Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grill, 2. Johan Abraham - Grill, 3. Adolf Ulrik - Grill, 4. Johan Wilhelm - Grill, 5. Claes Erik - Grillby - Grilljanne - Grillparzer, Franz - Grim, Herman Niclas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRILLBY
direktör för Diskontkompaniet, 1787 för
Gene-raldiskontkontoret (se d.o.). C.
3) A d o 1 f U 1 r i k G., son till G. 1),
bruksägare (1752—94), upprättade på Söderfors det
s.k. ”Grillska museet”, omfattande stora
samlingar av djur och fossil. 1828 skänkte hans
arvingar dessa till Vetenskapsakad. O.C-n.
4) J o h a n W i 1 h e 1 m G., den föregåendes
kusins sonson, bruksägare (1815—64),
donerade till Vetenskapsakad. förutom samlingar
10,000 kr. som grundplåt till upprättandet av en
zoologisk trädgård. Donationen, som 1923 växt
till mer än 80,000 kr., överlämnades då till
Nordiska museet för uppförande av djurstall på
Skansen. O.C-n.
5) Claes Erik G., militär, entomolog
(1851—1919), 1873 underlöjtnant vid
Fortifikationen, 1897—1907 fortifikationsbefälhavare i
Göteborg, överstes avsked 1909. G. var en både
kunnig och intresserad entomolog, som inlagt
stor förtjänst om de nordiska skalbaggarnas
studium genom sina arbeten ”Entomologisk
latinsk-svensk ordbok” (1888) och ”Catalogus
Coleopterorum Scandiriaviæ, Daniæ et Fenniæ”
(1896). Sin vackra skalbaggsamling skänkte
G. till Skogshögsk., en mindre del till
Riksmuseet. S.Bgtn.
Grillby, municipalsamhälle i Villberga s:n,
Uppsala län, 15 km. ö. om Enköping vid
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg; O,eo
kvkm.; 420 inv. (1931). Metallfabrik,
möbelfabrik, mejeri. Taxeringsvärde å
fastighets-skattepliktig fastighet 1,026,700 kr.; till
kommunal inkomstskatt taxerad inkomst 377,010
kr. (1930). J.C.
Grilljanne, se Grill.
Gri’llparzer, Franz, österrikisk förf. (1791
—1872), son till en advokat, ingick 1813 i
österrikisk statstjänst,
er-thöll 1856 avsked med
hovråds titel. I sin
litterära verksamhet
utgick G. från
romantiken men övergick
till en klassicerande
riktning. Hans första
drama, ”Die
Ahn-frau” (1817), var en
romantisk
ödestragedi i tidens stil.
Redan 1818 visar sig
G. på nya vägar i
sorgespelet ”Sappho” (sv. övers, av A.
Bergstrand, 1931), som på ädel blankvers
framställer konflikten mellan liv och diktning. 1821
följde Medeatrilogien ”Das goldene Vlies”.
Detta verk mottogs kallt, den kraftiga, färgrika
tragedien ”König Otokars Glück und Ende”
(1825), som skulle inleda en rad skådespel med
motiv ur Österrikes historia, undertrycktes,
och G:s andra historiska drama ”Ein treuer
Diener seines Herrn” (1828) missförstods
alldeles. Ogynnsamt mottogs även tragedien ”Des
Meeres und der Liebe Wellen” (1831). Allt
detta måste fördystra skaldens liv. En del
kortare resor (1823 Italien, 1826 Tyskland, 1838
Paris och London, 1843 Aten och
Konstantino-pel) förmådde ej mildra hans svårmod. 1834
uppfördes dock med en viss framgång det
graciösa, redan 1817 påbörjade sagospelet ”Der
Traum ein Leben” med reminiscenser från
Calderon och ”Tusen och en natt”. Men
sedan G:s enda lustspel ”Weh’ dem, der lügt”
(1838) på gr. av intriger avvisats vid första
uppförandet, drog sig G., fylld av bitterhet,
tillbaka inom sitt skal. Stort uppseende väckte
1848 hans mot revolutionen riktade dikt ”An
Radetzky”, men det övriga han skrev,
publicerade han ej. Först efter hans död
offentliggjordes 3 av hans mest betydande dramer,
”Li-bussa” (1872), ”Die Jüdin von Toledo” och ”Ein
Bruderszwist in Habsburg” (1873). Under sin
mångåriga tystnad utåt sysslade G. med
studier, varom en serie dagböcker ge intressanta
vittnesbörd; från samma tid stammar en rad
skarpa och tankedigra epigram. G. skrev även
lyrik och noveller, bland vilka de mästerliga
”Der arme Spielmann” (1877; sv. övers. 1918)
och ”Das Kloster bei Sendomir” (sv. övers.
1918). Under 1850-talet upptog H. Laube G:s
tragedier på Hofburgteaterns spellista och lade
härigenom grunden till G:s numera
oomtvistade rykte som Österrikes störste dramatiker.
Mot slutet av sin levnad blev G. överhopad
med ärebetygelser. Detta kunde dock ej ändra
hans sinnesstämning. — Första samlade uppl.
kom 1871 i 10 bd; av nyare märkes främst
den av A. Sauer på uppdrag av staden Wien
utg. (1909 ff.); ”Briefe und Tagebücher” (2 bd,
1903) och ”Gespräche”, utg. av A. Sauer (5
bd, 1904—11). 1890 bildades i Wien ett
G.-Gesellschaft, som utger ”Jahrbuch” (1891
ff.). — Litt.: H. Laube, ”F. G:s
Lebensge-schichte” (1884); J. Volkelt, ”F. G. als Dichter
des Tragischen” (1888); G. Collijn, ”F.G.”
(1902); M. v. Ebner-Eschenbach, ”Meine
Er-innerungen an G.” (1916); F. E. Gruber, ”F.G.
und seine Bühnenwerke” (1922). A.Bd.
Grim, Herman Niclas, läkare, botanist
(1641—1711), skeppsläkare på en resa till Novaja
Zemlja 1661, senare på holländska krigsfartyg,
var 8 år i Ostindien ss. bergmästare i
Sumatras guldgruvor och lasarettsläkare i Batavia,
begav sig, efter ett par års praktik i Nürnberg,
ånyo till Indien, 1683—85 provinsialläkare i
Södermanland, sedan verksam i n. Tyskland,
— 903 —
— 904 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
