Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gravkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVKONST
byggdes en offerkammare el. kapell. Mindre,
husliknande gravbyggnader, m a s t a b o r,
förekomma också i Egypten (se Egyptisk
konst). Underjordiska gravkammare
(hypo-géer) äro vanliga hos många folk; stundom
efterbilda de hus med sadeltak (se Cypern
och Etruskisk konst, med pl.).
Gravkamrar i uppkastad hög, timrade av trä,
före-kommo hos nordborna i långt senare tid. Hos
vissa folk har den runda formen — från
gravhögen — bibehållits i gravkammaren; det mest
bekanta ex. på sådana kupolgravar är den
s.k. Atreus’ skattkammare vid Mykene (se
E g e i s k kultur, sp. 1228). — Klippgraven
hör till den äldsta g. och kan konstateras redan
hos paleolitiska folk. I Egypten blev denna,
särsk. under det nya riket, utbildad med gångar
och rum (för sarkofagen, för offring, för
bohagens förvaring o.s.v.). Klippgravar
förekomma också i Asien, t.ex. i det gamla Persien
(den s.k. Dareios’ grav) och i Kina (under
Han-dynastien). Annars hade flerstädes, t.ex.
i Mesopotamien, gravarna en mera undangömd
plats, och g. var föga framträdande. I Främre
Asien blevo klippgravarna vanliga; fasaderna
fingo en rik utsmyckning av ornament el.
större arkitektur; denna g. florerade under
århundradena närmast före och efter Kr.f. och
sträckte sig ända ned till Arabien (Petra). Den
döde lades på en bänk el. i en nisch el.
nedsänktes i ett schakt. Schaktgravar under bar
himmel (markgravar) hade i alla tider varit
vanliga (med el. utan omhölje el. kista för
liken). — En synnerligen rik och växlande g.
förekommer i Mindre Asiens s.v. delar, där
sedan urminnes tider öster- och
västerländska influenser mötas. — Gravbyggnaden är
stundom, här som på andra håll, tom el.
avsedd till offerhall (se K e n o t a f); själva
graven anbringas rakt el. vid sidan inunder. —
Den arkitektoniskt fulländade gravbyggnaden
frambragtes av grekerna. Gravhusen voro
dock sällan stora, utom på mindre-asiatisk
botten, där det monumentala mausoleet under
österländsk påverkan utbildades (Mausollos’
grav; se Grekisk konst). Annars voro hos
grekerna smärre gravvårdar (steler) vanliga,
vilka under blomstringstiden (400—300-talen)
gjordes av marmor och försågos med reliefer,
stundom med arkitektoniskt krön. Under
hellenistisk tid kunde också själva sarkofagen få
en arkitektonisk utbildning (se
Alexander-sarkofagen). Hos etruskerna förekomma
terrakottasarkofager med liggande
porträttstatyer. Romarna upptogo flera olika gravformer,
bl.a. tempelartade gravbyggnader. Den runda
formen ovan jord, som tidigt framträdde i
Indien (stupa, se Indisk konst), blev nu
också vanlig vid Medelhavet; de romerska
kejsarna läto gärna uppföra sådana åt sig:
Augus-tus’ grav samt Hadrianus’ till Castello Sant’
Angelo (se Rom) förändrade grav. Trajanus
lät inreda sin grav i en hög, rikt utsmyckad
kolonn. Mindre kolonner som gravvårdar hade
redan tidigare varit vanliga. Även
altarliknan-de sådana förekomma liksom alltjämt
upprätt-stående, utsmyckade stenar, steler. Dessa resta
stenar brukades också i Norden, ehuru vanl.
helt enkla (obearbetade): bautastenar, mot
900-taIets slut e. Kr. också bildstenar samt
— ofta som särstående monument utan
samband med graven — runstenar. Gravurnor (se
d.o.), mestadels för de brända benen
(askurnor), insattes i gravhög el. i särsk.
kammare. — Under gammalkristen tid uppväxte mer
el. mindre underjordiska gravstäder,
nekropo-ler, t.ex. i Egypten. En memorialbyggnad el.
ett kapell utmärker graven inunder. I
katakomberna (se d.o.) lades de döde i nischer el.
— de mera framstående — i sarkofager, vilka
uppställdes i ett större, kapellartat rum.
Helgongraven flyttades sedan till kyrkorna (se
Altare och Helgonskrin). Kejsar
Konstantin lät i Konstantinopel uppföra sitt
mausoleum som en rundbyggnad, och i Jerusalem
byggdes över klippan med Kristi grav närmast
ett kapell och däröver en rotunda som
memorialbyggnad samt ö. därom en stor basilika.
Gravtempel hade förekommit redan i Egypten
och sedan på skilda håll vid Medelhavet och
i Asien. Nu uppstå runda, åttkantiga el.
kors-formiga gravkyrkor, t.ex. i Ravenna och i
Aachen. Den heliga gravens rotunda
efterbildades som ”gravkyrka” efter korstågen
flerstädes i Västerlandet. Även mindre gravkapell
samt bårhus uppfördes i centralform (se
Gentralbyggnad). Denna form upptogs
också av muhammedanerna (turbe; se
Istanbul, Kairo etc.), likaså i Indien och Kina
(Ming-gravarna). — Från senantiken övergick
sarkofagutsmyckningen till den gammalkristna
konsten. Tumban av sten blev även under
medeltiden vanlig och förekommer också under
bar himmel. Stundom reduceras den till en
liggande, mer el. mindre utsmyckad häll, en
form av g. som sedermera alltjämt bibehölls
(till 1800-talets mitt). Också i Skandinavien
ser man från d.ä. medeltiden praktgravar i
tumba-form, stundom med uppstående
sido-hällar, stundom med lock som sadeltak. Här
framträder någon gång i sidohällarna
kors-formen. Stenkorset som minnesmärke
förekommer tidigt hos de brittiska kelterna.
Träkors blevo sedan vanliga. Vid förnämare
begravning i kyrkorna upptogs och utsmyckades
en nischgrav, och härav uppväxte under 1400-
— 755 —
— 756 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
