Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gravina, Gianvincenzo - Gravina, Don Manfredi - Gravis - Gravitation - Gravitationsfält - Gravitationskonstant - Gravitet - Gravkapell - Gravkonst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAVKONST
Megalonyx, tillhörande fam. Gravigrada.
tiska problem (”Della ragione poetica”, ”Della
tragedia”). G:s ”Opere italiane e latine”
utgå vos i 4 bd 1756—58 med biogr. av A. Sergio.
L.L.
Gravi’na, Don Manfred i, furste av
Ra-macca, italiensk diplomat (f. 1883), sjömilitär,
marinattaché i de skandinaviska länderna 1919
—22, avslöt 1920 i Köpenhamn enl. spec.
uppdrag en konvention med sovjetkommissarien
Litvinov ang. återupptagandet av
förbindelserna med Ryssland, 1924—28 italiensk delegerad
vid Nat. förb., 1929 överkommissarie i
Danzig. Th
Gravis, språkv., se Grav.
Gravitation [-Jo’n], kallar man den kraft,
med vilken två mass-partiklar i universum
påverka varandra. Enl. Newton är g. el. a 11 r a
k-t i o n e n, som den också kallas, proportionell
mot produkten av partiklarnas massor, m1 och
mr, samt omvänt proportionell mot kvadraten
på avståndet r mellan partiklarna, så att om
attraktionen betecknas med A, så är
A = fm1m2 : r2,
där f kallas för
gravitationskonstan-t e n. Dess numeriska värde beror på valet av
enheten för kraft, massa och längd men är
oföränderligt detsamma överallt i universum.
I det absoluta måttsystemet (se d.o.) är
f=6,68X10-8, i planetariska enheter (se d.o.)
är f— 2 ti = 6,283. Orsaken till g. söker Newton
icke angiva ”hypotheses non fingo”, men man
har sökt finna förklaringen i elektronstötar (se
Isenkrahe, ”Das Rätsel von der Schwerkraft”,
1879) el. genom relativitetsteorien (se d.o.). Ch.
Gravitationsfält [-Jo’ns-], är kraftfältet omkr.
en massa, M, teoretiskt taget av oändlig
utsträckning, i vilket gravitationen verkar. Om en massa,
m, placeras i en punkt på avståndet r från M,
påverkas den av en attraktion (gravitation) av
M . m ...
storleken f . —„, där f är
gravitationskonstan-rz
ten (se Gravitation). Teorien visar, att en
klotformig massa verkar på en i dess g.
belägen punkt, som om hela massan vore
koncentrerad till medelpunkten. — Ett g. är bekant, om
man i varje punkt känner dess riktning och
styrka. Riktningen är den väg, en i fältet fritt
rörlig massenhet väljer under inverkan av
gravitationen. Denna riktning kallas kraftlinje.
Styrkan av fältet är den kraft, varmed en i
punkten placerad massenhet, d.v.s. massan 1
gr., påverkas. Fältets energi angives genom
begreppet potential. Potentialen i en punkt är det
arbete, som erfordras för att förflytta massan
1 gr. från punkten till oändligheten. Alla
punkter med samma potential bilda tillsammans en
ekvipotential- el. nivåyta. En förflyttning av en
massa mellan två punkter i samma nivåyta
sker utan arbete; vid en förflyttning mellan
punkter, hörande till olika nivåytor, vinnes el.
förbrukas det däremot arbete. Kraftlinjerna
gå alltid vinkelrätt mot nivåytorna (se P o t
entia 1). — Vid sammansättning av g. måste
fältstyrkorna ss. varande vektorer sammansättas
enl. parallellogramlagen, medan däremot
potentialerna, som äro arbetsbegrepp och således
skalära storheter, direkt kunna adderas. Se
Skalar och Vektor. A.B.L.
Gravitationskonstant [-fo’ns-], se
Gravitation.
Gravite’t (av lat. gra’vitas, till gravis, tung),
värdighet, högtidligt allvar; ofta om tillgjord
värdighet.
Gravkapell, se Gravkonst.
Gravkonst omfattar dels gravbyggnader av
olika slag, dels den begravnes närmaste
omhölje (tumba, kista el. dyl.) samt minnesmärket
däröver. Dessa olika arter av g. sammansmälta
ofta, t.ex. i gravhögen (tu’mulus). För
utvecklingen av byggnadskonsten har g. varit av stor
betydelse. G. sammanhänger till stor del med
den hos olika folk förekommande
uppfattningen om människans fortvaro efter döden (se
Gravskick). Den mest storartade
gravformen som frambragts, pyramiden, vilken
representerar gravhögens monumentala
höjdpunkt, är att betrakta som en den döde
(konungen) värdig bostad för fortsatt liv samt
tillika som ett monument, en ärestod. Själva
gravkammaren var under jorden, vid sidan
— 753 —
— 754 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
