Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekisk religion - Grekisk-romersk brottning - Grekiskt beck - Grekisk tideräkning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKISK TIDERÄKNING
tropomorfism och rationalism, var icke
mäktig högre etisk lyftning el. att tillfredsställa
djupare andliga behov. Den har likväl förmått
alstra en religiositet med spec. egenart,
bottnande i en resignerad känsla av
mänsklig vanmakt i motsats till gudarnas makt.
Den kommer till uttryck i visdomsord ss.
mede’n agan, ”ingen överdrift!” el. gnothi
seauto’n, ”känn dig själv (d.v.s. din
begränsning som människa)!” Den spec. grekiska
synden är hybris, övermod, d.v.s. självförhävelse,
förmätet trots mot den gudomliga
världsordningen, huvuddygden sofrosy’ne, besinningsfull
måtta. I samklang härmed står tron på
”gudarnas avund” mot människor med alltför stor
lycka. Representanter för denna
gammalgrekiska religiositet äro t.ex. Herodotos, Sofokles
och ännu Sokrates. — Litt.: M. P:n Nilsson,
”Olympen” (1918—19), ”Den g.r:s historia”
(1921); J.G. Frazer, ”The golden bough” (3 ed,
12., 1911—18; sv. förk. uppl. ”Den gyllene
grenen”, 2 bd, 1925); J.E. Harrison,
”Prolego-mena to study of Greek religion” (1903); O.
Kern, ”Die Religion der Griechen”, 1 (1926) ;
F. Pfister, ”Die Religion der Griechen und
Römer” (i ”Jahresbericht über die Fortschritte
der klassischen Altertumswissenschaft”,
Suppl.-Bd 229, 1930); U.v. Wilamowitz-Moellendorff,
”Der Glaube der Hellenen” (2 bd, 1931—32).
H.Sj.
Grekisk-romersk brottning, även benämnd
fransk-finsk brottning, se Brottning.
Grekiskt beck, se Terpentinolja.
Grekisk tideräkning känner man till för
åtskilliga hundra år tillbaka f.Kr., även om vår
kunskap om vissa delar därav ännu är ganska
ofullst. och oklar. Tiden på dagen bestämde
man genom stoichei’on el. längden av kroppens
skugga, uppmätt i fotens längd som enhet.
Senare bestämdes den genom gnomon (se d.o.)
och mera noggrant genom ett vattenur,
klepsyd-ra (se d.o.). Året och dygnet voro tidsenheter,
som av naturliga grunder voro tidigt bekanta,
likaså också månaden. Däremot dröjde det
länge nog, innan mån. och året kunde
sammanföras genom en gemensam tidsenhet.
Ärs-tidsåret har en längd av 3 65,2422 dygn och den
synodiska mån. — tiden mellan tvenne
nymånar — av 29,5306 dygn, så att ett år innehåller
12,368 mån. Man införde tidigt mån. med
omväxlande 30 och 29 dygn. De förra
kallades fulla (ple’reis), de senare ihåliga
(k oi’loi). Det tidigast använda året
bestod av 12 mån., 6 fulla och 6 ihåliga,
och innehöll alltså 354 dygn. Ett dylikt 1 u
nisola rår var alltså mera än 11 dygn kortare
än ett årstidsår. För att erhålla bättre
överensstämmelse med årstidsåret använde man tidigt
en kalender, bestående av 2 unisolarår och 1 år
på 384 dygn, det senare med 13 mån. Man
kallade denna kalender trieteri’s. I genomsnitt
erhåller man härigenom ett år med en längd av
364 dygn samt en mån. med en längd av 29,sia
dygn. Mån:s längd blev härigenom ganska väl
överensstämmande med den synodiska mån.,
men året blev mera än ett dygn för kort. Täml.
tidigt, tidpunkten ej säkert bestämd, förbättrade
man denna kalender genom att införa en
årscy-kel, bestående av 5 år på 354 dygn och 3 år
på 384 dygn, kallad oktaeteri’s. Man erhöll
härigenom ett år, bestående i medeltal av 365,25
dygn, samt en mån. av 29,sis dygn. Mån:s längd
blir densamma som förut (i trieteris), men
överensstämmelsen med årstidsåret blir betydligt
bättre. En 3:e årsräkning infördes av M e t o n,
antagl. från 432 e.Kr. Den är baserad på
upptäckten, att 19 tropiska år är nära = 235
synodiska mån. (man har näml. 19X365,2422 =
= 6,939,602 dygn och 235X29,5306 = 6,939,691 dygn).
Om man låter dessa 19 år tillsammans
innehålla 6,940 dygn, vilket närmast sammanfaller
med 19 årstidsår, samt låter de 235 mån. bestå
av ett visst antal mån. med 30 dygn och ett
visst antal mån. med 29 dygn, finner man, att
de 19 åren måste bestå av 125 mån. på 30 dygn
och 110 på 29 dygn. Och om man antager, att
de 19 åren skola, ss. oktaeteris, uppdela sig i ett
visst antal år med 12 mån. och ett visst antal
år med 13 mån., finner man, att den metonska
cykeln måste innehålla 12 år med 12 mån. och
7 år med 13 mån. samt att varje cykel skall
bestå av 125 mån. på 30 dygn och 110 mån. på
29 dygn. Huru de 7 skottåren med 13 mån.
skola fördelas inom cykeln, kan ej matematiskt
beräknas, ej heller huru de ”fulla” och de
”ihåliga” mån. skola fördelas på de 235 mån. Som
ej heller några bestämda föreskrifter i dessa
avseenden synas ha blivit utfärdade av Meton,
är g.t. enl. den metonska cykeln osäker
rörande de på varandra följ, årens och mån:s
längd. — Även om årens indelning i mån.
skedde efter trieteris el. oktaeteris el. Metons cykel,
så räknades åren i Grekland efter annan praxis.
Tidigast torde man ha räknat efter arkonter,
som från 683 e.Kr. i Aten tillsattes för varje år,
el. efter e f o r e r. Men mera vanligt blev det
att räkna efter olympiader, spelen i
Olympia i Elis till Zeus’ ära, el. ev. efter andra
spel. Olympiaderna avhöllos vart 4:e år och
räknades från 776 f.Kr. Ett olympiadår är
så-ledes=4 attiska (atenska) arkontår och
betecknas med två tal, åtskilda genom ett
komma. Sålunda betyder t.ex. 01. 132,3 det 3:e
året i den 132 :a olympiaden. Skall man
reducera ett uppgivet år i den olympiska eran till
motsvarande julianska år, multiplicerar man
— 829 —
- 830 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
