Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grobin - Grobladsläktet - Grobladsväxter - Grodd, embryo - Groddbakterios - Groddblad - Groddblåsa - Groddbrand - Groddfläck - Groddjur, amfibier, batrachier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GROBLADSLÄKTET
Högar å stora höggravfältet vid Grobin.
Spetsgroblad, Plantago
lanceolata.
konungen Olov 855 företagit ett krigståg mot
dem, varunder städerna Seeburg och Apulea
erövrats. Seeburg har identifierats med det
förhistoriska G., Apulea med det s.ö. om G. på
litauiskt område liggande Apuole el. Apule. —
Litt.: B. Nerman, ”När Seeburg upptäcktes”
(i ”Jorden ger”, 1931). G.Em.
Grobladsläktet, Planta’go, av fam.
groblads-växter, är med sina o. 200 arter utbrett över
hela jorden, mest
inom tempererade
området. De äro
1-el. fleråriga örter,
sällan halvbuskar med
oftast tuvade, enkla,
helbräddade el.
par-flikade blad, i
topp-ställda ax el. huvud
samlade, oansenliga
blommor och
kapsel-artad frukt, öppnande
sig med avfallande
lock. I Sverige
förekomma 6 arter,
tillhörande underavd.
Arnoglo’ssum, av
vilka följ, äro mycket
allmänna: P. major,
groblad, med brett
äggrunda, vanl. glatta blad, på odlade
ställen, vägkanter o.s.v.; P. me’dia, kämpar,
kämpegroblad, med ovala el. brett lansetllika,
korthåriga blad, på ängsmarker; P.
lanceo-la’ta, spetsgroblad, med lansettlika, vid basen
ullhåriga blad, på torra ställen, backar
o.d., och P. mari’tima, sutt, med smalt
jämnbreda, köttiga, glatta blad, på havsstränder.
A.V-e.
Grobladsväxter, Plantagina’ceæ, dikotyledon
fam., omfattande 3 släkten med sammanlagt
över 200 arter, örter el. halvbuskar med kapsel-
artad el. nötlik frukt, huvudsaki. inom
tempererade området. De viktigaste hithörande
släktena äro grobladsläktet och strandprylsläktet
(se d.o.). A.V-e.
Grodd, embryo, växtämne, en av
fröskalet, stundom även av frövita, omsluten liten
växt, som befinner sig i fosterstadium. Hos
en g. finnas i regel både rot, stam och blad
anlagda, mera sällan, ss. hos vissa parasiter
och saprofyter, utgöres g. av en odifferentierad
klump av celler. Med g. betecknar man även
helt allmänt varje utvecklingsdugligt anlag till
en ny organism. O.Gz.
Groddbakterios [-å’s], se B e t s j u k d
o-m a r.
Groddblad, se Embryologi.
Groddblåsa. 1) Detsamma som bla’stula (se
Embryologi). 2) Äldre benämning på
kärnan i ägget.
Groddbrand, en sjukdom hos groddplantor
av vissa växter, i sht betor (jfr B e t s j u k d
o-mar), kål, lövkojor och många baljväxter.
Den visar sig däri, att rothalsen mörknar
(därav beteckningen ”svartrot”), varefter plantan
slutar att växa och snart dör. Sjukdomen, som
är vanligast på kalkfattig, fuktig jord,
framkallas av en i jorden levande trådsvamp,
Py’-thium Debarya’num. C.G.D.
Groddfläck, benämning på kärnkroppen
(nucle’olus) i äggets kärna. Se Cell, sp. 1066.
Groddjur, amfibie r, batrachier,
Am-phi’bia, den lägst stående klassen bland
landdäggdjuren, omfattar växelvarma, luftandande
former med mjuk, slemmig hud. Äggen
(endast några få arter föda levande ungar) läggas
vanl. i vatten, och larverna genomgå under sin
utveckling en förvandling. G. uppvisa i sin
byggnad flera drag, som peka hän på en
närmare släktskap med fiskarna. De andas således
på larvstadiet, och några under hela livet, med
gälar, och liksom hos fiskarna finnas inga
fosterhinnor (se d.o.). Larverna ha
hudsinnesorgan, som likna fiskarnas sidolinjesorgan.
Kroppen är, med undantag av hos de stjärtlösa
g., långsträckt med väl utbildad stjärt, i vilken
muskulaturen uppvisar den för fiskarna
vanliga anordningen. Den pigmentrika huden, som
endast löst är fästad vid underliggande
vävnader, är tunn, mjuk och rik på körtlar, som
avsöndra ett slemmigt och giftigt sekret.
Hornlagret är svagt utbildat, och blott hos
mask-groddjuren och de utdöda stegocephalerna
finnas fjällbildningar. Skelettet är svagt med
stora broskpartier, särsk. i kraniet och
kotpelaren. Kotorna äro vanl. många till antalet,
hos de stjärtlösa g. dock blott 9. Hos dessa
sammansmälta stjärtkotorna till ett mellan de
båda förlängda höftbenen beläget, enhetligt
— 935 —
— 936 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
