Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
ett avgörande nederlag. Med Roms utbredning
åt ö. kom den grekiska politiken i ett nytt läge.
Då Filip V av Makedonien började rusta sig
och skaffa anhängare till ett stort företag mot
Egypten, gingo de västgrekiska staterna över
till romarna, vilka Filip närmast ville hindra i
deras framträngande i Illyrien. Vid
Kynoske-falai i Thessalien blev Filip slagen 197 och
måste avstå från sin ledarställning i G. Filips
efterträdare Perseus, som återupptog sin faders
planer, besegrades av L. Æmilius Paullus 168
vid Pydna, där Makedoniens välde upprevs.
Men oron fortfor i andra landsändar. Det
akajiska förbundet beslöt efter en tvist krig
med romarna. Detta slutade med Lucius
Mum-mius’ seger vid Leukopetra 146, varpå följde
som en symbol Korints ödeläggelse. Akajiska
förbundet upplöstes. N.V.
Den romerska tiden. Därmed var det
slut med G:s självständighet. Det
organiserades som en romersk prov. (Achaia). De inre
förhållandena blevo snarare bättre, än de varit
under splittringens dagar. Grekland njöt pax
roma’na. Romarna respekterade i allm. den
lokala autonomien, och den ekonomiska
förvaltningen blev delvis sundare. Men ståthållarnas
vanstyre och kapitalisternas utsugning väckte
snart missnöje, och i första Mithridatiska
kriget trädde Aten o.a. grekiska städer på
Mithri-dates’ sida. Den segrande Sulla utsatte Aten
och Pireus för en våldsam ödeläggelse (86 f.
Kr.); Greklands tempel brandskaltades.
Medborgarkrigen bragte ny förödelse. Men
merendels åtnjöt G. sina romerska herrars
bevågenhet. Respekten för dess länge bestående
kulturella överlägsenhet alstrade i vida kretsar ett
visst filhelleniskt svärmeri. Filosofskolorna i
Aten och på Rhodos besöktes flitigt av den
bildningstörstande romerska ungdomen;
helle-nismen gjorde sitt segertåg genom det romerska
riket. Men efter förstöringen av Korint gingo
världshandelns stråkvägar G. förbi; industrien
och åkerbruket avmattades, och det fordom
välmående landet hemföll åt en alltjämt
fortgående utarmning. Därmed sammanhängde ett
starkt sjunkande av folkmängden.
Kristendomen, som från 2:a hälften av första årh.
utbredde sig, medförde givetvis en djup
omvälvning i tänkesätt och seder, ehuru denna
knappast torde ha varit i det yttre särsk.
framträdande, varken politiskt el. socialt. Ända till
529 e.Kr., då Atens hedniska filosofskolor
stängdes, utgjorde G. de gamla åskådningarnas
fastaste stöd. Det grekerna medfödda sinnet för
logisk skärpa och filosofisk spekulation fick
allt fortfarande i de kristna lärostriderna
riklig övning. Barbarernas anfall på romerska
riket fr.o.m. militärkejsarnas tid skonade ej
hel
ler G. Under Claudius Gothicus 268—270
översvämmades landet av de härjande goterna. 1
och med det att Konstantinopel blev romersk
rikshuvudstad (330), fick G. del av den större
trygghet, som närheten till centrum erbjöd.
G. under östromerskt välde.
Medeltiden och turkväldet. Från 395 är
G. utan avbrott till 1204 en del av det
östro-merska riket (jfr Bysantinska riket).
Länge förvaltades G. liksom riket i övrigt efter
den ordning, som genomförts fr.o.m.
Diocletia-nus: G. var en del av diecesen Makedonien i
den europeiska prefekturen. Men som minne
av sin gamla självständighet bade Akaja egen
prokonsul. Denna indelning avlöstes,
huvudsaki. under 8:e och 9:e årh., av den för
militära behov urspr. avpassade indelningen i
tema. — Strax i början av den bysantinska
tiden ansattes riket av de germanska
folkvand-ringshärarna; G. förhärjades i grund av Alarik
(o. 396), och Geiserik härjade under kejsar
Zeno Peloponnesos’ kuster. Men för det mesta
levde G. under Bysans’ första årh. i stilla lugn,
i lä bakom rikets mäktiga försvarsverk. Dess
städer voro ohjälpligt nedsjunkna till
provinsorter. Endast sällan hör man i Bysans talas
om, att det alltjämt bestående intresset för
antiken förbands med det G., som ännu fortlevde.
Men samtidigt med att Hellas rustificerades,
helleniserades Konstantinopel. Den ulan tvivel
högst betydande grekiska invandringen till
huvudstaden har kompenserats genom en
motsvarande invandring av slaver (så t.ex. under 8:e
och 9:e årh.), som på sina håll bildade
sammanhängande bosättningar. I sin helhet behöllo sig
dock grekerna som ett enkelt herdefolk täml.
oblandade. Här och där uppväxte tidvis en
blomstrande industri, ss. sidenindustrien i
Beo-tien, vilken ödelädes av normannerna först
1147. I bildstriderna, den största inre rörelse,
som någonsin skakat den bysantinska världen,
togo grekerna (helladiköi’) livlig del. Med sin
nedärvda vördnad för form och skönhet voro
de ivriga bilddyrkare. Särsk. var Jungfru
Ma-riakulten hos dem innerligt omfattad. Utåt
bröts freden genom kejsardömets strider med
araberna och kalifaten. Under långa tider voro
Hellas’ kuster utsatta för ödeläggelse. Tidigt
förlorades Kreta, som återvanns först av
Nike-foros Fokas (969).
För Västerlandet voro bysantinarna greker;
dessas högre bildning, deras förmåga att
skickligt finna uttryck för sina tankar i tal och
skrift betraktades gärna som svek och
förljugenhet. Motsatsen mellan Väster- och
österland hade omsider tagit sig ett beståndande
uttryck i skilsmässan mellan den romerska och
den grekiska katolska kyrkan, den ”ortodoxa”
— 849 —
— 850 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
