Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekiska språket - Grekiska viner - Grekisk-katolska kyrkan - Grekisk konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISKA VINER
sofisterna (se d.o.) framställde teorier om
språkets uppkomst och natur; av de senare
filosoferna böra särsk. stoikerna nämnas i detta
sammanhang. Under den hellenistiska tiden
utbildades huvudsaki. i Alexandria den grekiska
grammatiken i samband med
litteraturforskning och textkritik; i kort sammandrag
framställdes det system, som de stora alexandrinska
filologerna grundlagt, av Dionysios
T h r a x o. 100 f.Kr.; denna bok har varit
förebild för grekiska grammatikor i nära två
årtusenden. Bland senare grekiska grammatiker
förtjäna Ap ollonios Dyskolos (2:a årh.
e.Kr.) och dennes son Herodianos att
framhållas. Medeltidens greker bedrevo icke
någon synnerlig självständig språkforskning,
viktigast för oss äro de stora lexikaliska
saml.-verk, som då utarbetades. I Västerlandet
studerades grekiskan under denna tid knappast
alls, men med renässans och humanism
flammade intresset för den klassiska grekiskan åter
upp; under 1800-talet fick det nytt liv genom
den jämförande indogermanska
språkvetenskapens framträdande. Bland lärda, som haft stor
betydelse för studiet av grekiskan under nyare
tiden, må nämnas humanisten Erasmus av
Rotterdam (1467—1536), reformatorn
Filip Melanchthon (1497—1560),
lexikogra-fen Henri Étienne (oftast betecknad med
den latinska namnformen Stephanus, 1528
—98), filologerna Gottfried Hermann
(1772—1848) och Heinrich Ludolf
Ahrens (1809—81), språkforskarna Georg
C u r t i u s (1820—85), Karl Brugmann
(1849—1919) och Jacob Wackernagel
(f. 1853). — Litt.: Allmän
karakteristik: P. Kretschmer, ”Sprache” (i A. Gercke &
E. Norden, ”Einleitung in die
Altertumswissen-schaft”, 1:6, 1923); grammatik: K.
Brugmann & A. Thumb, ”Griechische Grammatik”
(i ”Handbuch der klassischen
Altertumswissen-schaft”, 2:1, 1913); E. Kieckers, ”Historische
griechische Grammatik” (i ”Sammlung
Göschen”, n:r 117—18, 924—25, 1925—26); R.
Kühner, ”Ausführliche Grammatik der
griechi-schen Sprache. 2. Satzlehre” (3 uppl. av B.
Gerth, 1898—1904); k o i n e: F. Blass & A.
De-brunner, ”Grammatik des neutestamentlichen
Griechisch” (6 Aufl. 1931); sv.
skolgram-m a t i k: E. Löfstedt & J. af Sillén, ”Grekisk
grammatik” (5 uppl. av J. Lind, 1930);
dialekter: C. D. Buck, ”Introduction to the study of
Greek dialects” (2 ed. 1928);
språkhisto-r i a: A. Meillet, ”Aper^u d’une histoire de la
langue grecque” (2 éd. 1920); 1 e x i k a: ett
modernt grekiskt-sv. lexikon saknas, av utländska
rekommenderas H. Menges grekisk-tyska, litet
skollexikon, mycket användbart till de mest
lästa klassiska förf., samt H. G. Liddell & R.
Scotts grekisk-engelska (ny uppl. under
utgivning sedan 1925); etymologiskt
lexikon: E. Boisacq, ”Dictionnaire étymologique
de la langue grecque” (1916). S.A.W.
Grekiska viner producerades redan i antiken.
De viner, som framställdes under denna tid,
voro som regel tjockflytande på gr. av att de
ant. framställdes av till hälften torkade
druvor, vilkas saft ytterligare koncentrerades
genom att utsättas för stark solvärme, el. genom
att druvsaften direkt inkokades till
sirapskon-sistens. Dessa såväl röda som vita viner
druckos som regel efter utspädning med vatten.
— Av vår tids g.v. anses de från öarna
härstammande vara bättre än fastlandets. De inom
landet konsumerade vinerna ha ofta en
egendomlig kärv smak, genom att de behandlats
medelst rökning el. genom tillsats av kåda. De
bästa g.v. komma från ön Santorino. Främst
av alla äro vino xantho, mörkrött el. gult av
to-kayertyp. Därnäst böra av övinerna nämnas
camarite (rött), kalliste (vitt) och vino di
Baccho (torrt, rött, liknande marsala). Från
Samos erhålles ett madeiraliknande vin, vilket
på gr. av sin prisbillighet konsumeras i stor
myckenhet i Sverige. Bland de bästa
fastlands-vinerna märkas de röda sorterna från
Kefisos-dalen, Korint m.fl. orter. De korintiska vinerna
äro torra, röda, och påminna i bouquet om
bourgognevinerna. Wk.
Grekisk-katolska kyrkan. 1) Sedan
gammalt brukligt men mindre adekvat namn på
den österländska ortodoxa kyrkan (även kallad
g r e k i s k-o rtodoxa kyrkan).
Benämningen torde ha uppkommit därav att under
medeltiden ledningen av den österländska
kyrkan låg hos grekerna i Konstantinopel, på
samma sätt som Rom var medelpunkten för
den på gr. härav benämnda romersk-katolska
kyrkan i Västerlandet. Själv kallar sig denna
kyrka ”österns ortodoxa katolska och
apostoliska kyrka” (he ortho’doxos katholike’ kai
apostolike’ ekklesi’a tes anatole’s). Se
Ortodoxa kyrkan. 2) G.-k.k. (el.
grekisk-katolska kristna) kallas även med
romersk-katolska kyrkan unierade kyrkor med grekisk
ritus. Se Unierade. 3) Grekis k-k
a-t o 1 s k a kyrkosamfundet i
Finland är den officiella benämningen på den
ortodoxa kyrkan i Finland. S.N.
Grekisk konst. Ang. den förhistoriska tiden
se Egeisk kultur. — Efter den mykenska
tidens monumentala byggen (palats-,
fästnings-och gravbyggen), dess högt utvecklade
väggmåleri (som trol. varit förebild för det till vår
tid bättre bevarade vasmåleriet ined dess —
mer el. mindre stiliserade — naturalism) och
— 811 —
— 812 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
