textilkonst var g.-motivet länge
vanligt. E.W.
Granbark, en av de tekniskt viktigaste, från
barrträd härrörande garvbarkarna, erhålles i
Europa dels från vanlig gran (Pi’cea exce’lsa),
dels från ädelgran (A’bies pectina’ta, tannbark),
i Nordamerika från hemlocksgran (Tsuga
ca-nade’nsis, hemlocksbark). Den senare, vilken
innehåller o. 10 °/o garvämne och ger rödaktigt
läder, tillgodogöres, utom ss. rå bark, i form
av extrakt, s.k. Millers tannin. Barken av gran
innehåller i medeltal 8 °/o, av ädelgran 5 °/o
garvämne, det senare järnblånande till
skillnad från de förra garvämnearterna, vilka av
järnsalter färgas gröna. O.Gz.
— 711 —
— 712 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
