Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grenander, 2. Sven - Grenbingel - Grendel - Grendike - Grenelle - Grenen - Grenets element - Grenetter - Grenfell, Francis Wallace - Grenfell, Bernard Pyne - Grenhopp - Grenna - Grennaforsa - Grenoble
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRENBINGEL
för långfärdsseglare” (1921). G. är
iniativta-gare till den 1923 bildade föreningen för
turist-och långfärdssegling (se Svenska kr y
s-sarklubben). T.Hrn.
Grenbingel, växtart, se B i n g e 1.
Grendel, ett i Beowulf (se d.o.) omtalat
vattentroll. Namnets förekomst i ortnamn såväl
i England som i Tysklands Nordsjöområden
visar, att G. varit ett gammal lågtysk folktro
tillhörande vattenväsen, boende i insjöar och
strömmar, ung. som vår näck el. strömkarl.
Vad Beowulf berättar om G., är emellertid en
irisk havsjättesaga tillhörande Finn-cykeln (se
d.o.). Härvid har den iriske havsjätten av
diktens förf, identifierats med det germanska
insjötrollet G. v.S-w.
Grendike, förr vanlig benämning på
sug-diken (se d.o.). De gå näml, oftast
grenfor-migt från stamdiket. Hj.P.
Grenelle [granä’1], del av 15 :e
arrondisse-mentet i Paris, på v. Seinestranden. Här
anträffades på 1870-talet skelettfynd efter
förhistoriska människor, dels långskallar i de
djupare skikten, dels utpräglade kortskallar i
de övre. Långskallarna voro av
Cro-Magnon-typ. Kortskallar av liknande typ hade tidigare
anträffats i grottor vid Furfooz i Belgien. Efter
de märkliga fynden vid Offnet i Bayern är
denna till äldre stenåldern hörande,
kortskalliga urmänniskotyp säkerställd. Den
benämnes Furfooz-G.-rasen och markerar
kortskallarnas första framträdande i Europa. G.B-n.
Grenen, östligaste spetsen av Skagen,
Danmark.
Grenets element [granä’s], vanl. kallat
krom-syreelementet, se Galvaniska element.
Grene’tter, se G u 1 b ä r.
Grenfell [grä’nfäl], Francis Wallace,
Lord G., engelsk militär (1841—1925), officer
vid inf. 1859,
generalmajor 1889,
general 1899,
fältmarskalk 1908, avsked
s.å. G. deltog med
utmärkelse i fälttåget
mot suluerna 1879
och i de egyptiska
fälttågen 1882—85
samt var 1885—92
sirdar över egyptiska
armén. I denna
egenskap nedlade han ett
energiskt arbete på
arméns reorganisation samt lyckades genom
Afafis intagande 1891 göra slut på
mahdist-oroligheterna. Efter några års tjänstgöring i
England återvände G. till Egypten ss. chef
för de brittiska besättningstrupperna 1897—
98 samt var därefter guvernör på Malta 1899
—1903 och militärbefälhavare på Irland 1904
—08. Under världskriget var han verksam i
Röda korsets tjänst. — Litt.: ”Memoirs of
Field-Marshal Lord G.” (1925). E.Bz.
Grenfell [grä’nfäl], Bernard Pyne,
engelsk arkeolog och papyrolog (1869—1926),
1908 prof, i papyrologi i Oxford. G. företog
1894—95 och 1905—06 grävningar bland
ruinplatserna i Faijum (se d.o.), vilka lämnat
papyrusforskningen dess hittills rikaste och
betydelsefullaste material. De vetenskapliga
resultaten äro nedlagda i ett antal betydande
publikationer, bland vilka märkas ”Fayum
towns and their papyri” (1900) samt de jämte
A. S. Hunt utg. ”The Amherst papyri” (2 bd,
1900—01), ”The Hibeh papyri” (1906), ”The
Tebtunis papyri” (1902—07), ”Hellenica
Oxyr-hynchia” (1909) och det storslagna ”The
Oxyr-hynchus papyri” (17 bd, 1898—1927). C.F.
Grenhopp, bundet hopp med el. utan anlopp
över ett redskap (bock, häst m.m.) el. levande
stöd, varvid benen föras på ömse sidor om
redskapet (stödet). Se Hopp. O.K-gh.
Grenna, se Gränna.
Grennaforsa, se Grännaforsa.
Grenoble [granå’bla], huvudstad i franska
dep. Isère i vinkeln mellan Isère och dess
biflod Drac i Dauphiné-alperna; 85,621 inv.
(1926,i. G. har uppstått, där Dracs och Isères
dalar mötas och varifrån flera viktiga
trafikleder över Alperna kunna behärskas. Det är
därför även i våra dagar starkt befäst. Den
gamla staden ligger längst i s.ö. och nådde
urspr. icke fram till någondera av floderna.
Den har ännu trånga gator med många hus
av medeltidstyp. Sedan stadsgränsen
utflyttats 1832 och 1879/80, har G. vuxit ut särsk.
mot v. till Drac och mot ö. till halvön jle
verte, som bildas av en av Isères flodslingor.
Särsk. sedan 1870 har uppblomstringen gått
hastigt. De viktigaste öppna platserna äro
Place de Notre Dame med katedralen med
samma namn, Place de S:t André med dess
kyrka och Place de Verdun med
regeringsbyggnaderna, univ. (grundat 1339, och 1929
med 2,988 studenter), museum och bibi. Isères
stränder äro kantade av kajer och
promenader. Boulevard Gambetta skiljer den ö.
stadsdelen med dess bostadskvarter från den v.
med dess fabriker, arbetarkaserner och
järn-vägsverkstäder. I staden finnas garverier,
handskfabrikation, cement- och
pappersindustri, likörtillverkning, kemisk-teknisk
industri och fabrikation av elektriska maskiner och
apparater. Tack vare den rikliga tillgången
på vattenkraft i Alperna finnas i G. stora
kraftverksanläggningar, varifrån kraft distri-
— 871 —
— 872 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
