Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gravskick i förhistorisk tid - Gravspegel - Gravstele - Gravstickel, burin - Gravsänka - Gravurnor - Gravvik - Gravvård - Gravyr - Gravöl - Gray, 1. John Edward - Gray, 2. George Robert - Gray, Stephan - Gray, Thomas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAY
”Das Grab der Afrikanen” (i ”Anthropos”, 1921
—22); B. S. Puckle, ”Funeral customs, their
origin and development” (1926). G.B-r.
Om g. i övrigt se Begravning.
Gravspegel, instrument, bestående av två
genom rör el. dyl. förenade, i vinkel ställde
parallella speglar. Genom användning av g.
möjliggöres skyddad spaning i
befästningsan-läggningar. Jfr Periskop. A. W.G.
Gravstele, se Gravkonst.
Gravstickel, b u r i n, redskap för gravering i
metall, trä el. ben. G. består av en o. 15 cm.
lång, fyrkantig stålnål med sned (diagonal)
avslipning i spetsen. Det breda handtaget av
trä vilar under arbetet mot gravörens
handflata, och g. föres i riktning från gravören. G.V.
Gravsänka, geol., förkastningsgrav, se
Förkastning och Dal.
Gravurnor ha begagnats under förhistorisk
tid samt av vissa naturfolk för brända el.
torkade lik (se Gravskick); i förra fallet
kallas g. askurna (ett ex. vid Etruskisk
konst, pl.). Hos romarna förekommo också
g.; de uppställdes i särskilda kamrar el.
byggnader (se Columbarium). Denna
begrav-ningsform har i våra dagar upptagits (se E 1
d-begängelse), ehuru g. nu vanl. nedsänkes
i jorden. G. kan vara av lergods, metall el.
sten (alabaster el. dyl.) och erhålla en mer
el. mindre rik utsmyckning. Jfr H u s u r n a.
— G. beteckna också dels under antiken vid
begravning använda offerflaskor (lekyther),
dels en ofta efter dessa bildad gravprydnad
(utan innehåll), ofta med reliefer och med två
handtag. I denna senare användning upptogs
g. av klassicismen vid 1800-talets början samt
förekommer ej sällan å gravvårdar under detta
årh:s förra del, stående på en piedestal el.
kolonn. E. W.
Gravvik, hd i n.v. delen av Nord-Tröndelag
fylke, Norge, n.v. om Indre Folla; 193,04 kvkm.;
861 inv. (1930). S.
Gravvård, se Gravkonst.
Gravy’r. 1) Se Gravering.
2) Inom grafiken benämning på varje
avtryck på papper el. liknande material (siden,
pergament) från en graverad plåt, träsnittstock
el. sten. Uttrycket g. är mindre egentligt för
avtryck från etsad plåt och fullst. oegentligt för
t.ex. litografi (se dock Stengravyr). —
Ordet g. har intet samband med ordet grafik,
varför förväxlingar i terminologien böra
undvikas. G.V.
3) Inom boktryckeriet benämning på
karaktären hos olika boktrycksstilar (se d.o.); inom
reproduktionsområdet ingår g. i benämning
på olika metoder (fotogravyr, rotogravyr),
hänförliga till djuptrycksmetoden. J.K.
Gravöl, se Begravning, sp. 413.
Gray [grel]. 1) John Edward G.,
engelsk zoolog (1800—75), 1825 assistent och 1840
—74 chef för en av British museums
zoologiska avd., har utg. ett stort antal skrifter
över såväl högre som lägre djurs systematik.
Även på botanikens och filateliens områden
var G. verksam och gav idén till införandet
av pennyfrimärken för inländska brev i
England. O.C-n.
2) George Robert G., den föregåendes
bror, ornitolog (1802—72), tjänsteman vid
British museums zoologiska avd., har utg.
viktiga systematiska arbeten och kataloger över
fåglar. O C-n.
Gray [grel], S t e p h a n, engelsk fysiker (o.
1670—1736), medl. av Royal society, känd som
uppfinnare av katetometern men mest genom
sina undersökningar (jämte Wheeler) över
kroppars förmåga att leda elektricitet (se d.o.,
sp. 273). A.B.L.
Gray [grel], Thomas, engelsk skald (1716
71), eg. grekisk filolog men intresserad av all
historisk forskning.
G. levde i Cambridge
en privatlärds stilla
liv; prof. 1768. G:s
dikter äro få men av
epokgörande
betydelse. Mest berömd är
”Elegy written in a
country churchyard”
(1742—51, sv. övers,
av G. A. Silverstolpe),
till formen klassiskt
ren, till innehållet
fylld med
förro
mantisk känsla, inspirerad av historikerns
sinne för förgängelsens höghet och de
mänskliga drömmarnas intighet, varjämte
även själva landskapet här fått stämning
och temperament. I ”The progress of
poesy” (1757), ett s.k. pindariskt ode, skildras
poesiens väg från Hellas, över Italien till
England, förebilden för Franzéns ”Sång över
Creutz”. I ”The bard” (1757), skildrande en
gammal walesisk skalds avskedssång, ha
keltiskt, nordiskt, grekiskt och
gammaltestamentligt stoff mängts samman; dikten fick
avgörande betydelse för den götiska diktningen och
efterbildades bl.a. i Geijers ”Den siste
skalden”. I ett par senare dikter, ”The fatal
sisters” och ”The descent of Odin”, omarbetade
G. motiv från Eddan. — Genom sin klassiskt
ädla form och sina fruktbara, en ny tid
förebådande tankar står G. som förmedlare mellan
klassicism och romantik och är en av den
engelska förromantikens mest betydande och
— 765 —
— 766 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
