Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grekland - Undervisningsväsen - Tidningspress - Litteratur - Konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GREKLAND
strid har dylik offervillighet alltjämt visats av
föreningar och enskilda. Redan under
Kapo-distrias (se denne) blev folkskolan obligatorisk.
Väl återstår ännu mycket för förverkligandet
av allmänbildningens idé, ej minst i de sedan
1913 förvärvade provinserna, men grekerna
överträffa i lärlust vida de övriga
balkanfol-ken. Mellanskolor och gymnasier ha inrättats
i stor omfattning. På gr. av språkfrågans
ställning är gammalgrekiskan det ledande ämnet.
Sedan 1837 har Aten ett för humanistiska
studier väl utrustat univ., vilket, liksom andra
grekiska läroanstalter, utsänder lärare, så långt
grekiski språk talas. Lm.
Tidningspress. Journalistiken, däri
inbegripet ett otal av periodiska tidskr., spelar i G.
en för det övriga Europa nästan ofattbar roll.
Den är fullkomligt censurfri, övervägande
politiskt inriktad och står nästan uteslutande i
de politiska partiernas tjänst. I kaféer o.d.
studeras den med oerhört intresse och bidrar ofta
till partistridernas förbittring. Mer än
annorstädes spelar den en framträdande roll för
folkupplysningen.. Till stor del har den tagit parti
för folkspråket. Överflödet på akademiskt
utbildat folk förser pressen med många skickliga
pennor, ej minst inom den flitigt odlade
novellistiken. Värdefull är ofta den politiska
karikatyren (främst i det politiskt satiriska
skämtbladet ”Romaios”). Del är ett beklagligt
faktum att, ej minst på gr. av språket, grekisk
press i det övriga Europa är så gott som
okänd. Lm.
Litteratur. Om det antika G:s litteratur
se Grekisk litteratur.
Den nygrekiska litteraturen
härstammar direkt och indirekt från den antika och
den bysantinska. Den ännu i dag
förhanden-varande klyvningen i ett litterärt högspråk,
katharéu’usa, och ett mera folkligt skriftspråk,
romai ika, går ytterst tillbaka på ett mera lärt
och ett mera folkligt koine’ (se Grekiska
språket, sp. 809). Dessa båda idiom ha
sedan sin motsvarighet i det attikiserande
bysantinska skriftspråket och den bysantinska
folkliga litteraturen (se Bysantinsk
litteratur, sp. 523). Under det att den litterära
grekiskan under turktiden i huvudsak
förstummades, fortlevde dock litterära strävanden i
viss mån bland fanarioterna i Konstantinopel
och även annorstädes. De mera högt stående
grekiska kretsarna påverkades starkt, ej minst
genom litterära övers, från upplysningstiden.
Av egna diktare frambragte denna litterära
riktning vid tiden närmast före frihetskampen
Kristopulos, Rizos Nerulos och
V i 1 a r a s. — Under västerländskt, särsk.
italienskt, inflytande uppväxte förnämligast på
venetianska områden en i språkligt avseende
mera folklig litteratur. Dess förnämsta verk
är den på Kreta förf, diktcykeln
”Erotokri-tos” (se d.o.). Då venetianarna undanträngdes
av turkarna, följde denna diktning med greker,
som utvandrade från Kreta till de Joniska
öar-na. — Under turkarnas vanstyre hade
rövar-väsendet tilltagit, bl.a. genom från sina hem
utdrivna grekiska upprorsmän. Hos dessa, de s.k.
klefterna, inspirerade frihets- och
naturkärleken en folkdiktning, som redan på 1600- och
1700-talen blev känd i Europa. Ur denna
diktvärld får skalden Rigas (slutet av
1700-talet) sin inspiration. — Klefternas
huvudsakliga tillhåll var det inre Hellas och
Makedonien; därifrån stodo de i beröring med öarna i
v. Det är inflytanden från dessa båda håll,
som dominera hos de stora grekiska lyrikerna
från 1800-talets två första tredjedelar. De
förnämsta — Solomos, Kalvos, Ty p a
1-dos, Valaoritis — härstamma alla från
de v. öarna och stå alla i nära beröring med
det talade folkspråket. För den grekiska
litteraturen liksom för politiken blev närmast efter
frihetskriget antiken den eftersträvade
förebilden. Ett täml. sterilt högspråk, som sökte
sina resurser till utveckling i gammalgrekiskan,
och en stelbent, ”akademisk” stil samt ett
helst antikt ämnesval blevo de utmärkande
dragen hos den från univ. i Aten (grundat 1837)
ledda litteraturen. Riktningens främste man
var Rangavis. — I skarp opposition
häremot tillkämpade en grupp nya förf, litterärt
berättigande åt folkspråket även i Aten.
Utgångspunkten var såväl d.ä. lyriska diktarna
från öarna som det uppblomstrande studiet av
folkspråket och folkloristiken. Utan att något
verkligt avgörande kan sägas vara träffat om
de två språkformerna, har i press och eg.
litteratur romeikan kommit till rik användning.
Det är särsk. inom lyriken (D r o s i n i s och
P a 1 a m a s) och novellen (G h a t z o p u 1 o s,
Karkavitzas), som den moderna grekiska
litteraturen skapat verk av verkligt värde. Med
stor vilja att lära även av samtiden har denna
diktning hämtat intryck främst från
fransmännen, men i stor omfattning även från
ryssar och skandinaver m.fl. Lm.
Konst. Den antika konsten, se Grekisk
konst. Jämte den hellenistiska konsten fick
den spec. romerska också utbredning i G. (i
nybyggnader el. ombyggnader), varom ruiner av
tempel, palats och teatrar vittna. Båda
avlöstes av den gammalkristna konsten (se d.o.),
som tidigt framträdde i G. och som särsk. i
Saloniki lämnat märkliga spår: Georgskyrkans
ombyggnad samt basilikorna; Eski Djumi och
Demetrioskyrkan från 300—500-talen; kupolba-
— 863 —
— 864 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
