GREKISKA ALFABETET förste hovjägmästare, har även förf, en kortare skrift rörande jaktvård. N.H-g. Greifswald [gräTfsvalt], stad i n.v. Pommern, Preussen; 26,695 inv. (1925). G. ligger vid den lilla floden Ryck, vilken utgör en för mindre fartyg farbar vattenväg till det 4 km. avlägsna Wieck vid Östersjön. Kärnan i staden, som är regelbundet byggd, begränsas i n. av Ryck med hamn och varv, i ö. och s. av de gamla stadsvallarna samt i v. av stadsparken. Kring denna äldre del ligga de nyare kvarteren. G. har Preussens äldsta univ., grundat 1456, med 191 lärare och 1,964 studenter (1930). Till univ. är knutet ett nordiskt inst., och för studium av Sverige och Finland finnas två lärda sällskap. Industrien är föga utvecklad (skeppsvarv, bryggerier, tillverkning av maskiner). — Från medeltiden härstamma de tre stadskyrkorna av tegel: Maria, Nikolai och Jakobi, av vilka den mellersta, den s.k. domkyrkan, belägen nära univ., är den ståtligaste (tornet 98 m. högt); de ha åtskilliga värdefulla inventarier från renässanstiden. Ett och annat privathus, särsk. vid gamla torget, har också den medeltida prägeln kvar. Rådhuset har ännu en viss renässanskaraktär; det blev under 1700-talet omändrat och tillbyggt. Univ.-huset i enkel barock uppfördes 1750; å Ru-benowmonumentet på platsen framför finnes bl.a. en staty av Fredrik I av Sverige. I univ.-huset finnas flera sv. porträtt o.a. konstskatter, främst den berömda vävda Croy-tapeten. Det nyare G. präglas av den schablonmässiga tegelstilen från 1800-talets slut. — G., anlagt som kolonisation vid saltkälleområdet vid Ryck från cistercienserklostret Eldena 1241, blev stad 1250. Snabbt uppblomstrande, blev staden 1278 delaktig i privilegierna för de tyska städer, som senare bildade Hansan. 1451 kodifierades dess fria författning av borgmästaren Rubenow; på hans initiativ grundades univ. 1456. 1631 erövrades G. av svenskarna, och dess handel led starkt under 30-åriga kriget; i Westfaliska freden tillföll det Sverige. Under sv. tiden var staden flera gånger utsatt för belägringar och erövringar (1659, 1678—79, 1711—20, 1807). G. var under svensktiden säte för en hovrätt, 1803 förlädes hit det wismarska tribunalet, över-appellationsrätt för Sveriges tyska besittningar — Vid univ. verkade bl.a. Thorild 1795—1808 och E.M. Arndt 1800—06, 1810—11. — Litt.: J. Ziegler, ”Geschichte der Stadt G.” (1897). O.P.;E.W.;P.N-m. Greigh [grel], Samuel Karlovitj, skotskrysk sjömilitär (1736—88), började som sjöman på engelska kofferdifartyg, tog värvning och utmärkte sig i det krig, England förde mot Frankrike samtidigt med sjuårskriget. 1763 i rysk tjänst, deltog G. i Orlovs härfärd till Egeiska havet och slaget vid Tschezhme 1770. Åter i Petersburg fick G., nu storamiral, kommandot över Kronstadt, som han befäste på ett sätt, som skulle bli till stort men för hans ursprungliga landsmän, då de under Krimkri-get anföllo denna fästning. Gustav III:s planerade landstigning vid Petersburg 1788 omintetgjorde G. genom slaget vid Högland. Då G. därefter blockerade Sveaborgs hamn, dukade han under i en tyfusepidemi. P.Dhl. Greiner [gräl'-], Otto, tysk konstnär (1869 —1916), bodde växelvis i Rom och i München och anslöt sig länge till Max Klingers riktning. Som litograf ägnade sig G. företrädesvis åt pennteckningsmaneret och har på detta område åstadkommit ting, som i mjukhet och finhet tävla med raderingar. Utom porträtt och mytologiska fantasier har G. utfört satyrsce-ner av stor livfullhet. G.V. Greipstad, hd i Vest-Agder fylke, s. Norge, v. om Kristiansand; 102,2# kvkm.; 1,023 inv. (1930). _ S. Greisen [grai'-], en grovkornig kristallinisk bergart, bestående av ljusgrå kvarts och grågrön fluorhaltig glimmer (oftast litiumglim-mer), bildad genom pneumatolytisk omvandling av granit, vars fältspater därvid upplösts och ersatts med fluor- och borhaltiga mineral. Tennsten förekommer ofta i samband med g. Bland förekomster av g. må nämnas Erzge-birge och Cornwall. K.A.G. Greiz [gralts], stad i Thüringen, vid Weisse Elster, s.s.ö. om Gera; 37,533 inv. (1925). Två slott. Betydande textil-, maskin- øch pappersindustri. G., äldst Greivecz, av slaviskt urspr., nämnes först som stad 1359. Från 1225 under en av linjerna av huset Reuss, var det ännu 1918 residens för dess äldre linje. S.;P.N-m. Grekiska alfabetet kan återföras på en semitisk alfabettyp (se Alfabet); det innehöll urspr. 22 tecken, omsider efter uteslutningar (av iväto, vilket dock ss. digamma, se d.o., länge höll sig kvar i vissa dialekter, sädhè [sampi] och koppa) och tillägg (ypsilon, fi, chi, psi, omega) 24 (det s.k. joniska alfabetet). — Urspr. skrevs från h. till v., senare, till in i 6:e årh. f.Kr. skrevos raderna omväxlande från h. till v. och från v. till h. (grek, bustrofedon, se d.o.); slutl., dock redan i 7:e årh., uppkom skrivningen från v. till h. W.N. Grekiska alfabetet. Tecken Namn Betecknar A a alfa a B fi béta b r y gamma g A d , delta d — 793 — — 794 —