Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Granat - 2. Mineralogi - Granatgnejs - Granatharpun - Granatkartesch - Granatkastare el. närstridskastpjäser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRANATKASTARE
kontaktmineral i kalkhaltiga bergarter samt
mera sällan i stelnade bergarter (t.ex. eklogit)
och på malmgångar. — G. kristalliserar
reguljärt, vanl, som rombdodekaeder (granatoeder)
och dennas kombinationer. Brott mussligt,
genomgångar otydliga, hårdhet 6,5—7,5 och spec.
v. 3,4—3,a, färgen starkt växlande efter den
kemiska sammansättningen, men aldrig blå.
G. är ofta optiskt anomal, d.v.s.
dubbelbrytande. Kemiska sammansättningen mycket
variabel; som tvåvärdig bas ingå Ca, Mg, Fe och
Mn samt ss. trevärdig Al, Fe och Cr. De
många varieteter av g., som urskilts, kunna
uppdelas i vissa grupper efter kemisk
sammansättning. — Kalklerjord -g.,
Ca3Al2Si3O12, är kontaktmineral i kristallinisk
kalksten med i allm. ljusa färger, ljusgrön
grossula r, hyacintröd kanelsten och
h e s s o n i t (begagnas som ädelsten). —
Järn-le r j o r d-g., Fe3Al2Si3O12, alman din, ädel
g., orientalisk g., är röd, brun, brunröd
med en nyans i gult, förekommer inväxt i
kristalliniska skiffrar; genomskinliga
varieteter med blodröd färg, lika rubinen, begagnas
som ädelsten, dylika finnas i Persien (Sirian),
Ceylon etc. — Magnesialerjor d-g.
Mg3Al2Si3O12, pyrop, bömisk g., o c c
i-d e n t a 1 i s k g., är mörkt hyacintröd till
blodröd, förekommer som ärtstora runda korn i
serpentin, t.ex. vid Trebnitz och Meronitz i
Böhmen, i Brasilien och vid Sydafrikas
diamantfält (Kaprubiner). —
Mangan-le r j o r d-g., Mn3Al2Si3O12, spessartin,
rödbrun, förekommer i granit, t.ex.
Aschaffen-burg, Elba. — K a 1 k j ä r n-g., Ca3Fe2Si3O12,
a n d r a d i t, brunröd a p 1 o m, svart (i regel
titanhaltig) m e 1 a n i t, ljusgrön, genomskinlig
demantoid, gul t o p a z o 1 i t; melanit
förekommer i yngre eruptivbergarter,
Kaiser-stuhl, Albanerbergen, och i magnetitlager;
demantoid är funnen i guldlager vid Syssersk 1
Ural, där också den bruna kolofoniten
och den derba grönaktiga a 1 lo k r o i t e n
förekomma. Demantoiden slipas som ädelsten
(uralsk smaragd, sibirisk krysolit). — K a 1
k-k r o m-g., Ca3Cr2Si3O12, u w a r o w i t, mörkt
smaragdgrön, glasglänsande, förekommer i
derb kromit i Ural, Texas och Kalifornien.
Användning. Klara genomskinliga g.
slipas som ädelstenar; bömiska g. voro förr
mycket använda, men Kaprubinerna, vilka er
hållas som en biprodukt i diamantgruvorna, ha
utträngt dem. G. användes också som slip- och
polermaterial (bajersk smärgel). K.A.G.
Granatgnejs, se Gnejs.
Granatharpu’n, se H a r p u n.
Granatkarte’sch, krigsv., se Granat.
Granatkastare el.
närstridskastpjä-s e r, övergradskastpjäser, avsedda att på korta
avstånd kasta projektiler, som i vikt och
verkan motsvara art.-projektiler av olika kalibrar.
Svensk granatkastare för infanteriet 1931.
— Den första egentliga g. (Mineniver f er)
konstruerades i Tyskland före 1910 och avsågs
närmast att användas vid anfall mot
fästningar, förstöring av taggtrådshinder o.d. Den
hade 25 cm. kaliber och 100 kg. granat med
500 m. skottvidd. 1911 konstruerades för
fäst-ningsförsvaret en medeltung pjäs av 17 cm.
kaliber med en 50 kg. projektil och 1,000 m.
skottvidd. Vid krigsutbrottet 1914 hade
Tyskland dessutom färdigkonstruerad en för verkan
mot levande mål avsedd, lätt g. av 7,5 cm.
kaliber med 5 kg. projektil och 1,300 m.
maxi-miskottvidd. Dessa, sedermera förbättrade, g.
hade eldrörsrekyl, räfflade lopp (knappstyr-
Svensk medeltung granatkastare 1918.
— 709 —
— 710 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
